Dagsarkiv: 25 april, 2011

 

Det blev en sen långpromenad. Men det gör ju inget, när det är så ljust, tänkte jag.

Så jag knatade in i skogen – på Långa Skogspromenaden.

 

Hundarna gjorde saltomortaler av LYCKA: ”Skogspromenaden!!! JIPPI!!”

Mitt i skogen kom jag att tänka på VARGARNA!

Shit bah!

 

För någon vecka sedan blev en hund uppäten/dödad av en varg rätt nära här…..

…..och det stod om det i Tidningen….

…..och ”folk” sa att dom inte vågade gå ut med sina hundar längre – iallafall inte i skogen – och iallafall inte okopplade (vilket man inte ens FÅR, när det är vår! *harkel*)…..

Nåja.

Mitt i skogen, på kvällen, med två okopplade hundar, försökte jag skapa en Plan.

Planen för vad jag ska göra om Vargen kommer!

I tidningen stod det att man skulle ”låta” och ”vifta” ,har jag för mej…..eller var det ”vifta INTE!”??? Näe, jag minns inte – skit i viftandet!.

 Jag är nästan säker på att man skulle ”PRATA HÖGT” för att vargarna skulle förstå att man var människa:

-”Titta här! JAG HAR TVÅ ARMAR OCH TVÅ BEN OCH INGEN PÄLS. JAG ÄR ALLTSÅ INGEN VARG!” skulle jag säga…

…..sen skulle man gå EMOT  vargen…..eller var det ifrån??? Jag minns inte….

Man skulle iallafall inte springa ifrån, för då skulle dom känna jaga-instinkt….Så min ”flykt-instinkt” måste jag ”hålla i”. Hårt. Och andas djupt. Och fokusera på Planen.

 

Det jag bestämde mej för  var att klättra upp i ett träd. För jag tror varken jag skulle våga gå EMOT eller IFRÅN vargar, och prata högt, samtidigt.

Så min plan blev:

Klättra upp i ett träd. Överge hundarna.

 ”Förlåt mej hundarna, men jag skulle faktiskt överge er om det kom några vargar…

……och så skulle jag klättra upp i ett träd”.

Nu är det så att jag är ingen hejjare på att klättra i träd, och har troligen aldrig varit det. Dessutom är jag höjdrädd, men jag utgår ifrån att ADRENALIN-påslaget, som det skulle innebära att träffar ett par vargar i skogen, skulle göra att jag FLÖG upp i ett träd….

….så jag började titta efter klätterbara träd.

Vet ni hur många klätterbara träd det finns i en skog? I allafall i ”min” skog.

Inte många.

För det är mest bara tallar. Som är alldeles ”nakna” nedtill.

 

Jag tänkte på mina skor. Om jag skulle kasta av mej dom eller ha dom på mej….men så tänkte jag att det ”ger sej” nog….

 

Sen funderade jag på hur länge jag skulle sitta i trädet  – kanske hela natten!? – och hur det skulle kännas att se sina hundar bli sönderslitna och uppätna av vargar…..

Sen var jag hemma igen.

Ouppflugen och med ouppätna hundar.

Puh!

 

 

….att bry sej?!?

…………………………………………………………………………………………………………………

* Att bry sej : i detta inlägg = Att köpa present/överraska med något/skriva något fint/köpa ett kort/göra något fint till sin KVINNA på hennes födelsedag (julafton gills också). *

…………………………………………………………………………………………………………………

 

(Är det så att den här bilden visar Sanningen? Och det är bara för mej att Gilla Läget???)

 

Alla (män) TROR att dom gör det, men i VERKLIGHETEN gör dom det INTE.

Iallafall inte ALLA!

Det finns givetvis 39.874.884 stycken undantag, men nu skriver jag inte om dom!

 Jag skriver om Dom Andra – dom som ”skiter-i-det” (här kallar jag det för vad det är, och mjukar inte upp det med att låtsas att det är glömska).

Ni får stå med huvudet i….. benstocken…tänkte jag skriva….Huvudstocken??… SKAMPÅLEN!

 

Först vill jag bara säga:

”Skäms på er!”

Och sen vill jag bara lägga till:

 Det finns inga ursäkter för beteendet!

 Dom är slut, finito, borta! Slutanvända!

 Sålda, på rea – hela bunten!

Sen fortsätter jag, med min mer Förstående sida:

 VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL PÅ ER???

”Vaddå?!?” undrar då alla.

 

Ja, HUR I HELVETE KAN MAN STRUNTA I / GLÖMMA SIN ÄLSKADES FÖDELSEDAG?!?

(…..och hur kan man älska någon och ändå glömma bort/strunta i henne?? )

Obegripligt, i min värld.

Men Något Helt Annat i Deras Värld.

Tydligen.

Och det är det jag inte förstår!!

VARFÖR i helvete? Och HUR?

 

JAG visste i alla år som barn, att mamma skulle bli lite ledsen, lite ”nedslagen i skorna”, lite deppad och väldigt besviken på pappa VARJE gång hon fyllde år. Mina systrar visste också. Alla visste det, utom pappa….

Var han utvecklingsstörd, kan man då fråga sej?

