Jag skriver – alltså finns jag. Typ. /erviluca

Tillbaka från Semester på Gotland är huvudet så fullt av alla möjliga tankar som inte fått utlopp här, så att det är ett enda ”kackalorum” i hjärnan.

Måste fixa ett kölapps-system där uppe på något sätt….

Men hur ska jag klara det, som inte ens klarar av att systematisera livet i övrigt?

Vad hände på Gotland?

Tja…inget som jag trodde skulle hända, och tvärtom. Och så är det ju alltid: ”Det blir aldrig som man tänkt”…..

…och tänker gör jag…..

… hur jag än försöker stoppa mej själv så snurrar tankarna i hjärnan jämt jämt…

Det är allt ifrån Njutningsupplevelser – både fysiska och psykiska – till Rejäla Tankar, såsom ”Ser dom inte att deras lilla baby är trött/hungrig/varm?” osv eller ”Vad han såg glad ut! Undrar vad som hänt i hans liv…” ……….

……eller ”Åh, vad kära dom ser ut! Undrar hur länge dom varit ihop?” eller ”Kan det vara deras gemensamma barn, eller är någon utav dom styvförälder till dom barnen, eller är hon hans och han hennes?”…..osv

Är man Relationsintresserad så är man. Är man Människointresserad så är man.

Men hundarna kommer heller inte undan: Jag vill klappa på och prata med alla hundar och deras ägare (Obs! Inte klappa ägarna!).

Under dessa två veckor UTAN skriveri, har jag haft abstinens – hela tiden!

Jag har behov av att skriva, och BEHÖVER skriva! Nästa gång tar jag med dator och internet och hela tjottablängen! Det går inte att inte skriva!

Jag njuter inte när jag inte får sätta ord på saker och ting.

Jo, jag tar tillbaka den meningen: Jag njuuuuter visst!

……av vackra stenar (åh, vad stenar kan vara vackra!!), solnedgångar och klara stjärnkvällar mm……

…..men jag vill också kunna sätta ord på det…fysiskt – skriva ner det – få ut det i fingrarna…Jag behöver det.

Nu är jag här igen.

”I Sverige”, som Minsting sa (fast vi om och om igen sa: ”Gotland ÄR Sverige!”).

Skönt.

Puh!

Äntligen är semestern över….