Konstigt!
Jag sätter mej vid datorn vid tex 11-tiden…
……skriver lite, kollar lite på facebook, läser och skriver lite mail….
….bloggar lite….
S W I S C H ! ! !
Slänger en slö blick på klockan….
Klockan är 14!!
-”HerreGud! Klockan är 14!! Varför sa ingen något!?”
-”Vem faan skruvade fram klockan??”
Jag måste kolla på flera klockor!
*springer runt och tittar på klockor*
Vad hände??
Jag satt ju bara vid datorn en kvart!
Hur kunde en kvart bli tre timmar?!?
Ibland skulle jag verkligen vilja kunna ”rewind time”. Spola tillbaka tiden, som på en gammal rullbandspelare.
Backa tiden till….
….jag vet inte!
Kanske jag först måste bestämma Datum för när jag vill starta min ”göra-om-i-historien-grej”?….
….och så måste jag givetvis bestämma VAD jag ska göra om!
VAD som jag tycker borde förbättras, eller Göras på Annat Sätt…..
Hm….
Det här var lite mer komplicerat än jag först tänkte….
För jag tänker att jag ”Borde ha gjort Annorlunda” i vissa sammanhang….
…och Fattat Andra Beslut i vissa Livsavgörande frågor…
Men INNAN jag skruvar/spolar tillbaka tiden måste jag alltså gå igenom:
– Vilka beslut ska jag ändra?
– Vad ska jag ändra dom till? Istället, liksom.
– Och när jag har ändrat ett Livsavgörande Beslut, så kommer ju Allt att Förändras, och då måste jag att fatta Helt NYA Livsavgörande Beslut, som leder till helt Nya Situationer….
Shit, vad svårt!
—————————————————————————————————
Egentligen är jag ju skitbra* på livsavgörande beslut, på det sätt att jag inte ser dom som livsavgörande, utan mer som ”hej och hå – vi kör så det ryker och tar Problemen OM och NÄR dom dyker upp…..”
= Jag Planerar inte så mycket, Funderar inte så mycket, väger inte för-och nackdelar så mycket….osv….
Jag har mest bara Känt Efter och Kört! Iallafall när det gällt beslut som mest rör bara mej….
*Näe, inte skitbra* – snarare ”skitsnabb”. Jag har inte tyckt att såna beslut varit så svåra, helt enkelt (! ha ha ha!).
————————————————————————————————
Så det är DET jag måste bli bättre på:
Att Förstå att dom är Livsavgörande och Svåra.
Typ.
Eller inte.
För på grund av att jag alltid varit så snabb…
…..har jag också fått uppleva mer än många andra….
Å andra sidan har jag fått uppleva mer sorg och elände, och sprungit in i fler väggar, än dom som varit mer avvaktande och planerande och funderande osv…
……tror jag….
….eller bara MER….
Ju högre Lycko-kurva – desto lägre Olycko-kurva.
Eller?
Äsch, jag väntar med att spola tillbaka tiden.
Ibland låter och pratar och ÄR han så mycket så jag har lust att bara skrika rätt ut:
-”TYYYYYST! Var bara TYST och STILL!!!”
Dom äldre bröderna gör det.
Men jag har svårt för det. Men MÅSTE ibland.
I morse sa jag:
-”HerreGud! Du sprutar ju så mycket energi så att man skulle kunna ladda ett bilbatteri med auran runt dej…Du borde springa spåret varje dag, för att få ur dej lite energi!”
-”Nä, jag PRATAR av mej energin istället!” säger Minsting glatt och pratar vidare:
Ofta ställer har flera frågor efter varandra och lyssnar inte på svaret, om jag försöker svara. Då stoppar jag honom, och frågar om han vill ha något svar eller inte. Då bara skrattar han för det mesta…
Han har sån ENERGI!
Och skämtar hela tiden! Med kroppen och grimaser och ljud!
Vad månne det bliva av detta barn?
En Minsting. En Evig Lillebror….
Dom blir väl ofta skådespelare och sånt va?
Eller så blir han…..
…..revisor!
Ha ha ha ha ha!
PS. Han måtte ha ärvt sin mors underbara humor! 😛 DS
Gud, vad han pratar och låter, och är, och sprutar energi omkring sej!
Jag funderar på om man kan koppla någon sladd till honom och så kan man liksom använda sej av all den energi som alstras i honom….
Det är ju lite slöseri att bara låta det förgås.
Exempel på det han säger:
-”Vad ägg är envisa!”….när han stoppar ett ägg i en äggklyvare.
