Obegripliga bloggbråk – iallafall i mina ögon/erviluca

 

En del blogg-inlägg handlar nästan bara om andras blogg-inlägg, och hur ”dumma i huvet” dom verkar vara. Andra blogg-inlägg koncentrerar sej på att uppröra sej över andras kommentarer, eller att dom själva ”hamnar i bloggbråk” stup i kvarten….

Ytterligare andra bloggare har fullt upp med att ”läsa runt” och reta sej på alla ”korkskallar” som finns här, och så finns det ett gäng som bara skriver också, och som tycker det är kul!

 

Jag klev in här en gång i tiden, för att jag alltid skrivit dagbok, och för att jag alltid haft behov av att skriva, och för att jag alltid ”skrivit av mej”.

Helt enkelt för att jag älskar att skriva!

Och för att jag tycker om att TYCKA!

Om allt och inget och lite däremellan.

Att folk kunde kommentera och tycka till och sånt, tänkte jag inte på dom två första åren…typ.

Men nu har jag blivit ”blogg-beroende” och läser i ”mina blogg-vänners” bloggar och tycker om att följa dom från dag till dag….och ääälskar när dom (ni) skriver i min blogg!!

 Love it!

Men jag kan inte låta bli att fascineras över dessa människor, som på något underligt vis hela tiden fastnar i att ”bråka” och ”baktala” varandra (säger dom i sin blogg)…..

…..och själv märker jag ingenting av det!

Nada!

Njet!

Och det är jag glad över.

 

Men ni som kliver in i blogg-bråken:

Varför kliver ni helt enkelt inte ut igen och VÄLJER att inte kommentera, inte tycka till, inte bråka tillbaka? Om ni inte VILL bråka, varför gör ni det då?

 

Varför suddar ni helt enkelt inte bort elaka kommentarer? Och varför kommenterar ni när ni tycker någon är dum i huvet? Varför struntar ni helt enkelt inte i att kommentera och låter bli att gå in där igen? 

Jag blir både fascinerad och beklämd över att ni ”tillåter” er själva att bråka, för det är ju ett VAL ni faktiskt gör.

Det går ju inte att bråka med någon som inte bråkar tillbaka, eller hur?

Människor är verkligen fascinerande…..

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Jag diskuterade det här med att inte ge svar på tal, med en annan bloggare igår. Vi kom fram till att många (inte alla bråk, en del har ju känslor i sig och blir såklart en annan sak) beror på att folk tror att det är en svaghet att inte ge igen, att inte skrika högst och mest. Och så är det väl IRL också?En del skriker och gapar för ”ingenting”, andra rycker på axlarna och låter inte folk påverka dem.

    Gilla

    Svara
    • Men ”vem bryr sej” om vad ANDRA tycker om att inte ”ge svar på tal” osv. Dom kommentarerna kan man ju också sudda!

      Gilla

      Svara
  2. Jag vet inte om det är mig du tänker på… men om jag är en av ”korkskallarna” så kan jag säga att för mig ligger det MYCKEN frustration bakom det hela. Jag framstår som elak när jag talar om sanningen. Det är väldigt konstigt för mig. För jag är millimeterrättvis person IRL. Jag tycker inte om orättvisor och jag tycker inte om när folk gång på gång bryter emot bloggens regler.Jag kan bara utgå från mig personligen och säga att naturligtvis ska man inte bråka, och naturligtvis ska man hålla sig inom ramen för bloggreglerna. Men blir man provocerad många gånger, av person/er som AB själva säger att de ”tagit itu med”, så är det inte konstigt om man blir beklämd, ledsen, nere… you name it.Igår fick jag spel pga att en person REGGAT mitt namn, som är mitt signum, och skrivit en massa elaka kommentarer med det. Berörda personer har jag bett om ursäkt från hjärtat, ärligt menat, vissa öppet och vissa i snackmail.Jag tänker inte vara lika lättprovocerad nästa gång.Nu ska jag sova. Ha en härlig påsk!

    Gilla

    Svara
    • Näe, jag menar ABSOLUT INGEN SPECIELL person, för så fort jag kliver in någonstans där det pågår ”blogg-bråk” så kliver jag ur igen så jag vet faktiskt inte VILKA det är som bloggbråkar. Jag har inte lagt några namn alls på minnet. Jag struntar helt enkelt i det. Eller, jag tycker lite ”synd om” dom som gör det, för själv tycker jag det är ”energi–slöseri”…..Kram!

      Gilla

      Svara
  3. Måste lägga till en sak bara: Vi pratade generellt. Inte alltså om några specifika bråk här eller där.

    Gilla

    Svara
  4. Aj förlåt, jag gjorde en typisk bloggarsynd…. (sista oinloggade kommentaren) :pCarry on! 😀

    Gilla

    Svara
  5. För min del gäller det alla som inte skriver med vanlig hyfsad respekt. Men de får gärna ha en annan åsikt. Men vissa kan ju inte skilja på sak och person och till slut handlar det om MEJ och inte det jag skriver om. PLötsligt blir JAG dum i huvudet, naiv och jag vet inte vad.Personangrepp är inte tillåtna på min blogg.Då vill jag inte att den personen återkommer till min blogg, och skriver det också…CiaoKao

    Gilla

    Svara
    • Jag förstår, men istället för att bråka om det, kan man bara sudda ut såna dumma och elaka kommentarer. Vad får bråk syre av? Bråk, förstås. Så suddar man så får dom inget ”syre”….

      Gilla

      Svara
  6. Ja, JAG håller med dig. Jag lägger inte energi på det, men alla är ju inte sådana och det tror jag är förklaringen. De tror att det är en svaghet att inte ge svar på tal. I vissa fall VET jag att personen tror det.Haha, ja det var säkrast att göra tillägget. Du är klok du :DKram och gla påsk!

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar