…..och kanske vill jag inte åka hem alls….Ever!
Och jag VET att längtan blir För Stark när jag väl är hemma igen….och den längtan gör ONT. Och då vill jag bara…fly till….Landet Ingenstans någonstans i Världen……
….eller krypa under en sten någonstans i skogen och Vara ifred tills längtan lagt sej….
Om och om igen….
Så är det.
…eller: Jag är för förstående!
Troligen en yrkes-skada…..
Jag förståååååår verkligen ALLTID den andres version av grejen som händer! Och det t o m när jag är arg och irriterad på den andre!
Det är ett dilemma.
För mej!
Och när jag både förstår mej själv, och den andre, så blir jag stum.
För hur kan man argumentera för sej själv när man redan förstår, och VET, den andres åsikter!
Kanske t o m bättre än Den Andre vet själv!
Kanske jag t o m måste HJÄLPA den andre att hitta sina braiga åsikter, MOT mej!
För jag förstååååår!
Jag förståååår hela dagarna.
På RIKTIGT!
Jag förstååår andra så mycket så att jag föringar mej själv!
Jag kan inte ens tycka andra är KNÄPPA!
Förutom En Viss Person….
Tur att en sån finns! Det är lite befriande. Att inte kunna begripa och förstå.
Att vara ARG.
På Riktigt.
På någon.
Och BARA vara arg. Och förstå MEJ SJÄLV:
Men för det mesta förstår jag både mej själv och min ilska och frustration.
OCH den andres frustration och ilska.
Och kan inte han förklara vad han tänker och känner…så kan jag hjälpa till!
MOT mej själv.
För jag förstår honom OCKSÅ!
Suck!
Nu går jag och lägger mej.
God natt!
erviluca #mammatillfyrakillar 