-”Du föddes liksom med ett gammalt utseende!”….när han tittar på bilder på mej när jag var liten…
-”Det borde ju finnas en massa som finns fast vi inte vet att det finns eftersom det finns ställen som vi inte kan nå till….tex jättelångt ner under havsytan….ända nere på botten….Där kanske det finns hela städer! Eller andra arter! Eller konstiga djur!”
-”Jag tror att det finns som en guldstad ovanför molnen….Jag VILL iallafall att det ska finnas en sån….”
-”Tänk om det redan bor en massa figurer från andra planeter här fast vi inte vet det för vi har inte dom sinnena som gör att vi kan se eller höra dom….För oss är dom liksom osynliga!”
……………………………………………………………………………………
Vi går en promenad, och för att fokusera hans tankar lite, ber jag honom hitta på en historia – helst läskig.
Han berättar och berättar och berättar och historien blir så läskig att han själv blir skrämd (!) och säger:
-”Berätta aldrig mer den här för mej! Nu vill jag helst försöka glömma den.”
Jag tycker det är synd, för historien är så bra, att jag skulle vilja skriva ner den…..
….å andra sidan skulle jag vilja skriva ner ännu mer av allt det som Minsting säger och gör…
…för det är så fascinerande saker…
….och det tycks som om det än så länge inte finns några stopp och hinder på vägen från hjärnan till munnen….
….och ibland undrar jag/vi om tankarna ens går via hjärnan….
Flisa höglöper. Hon är som Värsta Hyndan. Hon är PÅ Milton heeeeela tiden och puttar på honom med nosen, trycker upp sitt underliv i hans ansikte och manar, manar, manar honom:
”Sätt på mej! Knulla mej! Kom igen! Nu! Nu! Nu!”
Han är lite förvånad först. Hon brukar ju inte ens vilja LIGGA bredvid honom i vanliga fall.
Han ser ut att tänka:
”Jag får ju inte ens NOSA på din f**a!”
”Äh! Skit i ”igår” – nu är NU!” svarar hon troligen och puffar och puttar på honom, om och om igen.
(Bilden föreställer INTE Flisa och Milton)
Till slut kör han igång. Rider henne. Han rider tills han är helt SLUT och flämtande står bredvid och ser ut att säga:
”Är vi färdiga nu?!”
”Nä nä nä….Vänta nu….Kom igen! Igen!! Igen!!” manar hon.
Skickliga som dom börjar bli på det här, fastnar dom nu-för-tiden ganska omgående i varandra om inte byxan är på.
MEN (!) nyss lyckades han putta hennes byxa åt sidan….och FLOFF (!) så satt dom ihop!
Flisa blir SUR! Hon vill inte sitta ihop!
”Sluta!” säger hon med kroppsspråket.
”Det är inte jag som håller fast!” säger han…
”Johooooo!” säger Flisa och drar lite, för att komma loss…
”AJJ!” säger Milton. ”SLUTA!! Det gör ont!”
”Så går det när du ska hålla på och fastna sådär!” gnäller Flisa.
”Men det är ju du som håller i min k*k!” säger Milton.
”Ärejuinte!!” suckar Flisa.
Så står dom där. Tysta. Flämtande. Väntande. Med rumporna mot varandra.
”PLOPP!” så släpper det plötsligt, och man kan se den otroooligt äckliga k*ken som slaffsar ner, som en röd äcklig slang, i golvet och därefter låååångsamt kryper tillbaka in i sitt ”bo”….
Båda sätter sej tillrätta och slickar av sina egna kön….
”Slaffs! Slaffs! Slaffs!” :// Fine
Sen då?
Sen börjar dom om igen!
Da capo al fine.
Det duggade bara lite när jag gick till mamma, men väl där började det spö-regna. Vi satt inne i godan ro och fikade.
Sen skulle jag ”hem” igen…..
-”Ring Stenis så får han väl hämta dej, när det regnar så här!” sa mamma uppfodrande.
Åsså satte Envisheten in…
…..eller Trotsen:
”Jag SA att jag skulle GÅ till mamma och hem, så då SKA jag GÅ tillbaka också!”
Eller så var det den där jävla sidan av mej som Inte Kan Be om Hjälp, som gjorde sej påmind:
Den sidan som är helt låst, och där nyckeln ligger i botten på en brunn 43 mil härifrån, under en gammal hink som ruttnat och ligger ovanpå nyckeln på botten i brunnen.
Så jag sa till mamma:
-”Men NU regnar det inte!” åsså gick jag.
När jag gått ca 200 meter hör jag ett DÅN bakom mej, och vänder mej om:
Det är en MATTA av STÖRTREGN som är på väg mot mej. ”Regnmattan” hinner ifatt mej, och det tar ca 2-3 sekunder så leker jag ”Wet t-shirt contest” med min vita top! Tur att jag har en blå bh under!
Först är det iskallt att bli dyngsur – och jag fryser – men efter en stund – när vattnet värmts upp av min kropp – är det faktiskt rätt behagligt….
Men någon som INTE är behagligt är Åskan och Blixtrarna.
Hur var det nu? Skulle jag vara under dom Höga Träden eller skulle jag INTE det? Skulle jag gå på en Öppen Plats eller inte? Skulle jag vara nära stängsel, staket, häckar, träd, tak – vad???
Det smäller och blixtrar och jag ångrar det jag så kaxigt sa till mamma:
-”Risken att bli träffad av en blixt är ungefär lika stor som om jag skulle vinna på Lotto!”.
Jag blir inte träffad av blixten – jag är bara GENOMBLÖT när jag kommer hem.
——————————————————————-
-”Du kunde ju ha ringt, så hade jag hämtat dej!” säger Stenis när han ser mej.
-”Äh, lite vatten dör man inte av!” svarar jag tappert….
Call me Uppfinnar-Jocke!
Jag kommer på så många bra idéer jämt och ständigt.
Att jag sen inte genomför dom, handlar mest om tid och pengar…
….och kanske lite om lust och vilja…
….eller nåt….
Nåja.
Idag fick jag en Snilleblixt när jag och Stenis åkte förbi en cyklist.
Jag konstaterade, som jag gjort så många gånger förr, att cyklisterna borde få jätteont i sina ryggar och nackar, när dom HÄNGER över styret framåt, och ändå måste titta framåt, dvs vicka huvudet uppåt/bakåt, eftersom ryggen ligger framåt….
Då kom jag på den Otroooligt Smarta Idéen att jag skulle uppfinna ett par slags glasögon som cyklisterna har på sej som gör att dom kan ha huvudet i en rät linje med kroppen, men ändå se vägen.
Glasögonen skulle nämligen vara några slags periskopglasögon, som trots att huvudet och ögonen är vända nedåt, så sitter det ett periskop-öga på hjälmen (i pannan, liksom) som gör att man ändå ser framåt – vägen.
Jag tyckte idén var så Lysande att jag nästan hurrade på mej själv där i bilen.
Då frågade Stenis lugnt:
-”Men vad händer när dom sträcker på ryggen då? Ramlar dom inte då – när dom liksom får himlen över sej….?”
Om jag var en ko
skulle jag tugga och glo
i lugn och ro
Om jag var en ko
skulle jag tugga och glo
och skita i lugn och ro
Om jag var en ko
skulle jag tugga och glo
och mjölkas i lugn och ro
Sist – men inte minst – actionversen:
Om jag var en ko
skulle jag tugga och glo
och vifta i väg en fluga med svansen (!) – i lugn och ro
Både för att det hos mej sätter igång en massa Minnen från när jag var ung, men också för att Gröna Gången är så Fantastisk!
Så Grön.
Så Spännande!
Manar till Fantasifulla tankar.
Vi travar på, alla tre. Gången är vackert inramad. Jag njuter.
Flisa till vänster i bild.
Milton till vänster i bild.
Flisa vill fort iväg till nästa lilla ”strand” där hon kan hoppa i och ”fånga flugor”. Milton tycker bara det är kul att gå, men å andra sidan tycker han det mesta är rätt kul!
Ett spännande träd till höger. ”Hur gick det av? Vad hände?”
Och ”vad väntar bakom nästa krök?”
Blommor och växter i mängder, som inte mobilkameran gör någon rättvisa till alls, men i min hjärna är allt noga lagrat. Som en njutning.
”Äntligen framme vid vatten igen!!”
Svansen går som en ”metronom-på-ecstasy”….
”Pinnar är kul!”
På SIDAN av vattnet.
”Ta den om du kan, klumpiga matte! Ha haaaa!”
Vi går tillbaka.
Gröna Gången svänger hit och dit…
…till Tomma Intet…
…och vad väntar där, tro?
…en sväng till…
En häftig rot till vänster som värsta ”häx-käften”….
Fantasin flödar….
Vad är det för prick längst där borta?
Jo, det är Flisa som ropar:
”Kommer ni aldrig!?! Det är ju VATTEN här borta! Skynda er!!”
…fast på hundspråket…
Jag kan det.
En båt har kastats upp och ner till vänster….
Varfördå, tro?
En trappa går ner i Tomma Intet…..
….och leder kanske vidare till ett litet Pepparkakshus långt där inne i skogen….
Vem vet?
Och när jag tittar till höger ser jag sjön Måns Ols.
Där åker några högljudda tonårskillar omkring i en roddbåt med segel (!) och försöker antagligen imponera på ett gäng tonårstjejer på stranden….
*fnissar lite*
Vi går förbi en liten brygga med en båt intill….
