Det blev en sen långpromenad. Men det gör ju inget, när det är så ljust, tänkte jag.
Så jag knatade in i skogen – på Långa Skogspromenaden.
Hundarna gjorde saltomortaler av LYCKA: ”Skogspromenaden!!! JIPPI!!”
Mitt i skogen kom jag att tänka på VARGARNA!
Shit bah!
För någon vecka sedan blev en hund uppäten/dödad av en varg rätt nära här…..
…..och det stod om det i Tidningen….
…..och ”folk” sa att dom inte vågade gå ut med sina hundar längre – iallafall inte i skogen – och iallafall inte okopplade (vilket man inte ens FÅR, när det är vår! *harkel*)…..
Nåja.
Mitt i skogen, på kvällen, med två okopplade hundar, försökte jag skapa en Plan.
Planen för vad jag ska göra om Vargen kommer!
I tidningen stod det att man skulle ”låta” och ”vifta” ,har jag för mej…..eller var det ”vifta INTE!”??? Näe, jag minns inte – skit i viftandet!.
Jag är nästan säker på att man skulle ”PRATA HÖGT” för att vargarna skulle förstå att man var människa:
-”Titta här! JAG HAR TVÅ ARMAR OCH TVÅ BEN OCH INGEN PÄLS. JAG ÄR ALLTSÅ INGEN VARG!” skulle jag säga…
…..sen skulle man gå EMOT vargen…..eller var det ifrån??? Jag minns inte….
Man skulle iallafall inte springa ifrån, för då skulle dom känna jaga-instinkt….Så min ”flykt-instinkt” måste jag ”hålla i”. Hårt. Och andas djupt. Och fokusera på Planen.
Det jag bestämde mej för var att klättra upp i ett träd. För jag tror varken jag skulle våga gå EMOT eller IFRÅN vargar, och prata högt, samtidigt.
Så min plan blev:
Klättra upp i ett träd. Överge hundarna.
”Förlåt mej hundarna, men jag skulle faktiskt överge er om det kom några vargar…
……och så skulle jag klättra upp i ett träd”.
Nu är det så att jag är ingen hejjare på att klättra i träd, och har troligen aldrig varit det. Dessutom är jag höjdrädd, men jag utgår ifrån att ADRENALIN-påslaget, som det skulle innebära att träffar ett par vargar i skogen, skulle göra att jag FLÖG upp i ett träd….
….så jag började titta efter klätterbara träd.
Vet ni hur många klätterbara träd det finns i en skog? I allafall i ”min” skog.
Inte många.
För det är mest bara tallar. Som är alldeles ”nakna” nedtill.
Jag tänkte på mina skor. Om jag skulle kasta av mej dom eller ha dom på mej….men så tänkte jag att det ”ger sej” nog….
Sen funderade jag på hur länge jag skulle sitta i trädet – kanske hela natten!? – och hur det skulle kännas att se sina hundar bli sönderslitna och uppätna av vargar…..
Sen var jag hemma igen.
Ouppflugen och med ouppätna hundar.
Puh!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Haha. Skönt att du överlevde!
GillaGilla
Ja, det är lätt att ”hetsa upp sej själv” när man börjar tänka såna där läskiga tankar…. 😛
GillaGilla
Hahaha..Tack för det här inlägget…Det har gett mig ett gott skratt och en bra början på dagen:-))))*kramar*
GillaGilla
Vad bra! :)Kram!
GillaGilla
Härlig story.Tack 🙂
GillaGilla
Tack! Fast det var lite läskigt att gå där….och känna rädslan gripa tag i mitt hjärta….:)
GillaGilla
Skrattar bäst som skrattar sist…….!Man är nog lagom munter när man ser svanstippen på sin lilla älskling sticka ut ur en vargkäft.Visst jag veeet att de ”bara” försvarar sitt revir men jag tycker det är läskigt ändå!Tycker inte ni?
GillaGilla
Vem skrattade bäst då? Och sist?Näe, jag hade nog inte varit så glad om hundarna blivit uppätna…Dom är ju liksom mina….”bebisar”!!! Jo, det var skitläskigt faktiskt!Men det handlade om två vargar….och EN hund….på alla hundar som finns….så liiiiite is i magen måste man nog ha…Fast jag VAR faktiskt rädd…..:P
GillaGilla
Haha! Vilken skön reflektion om promenad i vargskog. Brukar ha lite samma tankar, dock har jag ingen hund med. Mest tycker jag det vore obehagligt att möta en björn. :o)
GillaGilla
Ja, jag har också tänkt på björnar någon gång, men inte så ofta….Någon gång också älg….men nu finns det ju faktiskt vargar här i närheten….
GillaGilla
Ähh, jag menade inte att du ”skrattade sist”!Jag tänkte mer generellt på alla storstadsbor som ler överlägset om nån får vargfrossa.Sorry om du missuppfattade.
GillaGilla
Närå, jag trodde inte du var dum eller nåt….Jag fattade bara inte ”grejen”….Man är ju blond, vettu! 😛
GillaGilla
Haha, du illustrerade dilemmat bra här!Men visst får man ha hundarna lösa om man har ”järnkoll” som det heter. Det hade jag med min schäfer. Tyvärr hade jag det inte med några av de hundar jag omhändertog tillfälligt när de väntade på ett nytt hem. Ändå ångrar jag mig inte för utan att ha släppt dem lösa hade jag aldrig fått reda på hur vissa raser fungerar (t ex jack russell) och hade kanske adopterat en sån hund på fel premisser. Jag ska aldrig skaffa en hund som man inte på ett säkert sätt kan ha lös i skogen!
GillaGilla
Jorå, jag har ”typ” järnkoll, dvs hundarna stannar om jag säger ”STANNA!” och jag VET att dom inte jagar andra djur…Vi har träffat flera stycken och dom blir bara mest förvånade….och glor!
GillaGilla
Precis som min gjorde. Vilken ras har du?
GillaGilla
En cockerpoo (dvs pudel+cockerspaniel) och en yorkipoo (dvs pudel + yorkshireterrier).
GillaGilla