Det är så konstigt…
…för jag hör lite dåligt…
…speciellt när det är mycket ljud omkring…
Då hör jag JÄTTEDÅLIGT vad någon säger, och ser jag inte personen i fråga, så kan man nästan säga att jag är döv!
Typ.
Jag HÖR INTE!
Och vad händer?
”Folk” (läs: sönerna, och ex-maken på den ”gamla goda tiden”) blir sura och arga!
För att jag inte hör vad dom säger!
Jag har sagt att jag hör lite dåligt – speciellt då det är mycket ljud omkring – och att jag vill att dom talar TYDLIGT och HÖGT….
Gör dom det?
Nope!
Utan dom skäller och fräser:
-”Du hör ju Ingenting!!”
……………………………….
Visst är det knäppt?!?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Det är helknäppt. Men samtidigt lite förståeligt. Jag skriker till mina föräldrar, så högt så att de nere på gatan hör varje ord. Men mina föräldrar hör inte. Och de har TV-n på så högt så att jag inte klarar av att tänka.
Fast då handlar det mest om att det behövs volym. När det mer gäller artikulation så kan man ju skärpa sig lite mer. Men sluddrande barn/tonåringar verka inte ha den genen, att kunna skärpa sig lite.
GillaGilla
Näe, det är nog en gen dom saknar…. Jag minns när min (älskade) farmor började höra dåligt och man fick prata högre och högre…och hur piiiinsamt det var (att försöka prata högt), och jag minns också hur det blev när hon blev helt döv, och vi skulle hjälpa henne träna att läsa på läpparna….Åååå, vad vi (jag och mina systrar + kusin) skrattade när hon sa fel hela tiden! Det var också så härligt piiinsamt! Som tur var hade jag världens härligaste farmor, som kunde ”ta” våra fnitter-anfall…. 😛
GillaGilla