Dagsarkiv: 11 juli, 2011

Hon vill hela tiden! /erviluca

Flisa höglöper. Hon är som Värsta Hyndan. Hon är PÅ Milton heeeeela tiden och puttar på honom med nosen, trycker upp sitt underliv i hans ansikte och manar, manar, manar honom:

”Sätt på mej! Knulla mej! Kom igen! Nu! Nu! Nu!”

Han är lite förvånad först. Hon brukar ju inte ens vilja LIGGA bredvid honom i vanliga fall.

Han ser ut att tänka:

”Jag får ju inte ens NOSA på din f**a!”

”Äh! Skit i ”igår” – nu är NU!” svarar hon troligen och puffar och puttar på honom, om och om igen.

(Bilden föreställer INTE Flisa och Milton)

Till slut kör han igång. Rider henne. Han rider tills han är helt SLUT och flämtande står bredvid och ser ut att säga:

”Är vi färdiga nu?!”

”Nä nä nä….Vänta nu….Kom igen! Igen!! Igen!!” manar hon.

Skickliga som dom börjar bli på det här, fastnar dom nu-för-tiden ganska omgående i varandra om inte byxan är på.

 MEN (!) nyss lyckades han putta hennes byxa åt sidan….och FLOFF (!) så satt dom ihop!

Flisa blir SUR! Hon vill inte sitta ihop! 

”Sluta!” säger hon med kroppsspråket.

”Det är inte jag som håller fast!” säger han…

”Johooooo!” säger Flisa och drar lite, för att komma loss…

”AJJ!” säger Milton. ”SLUTA!! Det gör ont!”

”Så går det när du ska  hålla på och fastna sådär!” gnäller Flisa.

”Men det är ju du som håller i min k*k!” säger Milton.

”Ärejuinte!!” suckar Flisa.

Så står dom där. Tysta. Flämtande. Väntande. Med rumporna mot varandra.

”PLOPP!” så släpper det plötsligt, och man kan se den otroooligt äckliga k*ken som slaffsar ner, som en röd äcklig slang,  i golvet och därefter låååångsamt kryper tillbaka in i sitt ”bo”….

Båda sätter sej tillrätta och slickar av sina egna kön….

”Slaffs! Slaffs! Slaffs!”   :// Fine

Sen då?

Sen börjar dom om igen!

Da capo al fine.

 

Wet t-shirt contest, typ /erviluca

Det duggade bara lite när jag gick till mamma, men väl där började det spö-regna. Vi satt inne i godan ro och fikade.

Sen skulle jag ”hem” igen…..

-”Ring Stenis så får han väl hämta dej, när det regnar så här!” sa mamma uppfodrande.

Åsså satte Envisheten in…

…..eller Trotsen:

Jag SA att jag skulle GÅ till mamma och hem, så då SKA jag GÅ tillbaka också!”

Eller så var det den där jävla sidan av mej som Inte Kan Be om Hjälp, som gjorde sej påmind:

 Den sidan som är helt låst, och där nyckeln ligger i botten på en brunn 43 mil härifrån, under en gammal hink som ruttnat och ligger ovanpå nyckeln på botten i brunnen.

Så jag sa till mamma:

-”Men NU regnar det inte!” åsså gick jag.

När jag gått ca 200 meter hör jag ett DÅN bakom mej, och vänder mej om:

Det är en MATTA av STÖRTREGN som är på väg mot mej. ”Regnmattan” hinner ifatt mej, och det tar ca 2-3 sekunder så leker jag ”Wet t-shirt contest” med min vita top! Tur att jag har en blå bh under!

Först är det iskallt att bli dyngsur – och jag fryser – men efter en stund – när vattnet värmts upp av min kropp – är det faktiskt rätt behagligt….

Men någon som INTE är behagligt är Åskan och Blixtrarna.

Hur var det nu? Skulle jag vara under dom Höga Träden eller skulle jag INTE det? Skulle jag gå på en Öppen Plats eller inte? Skulle jag vara nära stängsel, staket, häckar, träd, tak – vad???

Det smäller och blixtrar och jag ångrar det jag så kaxigt sa till mamma:

-”Risken att bli träffad av en blixt är ungefär lika stor som om jag skulle vinna på Lotto!”.

Jag blir inte träffad av blixten – jag är bara GENOMBLÖT när jag kommer hem.

——————————————————————-

-”Du kunde ju ha ringt, så hade jag hämtat dej!” säger Stenis när han ser mej.

-”Äh, lite vatten dör man inte av!” svarar jag tappert….