Jag kör fram bilen nära dörren, för att lasta ur alla kassar ur bilen….Det är egentligen GÅNG-vägar där, men man FÅR köra in för att ”lasta av”. Det har jag gjort förut, och det kommer jag att göra igen.
Jag ser en ”gubbe” komma åkande i sin permobil, så jag ställer bilen lite åt sidan på gångvägen så att han ska få plats att åka förbi på gångvägen….
Jag lastar ur bilen och går in med varorna i min lägenhet. När jag kommer ut igen kör gubben precis förbi min bil – fast på ANDRA sidan! Två hjul måste då köra liiiiite grann på gräsmattan….Oj oj oj!
Han fräser något surt åt mej om att jag står i vägen och att man inte får parkera på gångvägarna.
Då nästan svartnar det för ögonen och det börjar ryka ur öronen, och hela kroppen ställs in på ”ANFAAAAALLL!!”.
Jag lyfter upp gubben ur permobilen och kastar iväg honom. Han flyyyyger i en stor båge över hela gräsmattan.
Sen klättrar jag upp på permobilen och hoppar på den, boxar på den och sparkar på den, samtidigt som jag skriker rätt ut….någon slags Tarzan-vrål:
-”AEAAAAEEEEEAAAAAEEEEEEAAAAAAA!!!”
Så hoppar jag in i bilen och kör över permobilen flera gånger – fram och tillbaka, fram och tillbaka.
När den är tillräckligt tillbucklad, kliver jag ur bilen igen och lyfter även upp permobilen och kastar iväg den så att den hamnar precis intill gubben som ligger kvar där han hamnade, och bara gapar.
Jag ser hur han fingrar efter sin mobil, men jag tar några stora kliv fram till honom, rycker mobilen ur hans hand och slänger den mot garageväggen så att den går i tusen bitar.
Jag tittar med iskylig blick på gubben och fräser:
-”Skaffa ett liv!”
…..och sen går jag in….och smäller igen dörren!
Bilen får stå kvar på gångvägen, en timme extra….ba´fatt!!
Och gubben vågar inte säga ”yxskaft” till mej resten av sitt liv!
Typ.
………………………………………………………………………
Så VILLE jag göra iallafall…..när gubben fräste….
erviluca #mammatillfyrakillar 