Dagsarkiv: 22 april, 2011

Jag ”startade” när jag vaknade vid 10.30 genom att tänka:

”Nu ska jag snart åka” (kl. 13.00)

…men sen var det en så himla fiiiiiiiin film på Canal+ som jag fastnade framför, som handlade om hunden ”Hachiko” och hur han väntade på sin husse vid en tågstation år ut och år in, efter det att husse dött….etc…Jag och Minsting såg den, och jag sa till honom efteråt:

– ”Om jag dör; berätta det för Flisa då, så hon inte ligger i köksfönstret och väntar i 10 år…”

-”Okey!” sa Minsting.

(Fotnot: Flisa ligger alltid och väntar på mej i köksfönstret när jag inte är hemma…)

Nåja.

En hundpromenad, dusch, sminkning och packning senare så var jag på väg….vid 13-tiden….

Först tog jag min ”illegala” bil till Roslagsbanan.

Sen Roslagsbanan till slutstationen.

Sen T-banan till T-centralen.

Sen SJ-tåg till Västerås.

Sen SJ-tåg vidare till ”Världens Ände”.

13 mil tog alltså 3,5 timmar att åka!

Hundarna skötte sej (som alltid) som Änglar hela resan och vi träffade både mysiga hundägare och härliga kattägare på vägen…

Nu är jag framme iallafall.

 Hos Stenis.

Och jag njuuuuuter av att det är SOMMAR ute, fast det bara är april!

Och jag njuuuuuter av att jag har Stenis och hundarna……

….. och att jag lyssnar på MIN musik på Spotify.

Kan livet vara bättre?!

En del blogg-inlägg handlar nästan bara om andras blogg-inlägg, och hur ”dumma i huvet” dom verkar vara. Andra blogg-inlägg koncentrerar sej på att uppröra sej över andras kommentarer, eller att dom själva ”hamnar i bloggbråk” stup i kvarten….

Ytterligare andra bloggare har fullt upp med att ”läsa runt” och reta sej på alla ”korkskallar” som finns här, och så finns det ett gäng som bara skriver också, och som tycker det är kul!

Jag klev in här en gång i tiden, för att jag alltid skrivit dagbok, och för att jag alltid haft behov av att skriva, och för att jag alltid ”skrivit av mej”.

Helt enkelt för att jag älskar att skriva!

Och för att jag tycker om att TYCKA!

Om allt och inget och lite däremellan.

Att folk kunde kommentera och tycka till och sånt, tänkte jag inte på dom två första åren…typ.

Men nu har jag blivit ”blogg-beroende” och läser i ”mina blogg-vänners” bloggar och tycker om att följa dom från dag till dag….och ääälskar när dom (ni) skriver i min blogg!!

 Love it!

Men jag kan inte låta bli att fascineras över dessa människor, som på något underligt vis hela tiden fastnar i att ”bråka” och ”baktala” varandra (säger dom i sin blogg)…..

…..och själv märker jag ingenting av det!

Nada!

Njet!

Och det är jag glad över.

Men ni som kliver in i blogg-bråken:

Varför kliver ni helt enkelt inte ut igen och VÄLJER att inte kommentera, inte tycka till, inte bråka tillbaka? Om ni inte VILL bråka, varför gör ni det då?

Varför suddar ni helt enkelt inte bort elaka kommentarer? Och varför kommenterar ni när ni tycker någon är dum i huvet? Varför struntar ni helt enkelt inte i att kommentera och låter bli att gå in där igen? 

Jag blir både fascinerad och beklämd över att ni ”tillåter” er själva att bråka, för det är ju ett VAL ni faktiskt gör.

Det går ju inte att bråka med någon som inte bråkar tillbaka, eller hur?

Människor är verkligen fascinerande…..