Vi går vår pyttelilla skogsrunda i skogen på morgonen, då jag ser en STOR brun hund stå en bit bort. Den står och nosar på något på marken. Flisa är där, och går fram och nosar på samma sak….
Hon ser inte ”hunden” förrän den lyfter på huvudet och förvånat tittar på mej….
….och då ser jag att det är ett rådjur! Vi tittar förvånat på varandra – allihop!
Rådjuret tittar på mej, och sen på Flisa…
Flisa står blickstilla och tittar på rådjuret.
Jag står förundrad – ca 2 meter ifrån – och tittar på hela den fantastiska scenen.
Så vänder sej rådjuret om och skuttar iväg.
Flisa skuttar efter.
Milton, som inte märkt någonting, skuttar efter Flisa.
Jag ropar tillbaka båda hundarna, för att inte rådjuret ska bli skrämt.
Dom kommer tillbaka.
Rådjuret ställer sej en bit bort och LÅTER:
-”Ööööö! Öööööö! Öööööö!”
Antingen betyder det ”Hejdå!” eller ”Maaaammmaaaaa!” eller ”Jag är rädd!” eller ”Kom tillbaka!” eller…..?
Jag chansar på:
”Hejdå!”
erviluca #mammatillfyrakillar 
Rådjur får mig att tänka på Emma…
Hemikram ♥
GillaGilla
❤
Jag har ett sådant starkt minne själv, av ett bokmärke som jag hade i min bokmärkssamling när jag var ca 8-9 år. Det var ett rådjur som låg ner och jag fullkomligt ÄLSKADE detta bokmärke, så mycket en liten 8-9-åring kan älska något….
GillaGilla