
Mellan (15 år) har haft en tuff termin med körtelfeber inledningsvis och sen har han liksom inte fått ”igång” kroppen igen….
…kanske inte så konstigt när man närmar sej 185 cm ö h och väger 62 kg….
…………………………………………………………………..
Han växer så det knakar:
*kniiiirrrrr*
-”Vad är det som låter?”
-”Äh! Det är bara Mellan som växer!”
-” ! ”
……………………………………………………………….
![]()
Nåja.
Förnamnet har varit ”Orka!” och efternamnet ”Trött!” – fast inte så trött att han orkat lägga sej och sova…. 😛
På alla frågor har han svarat:
-”Vet´nté….”
Så igår:
Mellan STÅR UPP i hallen PÅ KVÄLLEN!
Bara DET gör att jag höjer förvånat på ögonbrynen:
-”Vad gör du?!?” frågar jag.
-”Du sa ju att jag måste röra på mej….” svarar han
….och jag tänker säga:
”….och när började du LYSSNA på vad jag säger?….och när började du GÖRA SOM jag säger?”…

..men jag säger istället:
-”Vad ska du göra då?”
-”Gå ut!” säger Mellan
-”Vart då?” frågar jag förvånat.
Mellan har inte varit utanför dörren på….1 år! Typ. Förutom när han gått till och från skolan. OM han gått till skolan….
-”Bara gå ut!” säger han irriterat. ”Du SA ju att jag måste gå en promenad om dagen!” säger han sen, som om jag vore dum i huvet….
-”Ja, det sa jag ju….” (…för tre veckor sen, och har tjatat om det sen dess, men inget har hänt…)
Han går ut.
Jag håller nästan andan.
”Kan detta vara sant?!?”
Typ.
Efter en stund är han inne igen.
-”Jag duschar!” ropar han till mej.
Senare frågar jag:
-”Vart gick du på din promenad?”
-”Jag sprang Spåret”, säger han, och låter på rösten som om brukar göra det.
”SPRANG Spåret?!?”
Han, som inte ORKAR gå från soffan till sin säng! Han, som knappt orkar gå till toan när han är nödig!
”SPRANG Spåret!”
-”I jeans och t-shirt?!” frågar jag.
-”Ja!” säger han, och låter igen som om jag är helt dum i huvet.

Han, som står vid spegeln i 1 timme för att få håret ”RÄTT” varje morgon. Han som byter tröja varje morgon och tar fram mikroskåp för att hitta små trådar på den som l igger fel, och därefter ylar om att han inte kan ha den för att ”DEN ÄR HELT FÖRSTÖRD!”…..
Näe, Undrens tid är INTE förbi!

Haha, nä undrens tid kommer nog aldrig vara förbi. Och bra är väl det.
GillaGilla
Det är ständiga och STORA förändringar hela tiden när man har tonåringar, och det gäller att hänga med…. 😛
GillaGilla