Besvikna SMS /erviluca

 

Igår åkte Mellan till konfirmationsläger. Idag har jag fått flera besvikna SMS nu på kvällen:

”Robert och Peter (hans kompisar hemifrån) vill bara sitta och glo i rummet…” sms-ar han.

”Vad tråkigt”, svarar jag.

”Alla andra killar kommer från samma klass och hänger ihop.” skriver han vidare

”Har ni inte haft några aktiviteter?” frågar jag

”Ledarna har bara gjort några barnsliga grejer och lektionerna suger”, skriver han.

”Kan du inte låna en boll och tvinga ut Robert och Peter så kan ni sparka lite boll?” skriver jag.

”Det finns bara en plastboll med lite luft i….” svarar Mellan.

”Nåja, om det suger idag, kan det väl bara bli bättre sen….” försöker jag…

Vi fortsätter SMS:a fram och tillbaka. Tydligen sitter grabbarna på rummet och har tråkigt, och hans kompisar är två blyga och försynta (lite negativa) killar..

…..utan något ”GO” i….

Så där sitter tre blyga killar i ett litet rum, och längtar hem….

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. När jag var på konfirmationsläger fick vi seg tid att gå genom att leka ”Tänk om Gud var…”. Vi placerade helt enkelt in Gud i olika roller. ”Tänk om Gud var en rockstjärna”. ”Tänk om Gud var en rallyförare”. ”Tänk om Gud var en astronaut”. ”Tänk om Gud var James Bond”. ”Tänk om Gud var en varulv”. Inte bara fick vi tiden att rinna iväg, vi lärde känna varandra väl och den där Gud som prästen envisades med att prata om, ja han blev ju helt plötsligt en rätt cool snubbe efter alla äventyr vi försatt honom i. Sedan berättade vi om Guds alla äventyr för prästen. Han var väl måttligt imponerad kan man säga. Han ville helst se Gud i annan dager än som astronaut eller rockstjärna. Men kul hade vi. Detta blir mitt tips till Mellan.

    Gilla

    Svara
    • Kul idé! Nu är Mellan lite blyg och försiktig, och hans två kompisar är otroooligt blyga och försiktiga typer, så tillsammans blir dom….superblyga! Egentligen är dom kanske inte så bra för varandra…. Jag hoppas någon DRAAAAR dom ifrån varandra och uuuuut och får dom att skratta! Med humor kommer man långt!
      Jag var på konfirmationsläger med min knasiga kusin och en granntjej i samma ålder. Jag gjorde allt för att ”komma bort” ifrån knaskusinen och granntjejen, som hängde på mej som ett plåster…men jag fick andra bästisar där och hade jättekul till slut!
      Både min äldsta son och nästäldsta son har varit på konf.läger och haft SKITKUL! Så det vore såååå sorgligt om det blir ett Misslyckande denna gång……

      Gilla

      Svara
  2. Din önskan är uppfylld!
    Kram!
    /Skvitt

    Gilla

    Svara
  3. Oj, vad tråkigt! 😦 Usch, lider med dig, och honom. ”Jag” har haft tur, mina barn har haft väldigt bra konfa-läger. Inte lätt att komma med några bra tips.

    Gilla

    Svara
    • Näe, jag blir helt ställd. Men han borde ju iallafall vara kvar och ”härda ut” kan man tycka….Jag önskar det inte fanns mobiler, så hade jag varit ovetande om ”eländet”…. 😛
      På söndag är det ”föräldradag” då vi ska hälsa på…Jag hoppas bara att han inte vill följa med hem sen…

      Gilla

      Svara
  4. Men samtidigt är det bra att han får chansen att tänka ett par varv extra, att inse att det inte blir roligare än han gör det. Dagens ungdomar (nu låter det som att jag är jättegammal, jag vet) tar ofta allt för givet. Att det ska finnas en tv att titta på, playstation att spela på och annat dylikt. Kreativiteten försvinner ju. Nu kanske dem lär sig det med!

    Gilla

    Svara
    • Kanske det. Ja, han är både lat och väntar sej att andra ska ”hitta på saker”…faktiskt. Å andra sidan är han rätt blyg också….Men ja, jo, det är nog nyttigt, OM han lär sej något av det och inte bara fastnar i att det är ett läger som ”suger”. Punkt. Liksom.

      Gilla

      Svara
  5. Hur kul är egentligen konfirmationsläger?
    Jag försökte också vara positiv när killarna var på det, men usch sa de , vad tråkigt det var.

    Gilla

    Svara
    • Jahaaa…..Jag var på konf.läger när jag var 14 och det var en utav dom bästa upplevelser i mitt liv! Sen var Äldsta Brodern på ett konf.läger när han var 15 och han älskade det! Därefter var Storing på ett konf.läger förra året och älskade det, och växte av det….så vi utgick ifrån att även Mellan skulle älskad det. SKILLNADEN på våra konf.läger och det här, är att Mellan åkte på ett som ”vår kyrka” håller i och som är för kommunens barn…Dom andra konf.lägren har varit ”privata” OCH dessutom mycket längre (3 veckor). Det här är bara en vecka, och alla tycks känna varandra redan och/eller komma från samma skola, vilket gör att Mellan och hans två kompisar blir lite utanför, vad jag gissar… Men jag ska hälsa på i morgon, och då kanske han följer med hem….vi får se….

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Granit Avbryt svar