”Får vi låna?”
Vägen slingrar vidare…..
Spännande!
Härliga dofter dras in i nosar, och andra dofter läggs vänligt ut från andra änden….
….till nästa gäng hundar….
Bussigt!
En mysig liten brygga mitt i allt.
Där sätter vi oss och njuuuter en stund i solen….
Mmmmmm….
En annan brygga – nästan överbelamrad med roddbåtar…
”Har ni fest, eller?!”
Vid nästa brygga är det också en liten strand. Där parkerar Flisa sej.
Hon hugger efter inbillade flugor och viftar på sin metronom-svans!
Hon tittar på mej och förmedlar med ögonen: ”Detta är LYCKA!”
”En, två, fyra, nitton, titton flugor!!”
Prickarna till höger är några små änder som nöjssamt guppar på vågorna meda Flisa hugger efter sina offer…
Lycka är att gå Gröna Gången med Milton och Flisa!
Jag vill TYCKA TILL.
Verkligen TYCKA TILL!
Om MÄNNISKOR.
”DOM”, som är kända, får ju tycka till, som om dom innehade Sanningen! Då vill ju jag också det.
Förstås.
Jag börjar med Peter Wahlbeck, men så fort jag bara skriver hans namn, kommer det över mej en stor SUCK.
Ha ha ha! Sen ser jag ju att SUCK är väl en förkortning för någon Stand Up Comedy Klub grej…typ
…. och då blir jag ju genast lite…fyndig.
1-0 till mej.
Nåja.
Peter Wahlbeck: Suck! Hur ORKAR man/han?! Han har en ”bakomliggande aggressivitet”, precis under humorn – om man nu kan kalla det humor – i allt han gör.
Jag undrar ofta NÄR han ska Explodera…inte OM.
Och jag tänker att han behöver Terapi.
Men å andra sidan är det kanske inte så konstigt att jag tänker så – jag är ju ändå terapeut….(kallas arbetsskada…)
*fnissar mitt i sucken*
Hur orkar han? Hur kan man säga att ”Alla Andra är FEL!” – underförstått: ”JAG är rätt!”
Vad jag har förstått, genom livet, är att ändan är delad.
Om du förstår?
Sen tänkte jag tycka till om Zandra Lundberg: Jag älskar henne.
Hon skriver fyndigt, mitt i prick och får till den där knorren på slutet. Så verkar hon ha huvudet på skaft också.
Jag kanske inte alltid tycker som hon, men ändå….Jo, jag tycker nog ofta som hon…Men även när jag inte tycker som hon, får hon till den där Respektfulla svängen.
DET är intellligent!
Punkt.
Därefter tar vi Att föda barn – eller snarare Hetsen på Kvinnor som föder barn:
Det är för jävligt! Vi ska inte bara ta emot säden och låta Den Nya Människan växa och frodas inuti oss, föda barnet under ”värsta smärtan” och därefter amma babyn….
Vi ska också vara en God Mamma i Resten av Livet efter det…..
….. och dessutom ska vi vara Yyyybersnygga DIREKT efter förlossningen, gå ner all vikt pronto (!)
– mitt i Värsta Hormonsvallet!
Helst ska vi också vara sexiga och återgå till Aktivt Sexliv fortare än kvickt, vara utåtriktade, slänga oss upp på sadeln på den ”speedo-cykel” vi cyklade på till förlossningen, EFTER förlossningen, och cykla hem igen, med ungen i någon snygg bärselegrej (med inbyggd hjälm – för babyn!)…..
….. för ”Att Vänta och Föda barn är ju ingen sjukdom”!
Pust!
Det är tur att allt det där är Över för min del. Och att magen redan är ”körd”, och att jag inte har några pengar för att ”skära lite här och höja lite där och sänka lite här”….
…..för risken är ju att jag hade gjort det…
…..”ba´fatt!”……
Ba´fatt vaddå?
Ba´fatt ”Höra Till”?
Näe, ba´fatt DUGA!
Och ba´fatt jag VILL det, just nu, ska jag tycka till om Staffan Heimersson också – sådär helt random:
Jag läser just nu ”Sarajevo och tusen platser till”, och summa av kardemumma är:
Välj Staffan Heimersson till statsminister!
Eller iallafall Utrikesminister….
……eller varför inte Invandrarminister?!
Herreje, vilken människa!
Här har vi en som ”been there – done that” – i V Ä R L D E N ! !
Som SETT och HÖRT och UPPLEVT, och som sätter ord på det, och förstår det….
…..och och och….
….och om han inte blir någon minister….
……så läs iallafall hans bok!
—————————————————————————–
Nog med Tyckande för nu.
The End.
erviluca #mammatillfyrakillar 