n
Jag anser att Breiviks (Norge-mördarens) pappa inte har någon rätt att uttala sej, eller tycka till, om den son han övergivit och lämnat åt sitt öde. Pappan har övergivit sin son. Det finns ingen ursäkt för det. Han har ingen rätt att uttala sej.
Jag tycker det är kränkande att han sitter där på sin stol i Frankrike och säger att ”sonen” borde ha tagit livet av sej.
”Hörrödu, pappan! DU borde ha tagit ditt ansvar som pappa! DU borde inte ha övergivit din son! DU gav din son livstidsstraff när du lämnade honom! Punkt.”
Komma här och komma….
*morrar*
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag reagerade på samma sätt. Sicket AS!
Vem vet hur just den behandlingen, det hårda, grymma, hänsynslösa, känslokalla beteendet från pappan, har påverkat den lille och sen unge pojken som sen blev gärningsmannen? Inte blev han mildare till sinnes av det, så mycket kan vi i alla fall vara säkra på.
GillaGilla
Precis! Har inte dom flesta ”gärningsmän” frånvarande pappor? Eller?
GillaGilla
Det är ju ett ganska deprimerande orsakssammanhang, det där. Barn som ingen bryr sig om, som blir övergivna av en eller båda föräldrarna (frivilligt övergivna, där barnen känner och vet att de helt enkelt inte ”dög”, att föräldrana hellre gjorde det där andra, vad det nu är), de barnen är överrepresenterade i alla ”besvärliga” grupper; stökar i skolan, kriminalitet, droger o.s.v.
Inte för att det inte kan gå åt helvete ändå men det ÄR färre av de ”krånglande” som har/har haft ett tryggt och kärleksfullt bakland, det är det. Det behöver ju inte vara föräldrarna, det kan ju vara lite vem som helst, som vi ser på de s.k. maskrosbarnen. Barn är ju olika starka, precis som vi vuxna.
GillaGilla
Så är det. Det är otroligt sällan barn från kärleksfulla föräldrar, med trygg uppväxt, ”spårar ur”. OTROLIGT SÄLLAN!
Och barn känner sej nästan alltid ”fel” när dom blir övergivna av en förälder, och undrar vad det är för fel på dom (själva – barnen alltså).
GillaGilla
jag blev otroligt illa berörd när jag läste hans uttalande, om det nu är sant, det vet vi ju inte eftersom vare sig du eller jag pratat med honom, men om det nu skulle vara sant så det det beklämmande, fruktansvärt och sorgligt.
Jag fick intrycket av en iskall ochj egoistisk man som valt att göra karriär och som satt sig själv framför sin son i alla år. En gammal man, som skäms för att han nu inte kan visa sig ute, som önskar att hans son dödat sig själv och som hade sett fram emot en skön ålderdom men som nu tycker att allt blivit förstört för honom. En man som påstår att sonen alltid varit lite udda och svår att få kontakt, och att det beror på sonen att de inte har någon kontakt.
Man vet ju aldrig och jag spekulerar men med en sådan känslokall och egotrippad far så finns det risk för att man blir skadad i sit inre känsloliv, plus en mängd faktorer i kombination som spelar in.
‘Så sorgligt, och jag slås återigen av vad brist på kärlek och tillit kan göra med människor, och det känns lite hopplöst ibalnd, alla dessa människor man möter med stora svart hål inuti det det ekar av tomhet, av brist på kärlek i späda år, em tomhet som sällan kan fyllasn med något annat.
GillaGilla
Ja. Jag tycker inte att en pappa KAN skylla ifrån sej, vad gäller kontakt med sina barn. Det är föräldrars ansvar att hålla kontakt och finnas för sina barn, inte tvärtom, så det så! Och är det så att sonen absolut inte vill ha kontakt med sin förälder, så kan man undra vad föräldern gjort, för barn är så otrooooligt lojala och står ut med så mycket elände som föräldrar utsätter dem för….
Jag såg/hörde intervjun, och kände bara avsmak…”Skäms på dej gubbe!” kände jag.
GillaGilla
Fast det var tydligen inte pappan som bröt kontakten, utan sonen….
GillaGilla
Njae….Pappan flyttade från Norge till Frankrike och sen var det ”sporadisk kontakt” några år tills sonen ”bröt kontakten”….säger pappan (!).
GillaGilla
Må så vara, ärligt talat kunde jag nog inte bry mig mindre. Känner jag.
Jag ser dock ingen anledning till att anklaga någon eller leta fel, för vad nu ABB än varit med om så förlorade han rätten till min empati i samma ögonblick som han gjorde verklighet av sina planer.
Det är inte ett dugg synd om Anders och detta är sällan första gången en pappa överger sitt barn. Ändå springer ytterst få runt och kallblodigt mördar nästan 80 pers.
Kallt tänkt? Jepp, iskallt. Och det står jag för.
GillaGilla
Absolut, men eftersom jag är som jag är….känner jag med nästan alla, och framförallt med barn som blivit övergivna…även om dom skjuter ner 90 personer som vuxna….Jag hatar handlingen han genomfört och jag avskyr hans inställning och tankar, men jag kan inte låta bli att ”se” den lilla övergivna pojken mitt i denna onda människa….
Inte för att det är okey att skjuta ihjäl folk hur man än blivit behandlad, men OM alla mammor och pappor runt om i världen förstod hur viktiga dom var och hur viktigt det är att ge kärlek omtanke och närhet, så skulle vi inte ha lika många vuxna som mår dåligt…..
GillaGilla
Det har du rätt i, absolut. Men jag tycker ändå inte synd om ABB.
GillaGilla
Oinloggad (? tror jag) erviluca:
Gör inte det. Du behöver inte det. Alla känner som dom känner. Helt okey!
GillaGilla
Mina tankar och reaktioner liknar flertalets här…
Hemikramar ♥
GillaGilla
kommentar till Islin:Nej, det är ytterst få som handlar som denne man gjort, och det är naturligtvis en kombination av faktorer som spelat in, varav en faktor är utan tvivel hans uppväxt, då man genom ofattande studier och forskning kan fastställa att arv och milö spelar in hur en individ utvecklas. En del individer är mer genestisk sårbnaar än andra för att utveckla olika psykiska sjukdomar och eller personlighetsstörningar.
Kombinationen av detta + ogynnsamma uppväxtförhållanden kan skapa människor med narcisstisk störning.
Erica har helt rätt i det hon skriver, hon förstår det här utifrån en synvinkel du inte förstår, på grund av hon är äldre och har en livserfarnhet både som mamma och teraput och där hon har fått se konsekvenser av hur barn som behandlats illa mår och agerar.
Det är naturligtsvis synd om en person som gör något sådant, då är man inte frisk utan är skadat i sitt innersta väsen, djupt emotionellt störd och det beror på något.
Sen som Erica skriver är den handling han utfört bortom alla gränser, och det är förskräckligt och hemskt för alla anhöriga och de som drabbats, men han föddes inte som ett monster utan någonstans på vägen gick han sönder inuti, utan förmåga till självreparation.
GillaGilla
Jag har inte sagt att Erica inte har rätt, bara att jag inte håller med. Det är helt olika saker.
Men nej, jag tycker inte synd om honom. Och det tänker jag inte hymla med. För som du säger så är jag ung och dum (;)) och har inte lärt mig skilja på person och handling.
På tal om helt annat, så är det lite roligt att se hur starkt mina gamla tonårsimpulser blir väckta av ”jag vet bättre för jag har mer livserfarenhet och är äldre än du”-resonemang. Trots att jag förstår att det är sant så vaknar min obstinata sida. Haha. 😛
GillaGilla
Sådan är ”min dotter”….”Sådan mor – sådan dotter”…. 😛
GillaGilla
Haha, du är söt du.
GillaGilla
Ja, just det.
GillaGilla
mmm, så är det, vare sig man gillar det eller inte, ålder ger livserfarenhet i någon form, sen är det ju olika från individ till individ. Som ung har man en tendens att se världen som svart eller vit, inget konstigt med det, det gör nog de flesta unga, och så gjorde även jag förr. Jag hade säkerligen skrivit under på det du uttrycker när jag var runt tjogo och yngre.
Jag har aldrig sagt att du är dum, det är din egen tolkning och inget jag håller med om, tvärtom har jag i en tidigare kommentar i ett inlägg du gjorde på din blogg kommenterat att du verkar intelligent. Och att du har en obstinat sida är väl bra, i vissa situationer och säkert sämre i andra, men det kommer du lära ockps när du blir äldre och tröttare som jag =)
GillaGilla
Nej, jag vet att du inte sagt det 🙂 Jag försökte bara skämta lite. 😉
GillaGilla
Gulle du! (du misslyckades…med skämtet, alltså!) 😛
GillaGilla
Haha, ja, jag märkte att jag misslyckades med skämtet. Too bad.. 😉
GillaGilla