Det är rätt häftigt att följa Nya Människor genom livet – från början…
…….till slutet, tänkte jag skriva…men så kom jag på att jag antagligen inte får följa dom till ”slutet”…..
….så då skriver jag:
…”från början” till Färdig…
……människa, tänkte jag skriva….men så kom jag på att man liksom aldrig blir ”färdig”….
….så då skriver jag:
….”från början” till Vuxen.
Såja.
Det är en Ynnest att få följa FYRA människor, från befruktningsögonblicket, utvecklingen i magen, födseln, lära sej sitta, stå och gå….och allt (!) genom livet.
Och uppleva hur dessa fyra olika människor är just så….olika! Med helt olika personligheter!
Just nu följer jag nyfiket Storings plötsliga Hopp i utvecklingen, och det gäller att ”utvecklas MED”honom, och varsamt stötta den Förändring som nu sker.
Storing har varit en sån som är inne, inne, inne….efter skolan. Hemma, hemma, hemma….efter skolan.
Han har haft många kompisar i skolan, men väldigt sällan umgåtts med dom EFTER skolan eller varit hemma hos dom.
Inget disco, inget ”ute och ränna” = inga vakna nätter för mej. Ingen oro alls.
Hans eftermiddagar och kvällar har gått åt till att plugga och/eller vara på internet. Det senaste året har han tränat också….på Friskis och Svettis.
Så slutade han 9:an i fredags, och Plötsligt hände det!
Han drack en kopp Gevalia Kaffe!
Närå.
Skoja bara.
Han var på avslutningsfest, och spontanfest och ”utefest”…
…och var det inte lite poolparty också…..?
……och sen kom han hem, och vände i princip, och sa:
-”Jag sticker till Jocke!” och så försvann han iväg.
Jag känner Jocke och jag känner Jockes föräldrar så jag var inte orolig alls.
Dessutom litar jag på Storing.
Verkligen.
Han är att lita på.
Så kom han inte hem….och jag tänkte att jag kanske skulle ha givit honom någon ”komma-hem-TID”, men VILKEN tid i så fall? Så jag SMS:ade: ”När kommer du hem?” och fick svar: ”Jag sover hos Jocke”.
Och jag tänkte, och svarade: ”Ok!”.
När jag kom hem från jobbet idag frågade han:
-”Är det okey om jag åker med Jocke till deras lantställe? Mattias och Oskar ska också me!”
-”Javisst!” sa jag spontant.
Och det känns jättebra!
Men också OVANT!
(Min fina Storing!)
Hemma-killen har blivit en Borta-kille!
Storing är på väg ut i Stora Världen!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Visst är det härligt! Hände samma sak med min dotter förra året när hon gick ut nian. Hon är lugn så jag tycker mest att det är intressant, men jag tappade nästan hakan när hon kom hem med en kille och de båda var lite på lyret. Men hon kom ju hem! =) Jag kör som regel att jag sätter en tid, men är det något hon vill vara med på, sova borta eller liknande så får hon messa innan tiden jag satt upp. Fungerar jättebra. Visst är det roligt att de det hända saker med dem! =)
GillaGilla
Underbart! Jag litar på Storing fullkomligt. Och han är så klok också. Så än så länge har jag inte satt några tider, men kanske jag måste göra det när skolan börjar igen…eller om det ”händer något”….
Jag minns också Äldste Sonen, som bara var hemma och inne med sin bästis och som var riktiga ”nördar” med sina dataspel osv. Men plötsligt en dag, rensade han ut alla nallar och ”töntiga affisher” från sitt rum, och nästa dag kom han hem med en ”flickvän”…. Och jag satte nästan i halsen, men låtsades som om det regnade…
🙂
GillaGilla
Så de växer och överrraskar. Mitt lilla penntroll till mellantjej fyller 30 år idag! Om en månad levererar hon en sån där ny människa. Det är något att glädjas över!
GillaGilla
Åååå, var härligt och spännande! Ett minipenntroll! Jag har hört att man älskar nästan sina barnbarn ÄNNU mer (om det går!)!! Grattis! Nervöst också va?!…
GillaGilla
Det är lättare med barnbarnen, dem kan man lämna tillbaka när de trilskas! Jag har ju två illbattingar tidigare redan, så det känns inte så nervöst, bara roligt. Frågan är bara hur det blir med tre barnbarn, rent mormorsmässigt. Äldsta flickans två träffar vi regelbundet varje onsdag från fyra till halv nio. Det är otroligt bra att ha den kontinuiteten – men orkar jag med ännu mer?
GillaGilla
Ja, det gör du! Sååå gammal är du väl inte?!?
Åååå, var härligt och spännande! Ett minipenntroll! Jag har hört att man älskar nästan sina barnbarn ÄNNU mer (om det går!)!! Grattis! Nervöst också va?!…
GillaGilla
Gammal, jag? Glöm det! Skämt åsido så har jag de senaste fyra åren varit väldigt orkeslös och kämpar varje dag med att orka göra någonting. Varje sak jag gör straffar sig dan efter. Lyfter eller bär jag något blir jag väldigt dålig, min kropp överreagerar hela tiden. Som igår: jag låg på soffan och drog ramsor med tjejen och de tär ofta så jag får göra, delta verbalt i deras lek. Därför undrar jag lite.
Nu tycker jag, Erviluca att du får lämna ett litet avtryck på min blogg!
GillaGilla
Har gjort det nu! 🙂
GillaGilla