Dagsarkiv: 15 april, 2011

Jag klarar inte att sitta och prata i mobilen bland ”främlingar”, så jag ville inte ringa till någon och berätta om intervjun och mina tankar osv när jag satt på tåget….

…men eftersom jag höll på att explodera…så började jag SMS:a istället….

Jag SMS:ade båda mina systrar, och Stenis.

Till Stenis skrev jag att jag ville VETA hans tankar kring mina planer. Och jag ville VETA hur han tänkte, för jag tycker han varit rätt ”otydlig”….

Till systrarna skrev jag ungefär: ”VAD ska jag göra?!?”

Äldre syrran svarade: ”Skriver på FB”….så jag fick vänta på svaret tills jag kom hem…

Yngre syrran svarade också på FB (från Florida).

………………………………………………………………………………………………………….

Så här svarade storasyrran:

”Tror inte det är något problem för grabbarna att flytta, Storing är ju såpass stor så han grejar det och han kanske bor mest hos sin pappa i alla fall? För Mellan kanske det blir jättebra och för Minsting tror jag vilket som blir bra. Men vad känner du? Kommer du bo kvar i den lägenhet du bor idag även om du inte skulle bli gamla hemstaden? Flytta inom Åkersberga kontra gamla hemstaden, hur känner du då? Vad jag förstår trivs du inte i lägenheten idag och inte i området, eller hur?

Vad säger Stenis? Fördelar gamla hemstaden? Förutom Stenis? Nära till allt, du känner stan och har kompisar där. Det kommer ju aldrig bli så att du blir” utesluten” och att det skulle bli svårt komma in i stan, utan du har kanske mer gamla vänner där än i Åkersberga t o m?

För Mellan så tror jag inte det blir problem egentligen. Det kan t o m bli ett lyft och blir det svårigheter så är det ju ändå så att det är genom svårigheterna och problemen man växer Idag är det såpass vanligt med inflyttade hit och dit från alla länder osv så det är inte så märkvärdigt längre, som på vår tid.
Jag ojade mig alldleles i onödan när det gällde vår son och vi skulle slagit till tidigare kan jag tycka idag.

Vad säger Grabbarna Grus´pappa?
Om det går att bortse från att Stenis bor där, hur tänker du och känner då? Vill du bli gammal och pensioneras i Åkersberga?

Kram,

Sis”

 

Så här svarade Lillasyrran:

”

”Skulle du ha flyttat till gamla hemstaden om Stenis inte bodde där? Eller flyttar du för att du vill…?”

…………………………………………………………………………………………………………

Stenis ringde:

”Klart jag VILL att du flyttar till ”gamla hemstaden!”. Vi skulle kunna träffas mycket mer, och det skulle bli mycket enklare….”

Men vi konstaterade också att ingen utav oss är beredd på att flytta ihop i nuläget. Jag orkar nog inte med en omgång med ”styvfamilj” till….

…..Där mina barn är hans ”styvbarn”, och att han retar sej på dom, och jag försvarar dom…….

………  och så levde dom OLYCKLIGA tills dom separerade….

Typ.

Nej tack!

EN sån omgång räcker.

ALLA bilder är tagna på Google bilder, och är inte mina egna…..

Svaret vet man aldrig – egentligen varken före eller efteråt. Man vet bara om det blev bra eller dåligt, men man vet inte hur det hade blivit om man INTE tagit steget, eller OM man tagit steget.

Nåja.

Åkte till min gamla hemstad. Möttes av Stenis. Vi åkte iväg till ett ställe vid en sjö och åt en god lunch tillsammans. Sen körde han runt mej lite, och vi kikade på gatan där dom lägenheter låg, som jag sedan skulle titta på, och så visade han mej var Socialkontoret låg. Sen åkte han.

Intervjun gick bra, tycker jag. Det var 4 jättetrevliga människor som intervjuvade mej.

 Jag är så otroligt TRYGG i min yrkesroll, och jag VET att jag kan mycket, och är så säker på det jag gör (jag är även säker när jag är osäker s a s…Det är också okey för mej….Att vara osäker…) så jag kan  nästan inte misslyckas i en sådan här situation….

Det låter kanske lite ”förmätet”, men är det något jag kan här i livet, så är det i mitt jobb jag kan det.

Privat är jag lite (?) småflippad, och som mamma är jag både supersäker och superosäker…

…..men i min yrkesroll: TRYGG, är bara förnamnet.

Dom berättade om arbetsplatsen och hur dom arbetar, och det ligger MYCKET NÄRMARE i hur jag fungerar och tänker som människa, än vad det är i närheten av på mitt nuvarande arbete.

 Jag fick en känsla av att jag skulle få mycket friare händer på denna arbetsplats, att man skulle känna mer tillit till mej och att jag skulle få pröva mina vingar på det sätt jag kanske alltid önskat….

Ofta har jag känt mej ”vingklippt” på min nuvarande arbetsplats.

 Det är för många ”stopp” och ”måsten” och ”skan” och ”så-kan-man-inte-göra” och gränser, där jag är nu…Frustrerande gränser och för ”fyrkantigt” och ”oroligt”.

Efter intervjun gick jag direkt och tittade på tre olika lägenheter. TRE treor med ÖPPEN planlösning (som jag inte är så förtjust i…) och mycket speciella….”takvåningar” – 3 minuters gångväg från Socialkontoret!

Mitt i Centrum….

Min hjärna gick på högtryck! Tankarna for! Känslorna med. Eller inte…..

 Det blev nästan tvärstopp, och jag kände att jag kan inte härbärgera alla tankar och känslor själv….

…..  inuti mej själv….

….så jag gick och handlade…..

Kläder!

Jepp!

(Inte just den här blusen, men liknande…..)

Blommiga blusar och gröna byxor……

…… och en klocka, med STORA siffror (!).

Det behövde min hjärna och kropp….

….men inte min plånbok…. 😛

Sen gick jag till stationen, och satte mej och väntade på tåget hem….och kände:

”Jag EXPLODERAR om jag inte får prata med NÅGON! Jag behöver höra någons ÅSIKTER och TANKAR NU!”

Så jag ringde….mamma!

Ha ha ha!

Ska man höra någons ”raka åsikter” ska man inte ringa min mamma!

 Bara så du vet.

 Hon ”tycker ingenting”, förutom när hon är ”helt emot”, då hon suckar och skakar på huvudet och sänder ut ”dolda budskap” om att det är ”helt fel” osv……

Hon sa bara:

-”Jahaaaaaaa…..Jassååååååå……”

….och sen sa hon att det var ju svårt att veta, för henne osv….

Det hade ju varit liiiite kul, om hon sagt:

-”Men KÄRA Erviluca! Jag vill SÅÅÅÅ gärna att du flyttar hit, så att jag tycker du kan ta vilket jobb som helst och bo var som helst, och jag kommer att hjälpa dej med hundar och barn osv och tänk vad mysigt det blir när du bara kan titta över på en fika….” osv

….men så sa hon inte..

…. och skulle aldrig säga!

 Never. Ever.

Så jag klev på tåget…… sprickfärdig…..

…och sprack!

Exploderade!

På tåget!

Vilken sörja!

Spännande fortsättning i nästa blogg-inlägg…..