Dagsarkiv: 16 april, 2011

 

Jävla skit!

Jag går och…

……försvinner…

……..eller nåt.

Gräver ner mej.

Typ.

 

Förkylning i en vecka, och hemma från jobbet, och det kändes liksom ”helt okey”.

Och så tror jag, i min naivitet:

”När förkylningen är över är jag FRISK!”

Suck!

Eller ”Ha ha ha!”….

”Frisk?”

Näe.

 

Jävla migränjävelhelvetet kommer då.

Som ett jävla brev, med BAJS i, på Posten (som inte ens finns längre….eller nåt)!

Jävla migränhelvetespiss!!!

 

Två Zomig Nasal-puffar på morgonen gjorde att förmiddagen fixades……

EN puff nu på eftermiddagen….räcker inte! Skit!

Jag hade ju tänkt ha värsta STÄDHELGEN!

 

Kanske är jag allergisk mot ens Tanken på Städning…

…… för det verkar som om så fort jag ens TÄNKER:  ”Till helgen ska vi storstäda, Grabbarna Grus och jag!” så kommer migränen.

Och jag VILL städa, men att städa med dunkade migrän-huvudvärk går inte!

Snart säger jag alla svärord jag kan!

 Ba´fatt jag blir så ARG!

 På migränen.

 

 

Jaha….

Så har jag pratat med Grabbarna Grus då.

Och jag VISSTE ju! Jag VISSTE ju INNAN….och ändå faller mitt Hopp ända ner till fotknölarna och under…och så stampar jag lite på det – Det Jävla Hoppet!

*stamp stamp stamp*

-”Hoppjävel!!” fräser jag ilsket.

………………………………………………………………………………………….

 

Storing lyssnade i lugn och ro, och sen sa han:

-”JAG tänker INTE flytta! JAG bor kvar hos pappa i så fall. JAG tänker flytta in till STAN (=Stockholm) sen, när jag flyttar hemifrån och bo där i några år. SEN, när jag ska bilda familj och får barn och så, ska jag flytta till ett HUS någonstans i närheten av Stockholm.”

Punkt. Liksom.

……………………………………………………………………………………..

 

Minsting fick tårar i ögonen.

-”Aldrig! Din hemstad?!? Näe!!! Värsta panshis-staden alltså! Det är ju helt dött där! Finns ingenting!”

Så tog han ny kraft:

-”JAG vill INTE byta skola! Aldrig i livet! Jag har alla mina kompisar HÄR! JAG tänker bo kvar! Jag vägrar!”

-”Men, du tycker ju inte om din skola…..Du HATAR ju den…..” försökte jag.

Minsting log lite snett och skuldmedvetet….

-”Mmmm, fast alla säger att vår skola är BÄST!” sa han sedan.

-”Men du tyckte ju inte det! Du har ju inte ens velat gå i skolan det senaste halvåret och bara tjatat om hur dålig skolan är….?!?”

-”Eeeeee, fast…..Ja….fast jag har alla mina kompisar är! Jag tänker INTE flytta!!!”

…………………………………………………………………………………………..

 

Mellan lyssnade först, och sen sa han:

-”Nej! Aldrig i livet att jag flyttar till den panshiss-staden! Det bor ju bara en massa panshissar där! Helt dött och tråkigt juh!”

-”Fast det är givetvis inte så. Vi har ju bara hälsat på mormor där förut, så du har ju bara varit där någon gång då och då på helgen och bara träffat mormor….Givetvis bor det ju en massa barn och ungdomar där också…Det finns ju flera skolor, och dom fylls ju av barn på dagarna…..”

-”Men jag tänker INTE flytta!! Aldrig!”

-”Men du har ju bara EN kompis i din klass, som faktiskt är rätt stökig….Det kanske skulle bli ett lyft för dej att flytta?”

-”Aldrig! Jag tänker INTE flytta!”

………………………………………………………………………………………………

 

Vad tänkte jag? Att vara tonåring och VILJA flytta finns väl inte på världskartan, och då handlar det om hur viktigt det är för MEJ, och om jag orkar ”ta kampen” att fullfölja mina planer ändå….

ELLER att våga ”pröva ett halvår” som MadamX (eller vem det var) föreslog……

 

Men nu ska jag först ”slicka mina sår”, klippa av mej vingarna (”sa hon martyriskt”) och krypa in i grottan och sörja….

Det behöver jag när mina planer/ideer hackas sönder…..och följs av ”nej nej nej nej nej!!!” ………

 

Just nu känns det också lite trotsigt, sådär:

-”Faan! Jag sticker till Thailand och börjar sälja smycken där!!”

