Dagsarkiv: 10 april, 2011

Jag var ute och gick en lång promenad med hundarna idag….

…..och såg sååå söta små hus – precis bredvid en sjö. Husen höll på att ”falla ihop” av ”oomhändertagande” och jag började fantisera om hur jag skulle ”fixa till Det Huset”….

….. och hur jag sen skulle bo där med barnen…

……och hur hundarna skulle få springa lösa på tomten……

…..  och hur mysigt det skulle vara på sommaren…..

….vi skulle inte ens behöva åka någonstans på semestern, för det skulle vara som ”Semester Hemma”, typ….

…och jag skulle köpa några hönor som skulle gå omkring där och picka och säga ”kaaakakakakakaaaaa” och få namn som Signe, Gullan och….varför inte Eva?!

 Så skulle dom lägga ägg….och vi skulle äta färska ägg – direkt från hönan Signe, typ…..

Sen funderade jag på om jag skulle skaffa en tupp också…..

…….men kom på att det väntar jag med….för jag vill inte ha kycklingar…..

….. och så vill jag inte väckas klockan 6 av ”KUCKELIKUUUUUU!!!”

När jag kom tillbaka till Stenis, som låg i soffan hemma (hos sej) och sov, efter en hård arbetsvecka, så vaknade han och jag berättade om dom gulliga stugorna och hur jag skulle börja renovera osv…

-”Men man kan inte bara flytta in i hus och börja renovera…Man måste KÖPA dom först!” sa Stenis så tråkigt realistisk….

-”Men åååååååååååååå! Varför kan man inte bara flytta in? Om ändå ingen tar hand om huset??” tyckte jag…

-”Nej, Erviluca. Så får man INTE göra!” sa Stenis strängt och tittade på mej med rynkade ögonbryn.

Fy sjutton, vad noga det är med saker och ting ibland!

Blä!

Mina ide´er är ibland så otroligt smarta och (o-)genomtänkta så det är inte klokt. Ibland genomför jag dom, för jag  låter idén växa och ta tag i mej och jag flyter iväg med vågen som ide´n gav.

Ibland är mina idéer mer att likna vid infall, och följer jag då med i vågen, blir det inte alls så bra som det var på själv idéstadiet.

Just nu kan jag inte komma på när en idé blivit ett magplask, för jag har den stora lyckan att först känna mej helt usel (efter en misslyckat genomförd idé)  – en kort stund – och sen skaka av mej det och tänka:

 ”Ja, ja….jag försökte iallafall…och TANKEN var god!”.

Jag är dessutom alldeles för otålig, och tappar snabbt intresset, om ideerna inte kan omsättas rätt omgående….

……. om det krävs för mycket bökande och stökande och planerande, och om det tar för lång tid.

Troligen skulle jag klara det om det under ”planeringen och bökandet och stökandet” var lite Hoppfullt och lite driv i det hela, så att jag kände att jag ändå rider på en våg, som såsmåningom ska leda till det Braiga!

MEN  om det är en massa väggar att stånga huvudet i, och en massa negativa segproppar som står ivägen, så drar jag vidare, eller genomför idén ändå, på mitt eget sätt, ”bakom dörren”…..vilket kanske inte heller är så bra alla gånger….

Men men….

NU har jag en idé, som jag kom på idag, och i den idén har min mamma en stor roll.

Nu vet jag inte om jag ska våga presentera idén för henne…

……för jag vill varken oroa henne eller göra så att hon ligger ”sömnlös”, vilket hon ofta gör när jag drar igång saker..

Men jag måste kanske ändå riskera det, för hon är en så stor del av iden – typ halva, eller mer!

Så….snart ringer jag henne och berättar om min ”storslagna idé”….och är beredd på Alla reaktioner – från att hon säger ”DU ÄR INTE KLOK!!” till ”Vilken bra idé!” (vilket jag inte tror dock….).

Spännande fortsättning i nästa nummer som kommer ut den XX/X-XX.