Näe. Han var TYP normal. Tror jag……

Vi systrar ville INTE se mamma ledsen och besviken, och vi ville att våra föräldrar skulle älska och uppskatta varandra, så vi PÅMINDE pappa inför mammas födelsedagar (och vi tipsade honom om presenter till mamma inför julen)…..

Vad hände? Pappa ”glömde” ändå! Och mamma blev ledsen och besviken, kände sej ”icke-älskad” och ”obetydlig”.

 ….men sa: ”Det göööör inget….”.

Varje år.

 

Då säger alla män som glömmer, till (obegripligt) försvar för sej själva: ”Men det är väl finare att ge presenter och uppskatta alla andra dagar?!? Varför ska man just bry sej på födelsedagen??!”

…..eller nåt sånt….

 

Och då säger jag:

-”Skit på er hela högen, för ni köper inte ens en ros ”alla andra dagar”!” Inte bryr ni er mer än andra, heller! (dom som faktiskt köper presenter till sina flickvänner/kvinnor/fruar)

 

DESSUTOM:

 Säg den kvinna som INTE vill bli ihågkommen och uppskattad lite extra på sin födelsedag!

Och så ett litet passus: FINNS det över huvud taget kvinnor/tjejer som glömmer sina mäns/pojkvänners födelsedag? Existerar det ”såna”, liksom?

Min lillasyster (som inte är så liten längre…JO, i kroppen, förstås – maratonlöperska som hon är – men hon är inte så UNG längre….) tex, hon har levt med sin man i USA i ca 25 år! Hur många gånger har hon blivit uppvaktad på sin födelsedag?

En? Två? Ingen? Vet inte.

 

 Det jag vet är att hon förmedlar sin besvikelse efter sin födelsedag, varje år, och jag får lust att åka till USA och klå upp hennes man….eller iallafall skälla ut honom efter noter….

…för det gör man inte själv…..

 

Man står inte där, som en barnslig liten 3-åring och skriker:

 ”Jag ville ha en present av just DEJ för jag ville känna mej extra VIKTIG och älskad just idag av dej!

 Jag skiter i min mamma, mina syskon, mina vänner och hela jävla världen – jag ville känna mej VIKTIG för just DEJ just idag!!” ”

Så skriker man inte…..även om man skulle vilja….

Man bara går undan, ler lite och säger:

-”Det göööör inget….”.

 

Ska man vädja, be och böna?

 

Eller kanske tortyr?

Om man kramar hårt om pungkulorna och fräser:

-”Ge mej en jävla liten kärlekspresent annars klämmer jag hårdare!!!”

Fattar ni inte att:

DET ÄR VIKTIGT att bli ( EXTRA) UPPSKATTAD och ÄLSKAD på sin födelsedag! Det är viktigt alla andra jävla dagar också, men att bli bortglömd just DÅ gör extra ont.

 

Jag vill egentligen inte hämnas…… För jag är inte ”sån”, men jag känner hur den ”låga hämnd-nerven” darrar av upphetsning där inne:

”Vänta du till DIN födelsedag….he he he….Fy faan vad jag ska glömma! Och fy faan vad jag ska se till att inte vara i närheten av några affärer….och jag ska både tappa min plånbok och råka klippa söner mitt kontokort….och fyfaan vad jag ska njuuuuta när jag ser dina ledsna ögon….och hör din röst säga: Det göööör inget!….He he he…..”.

……………………………………………………………………………………………………………… 

 

 Det är inte att FÅ EN GREJ som är viktigt – det viktiga är att Ni Bryr Er – att ni tänkt och gjort något.

Det kan vara ett litet kort där det helt enkelt står: ”Jag älskar dej” eller ”Du betyder allt för mej” el dyl….Det kan vara en skål, som du såg i en affär och som ”liknar den skålen som finns hemma hos din farmor som du sa innehöll så många Minnen…” etc….

Det är inte så jäkla svårt som du får det till!

Faktiskt!

Så…… VARFÖR?!?

 

 

 

Inte min fot! ”Bildlånefot” från Google. Fel tå dessutom….

 

….säger min högra långfingertå.

Varför har inte tårna EGNA namn, förresten? Jorå, jag kan barnleken: ”Lilltåa, tålilla, tillerosa, kroknosa och stortompen opp i vädret!” …

….men jag kan väl inte säga att :”…..tillerosa inte vill ha sommar”?

Då skulle ju ingen fatta!

 

Barfota i skorna, säger alltså långfingertån:

-”Sätt på dej strumporna eller så gör jag ett sår på mej!”

Så gjorde den det.

För jag lydde inte.

Så nu får tån en liten ”egen extrastrumpa” (ett plåster)…

…ett tag…

…tills den vant sej..

…vid att vara naken….

Man måste vara snäll mot dom små liven….man har ju bara….tio!

SEN vill den nog ha sommar!

Tror jag.

 ………………………………………………………………………………………………………..

 

Stenis säger att han ”- … viftar med Intresseflaggan…” och jag ser hur den kommer ner från Anslagstavlan….

……igen….

……men vem bryr sej om vad HAN tycker…

…..om min tå?