Inte för att jag någonsin varit i Thailand, eller någonsin tillverkat smycken….

Men va faan! Man behöver väl inte vara så petig jämt!

”Alla andra” säger ju att Thailand är fint, och jag tycker om att trä halsband!

Såja.

Jag sticker…..i morgon!

Tja bah!

*vinkar drottninglikt*

 

PS. Grabbarna Grus får följa med…och DET tror jag faktiskt att dom vill…kanske…eller inte…Suck! DS

 

 

 

 

 

…..på att äta en HEL påse Skruvar (från OLW)…….. själv?????

Det säger nämligen min vänstra hjärnhalva till min högra!

Min högra säger:

 -”Fan, vad GOTT det var!”

Den vänstra säger:

 -”Infinn dej på Torget kl. 16.00 – då alla som ätit en hel påse själva ska avrättas!”

Och jag vet inte om jag ska tro på den vänstra eller inte….

 

Jag jobbar ju på att lyssna på den Vänstra, också….

…..men den är nog lite förkrympt, efter alla år av att ha blivit nedtryckt av den Högra…

…..så vilken ska jag tro på?

Högra?

Vänstra?

 

 

Att det JAG vill, och MINA planer, och tankar, far iväg i 180 knutar –  fantasin far och kreativiteten flödar! 

Jag får ett FLOW som känns härligt och jag vill bara SPRINGA – FORT!

….och göra några glädjeskutt på vägen.

Helst innan alla ”nej-sägare” och ”STOPP!” dyker upp med skyltar och grindar och staket och sina ”såååå-kan-man-inte-göra!”.

…………………………………………………………………………………………………………….

Och jag VET INTE vad som är bäst:

ANTINGEN

 – att njuuuuuta den stund  jag har av Fantasin i mina idéer om vad jag ska göra….

……. och hur det ska bli, och Kreativiteten som flödar….

…….och ha i bakhuvudet (långt bak!) att ”allt kan/kommer att gå om stöpet så fort jag öppnar munnen och presenterar mina tankar för Någon”…..

ELLER

– att så fort idéerna dyker upp, presentera dom för Någon/Några….

….. som direkt kommer med alla ”nej” och ”så-kan-man-inte-göra” och ”det-kommer-aldrig-att-gå”……

…… och ”Hinder-Problem-i-Mängder” och…..

…… ”Men-först-måste-du-planera-fundera-vänta-avvakta-planera-igen…”

…………………………………………………………………………………………………………….

 

För MIN upplevelse är VERKLIGEN att jag blir stoppad när jag presenterar idéer jag tänker.

Om jag ska ANALYSERA mej själv, så är det ju så jag är uppvuxen….

 

Min mamma sa nog ”nej, sååå kan man inte göra!” om nästan allt.

 Om det inte var ”Vad ska grannarna säga?” så var det helt enkelt att ”så kan man inte göra!”…..

….. så jag slutade helt enkelt införliva mamma i mina tankar, planer och idéer…och bara GJORDE!

 

Resultatet blev ibland ”TJONG rätt  in i väggar” med grååt och tandagnisslan en stund.

 

 Och ibland blev det väldigt lyckat med berömmelse och ”mentala medaljer” och en stolt mamma.

 Vad jag än gjorde så skakade hon på huvudet (antingen av oro, eller av stolthet).

Pappa? Han levde i sin egen värld. Märkte mej inte ens. Tror jag.

 

Min senaste man (pojkarnas pappa) sa ”Nej!” innan jag ens andats in för att säga något. Hans standardsvar till ALLT, var ”NEJ!!”.

 Han ”vågade” inte lyssna –  orkade inte ens ta reda på vad jag funderade på. Och stoppade mej inledningsvis, vilket gjorde att jag fick ont i magen och kände mej otroligt vingklippt.

Och låst.

 Och tillintetgjord.

 

Men att flyga helt själv är inte så enkelt alla gånger. Speciellt inte om någon håller emot/håller fast.

Det jag upplever med Stenis – och som gör att jag gillar honom – är att han LYSSNAR – PÅ RIKTIGT – och säger inte ”nej”, utan funderar igenom vad jag säger, och sen delar han med sej SINA tankar, på ett respektfullt sätt.

 

Och även om hans tankar innehåller pyttesmå ”nej”, som kan frustrera mej, så kan jag ta till mej det och låta hans tankar vandra några varv i hjärnan……

……  och kanske t o m hålla med om att ”han har nog rätt”……

Ibland  kan jag nog t o m  känna att ”jag kände nog så själv, från början, egentligen” men jag vågade inte uttala det…

Lite så. Och DET är så skönt.