Nu ska

Nu ska jag erkänna en synd.
En av gångerna då jag var DUM.
En av gångerna i mitt liv då jag skäms för mej själv som mamma.
Nu börjar jag:
Jag och Äldsta sonen (fast jag vet inte DÅ att han kommer att få syskon….han är alltså bara Victor) har varit i min hemstad, och träffat min pappa/Victors morfar, på lasarettet. Min pappa har cancer och är väldigt sjuk.
Det är Tumultigt inuti mej, och vad Victor känner, vet jag ju inte.

Scen: I bilen.
Jag kör (givetvis! Vem annars, liksom?….)….och Victor sitter i en barnstol i baksätet. Han är ca 5-6 år.
-”Mamma! Jag är TÖRSTIG!!” gnäller Victor med sin gnälligaste röst….
-”Jaha….eeeeeh….jag stannar vid nästa mack….”, säger jag.
-”Mammaaaaaa! Jag är jättetörstig NUUUU!!”
-”Jaaaaa! Jag hööör! Jag stannar vid nästa mack!” *irriterad*
Jag är djupt försjunken i hur min pappa såg ut, hur han mådde, hur mamma försökte ”spela glad”, hur orolig min syster är….
….”vad kommer att hända? kommer pappa att överleva?” etc.
Victor STÖR. Med sin existens.

Jag ser en mack och stannar.
-”Jag vill haaaaa cocacola!!!” gnäller Victor.
-”Prata med normal röst – annars lyssnar jag inte!” säger jag, som jag sagt så många gånger förut.
-”Jag vill ha cocacola”, säger Victor på ett trevligt sätt.

-”Nej, läsk är bara för fredagar. Du får en juice eller mjölk eller något annat som man blir otörstig av.”
Jag var en otroligt Duktig och Konsekvent mamma på den tiden….
-”Mamma, kan jag få en tidning också?” frågar Victor på ett Trevligt sätt.
-”Ja, men du vet vilka tidningar du får välja mellan va? Inget våld.” svarar jag – Den Duktiga Mamman.
HerreGud så präktig jag var då!

-”Jag vill ha Superman!!” gnäller Victor.
-”Men du VET ju att du inte får läsa såna tidningar med våld i!!! Varför frågar du ens?? DEN eller DEN eller DEN får du välja! Vilken vill du ha?!” säger jag irriterat.

-”Tom och Jerry då? Marcus får läsa Tom och Jerry.” gnäller Victor
-”NEJ! INTE Tom och Jerry och det vet du! Det är bara våld våld våld!” säger jag argt. ”Du får välja DEN, DEN eller DEN har jag sagt!”
Jag är arg nu.
-”Neje! Jag vill ha Tom och Jerry!!!”
Jag hör att Victor börjar dra igång ett ”krig” och jag har hittills nog aldrig förlorat ett sådant….
……även om jag för det mesta brukar kunna vinna utan att bli ARG, men nu är jag irriterad så det sjuder i ådrorna….
-”Nej! Då blir det ingen tidning!” säger jag och går och betalar en MER.
Vi åker iväg igen. Victor dricker sin MER. Jag ”morrar” fortfarande inombords över att han inte kan lära sej att jag BESTÄMMER att han inte får läsa tidningar med våld.
Efter en stund säger Victor:

-”Jag vill ha den tidningen som du sa att jag fick! Kan du åka tillbaka och köpa den?”
-”Äru inte klok?!? Klart jag inte åker tillbaka och köper den!!” säger jag ilsket…..” -Men jag kan stanna vid nästa mack och se om dom har den där”, lägger jag till för att jag försöker kontrollera min ilska som morrar inuti…
Vi åker en stund, och vid nästa mack stannar jag.
Dom har inte DEN tidningen som Victor skulle kunna tänka sej att ”läsa”…..Däremot har dom Tom och Jerry!
Victor gnäller lite….
-”Kaaaan vi inte åka tillbaka?! Jag vill haaaa den där tidningen!!!” gnäller han.
Jag är i någon slags ”explosionsfas” och håller i mej allt vad jag orkar för att inte explodera (!)….
Jag går liksom i fängelse utan att passera GÅ….typ….och hatar det!

-”Äh, du får väl Tom och Jerry då!!!” fräser jag och köper den tidningen….
…och HATAR mej själv för min inkonsekvens….
…och hatar Victor (fast jag älskar honom ”till månen och tillbaka”) för att han utsätter mej för alla dessa känslor….
Vi åker igen.
-”Maaammmaaaaa……” säger Victor plötsligt med gnällig röst, och det fullkomligt snor ihop sej inuti mej…
Jag klarar det inte! Jag klarar inte att vara en ensam mamma, och ha en döende pappa med cancer, och bestämma om tidningar och dricka och vara klok och hela tjottablängen!!!! Jag klarar det inte!!!!
–”VAR TYST!!” skriker jag. ”SÄG INTE ETT ORD TILL!!! JAG HÅLLER PÅ ATT EXPLODERA ELLER GÅ SÖNDER! VAR BARA TYST!!”
Victor är tyst.
Det är som om han förstår Allvaret.
Victor är tyst hela vägen hem. Säger inte ett ord.

När han kliver ur bilen hemma ser jag att han är helt nedkissad och att bilstolen är alldeles blöt…och iskall!
-”Men! Har du kissat på dej?!?” frågar jag förvånat. -”Varför SA du inget??”
-”Du sa ju att jag inte fick säga ett ord till, så då gjorde jag inte det….” säger Victor.

Fyfaan, vad jag fick Dåligt Samvete….
….och kände mej som Världens Sämsta Mamma!
….men när jag berättar detta 15 år senare, för Victor…
…..för att be om ursäkt….och förklara….
…och eventuellt bli förlåten….
…så minns han det inte ens!