
Det var det jag gick och funderade på igår, när jag var ute med hundarna….
Jag gick och gick och gick…och ville egentligen gå tills benen inte bar längre…Kände att det var ”läge” för en sån promenad….

Utmattningspromenad…

….men magen skrek: DU MÅSTE ÄÄÄÄTA!!! NUUUUUU!!!!
…och kroppen la till: OM DU INTE ÄTER INOM X ANTAL MINUTER SÅ SVIMMAR JAG!
Så det var bara att ”lyda kroppen” och göra promenaden ”lagom lång”….för att sedan gå hem och ”tanka”.

Men oj vad tankarna maaalde och maaalde…..

Jag ska inte berätta i detalj om hur mina tankar gick….

……men dom gick lite runt, runt……
…….och hit och dit…..
…… och i krokar och upp och ner….
Överleva…..?
Bara leva…?
….eller….
Leva Livet??

Kämpa? Traska på? Eller slå klackarna i taket?
Rätt och fel? Hur ska man veta?

Kärlek eller inte? Älskar jag mej själv?
Är jag älskad, på RIKTIGT?
Vad är ”på riktigt”?
…………………………………………………………………………………………………………..

Jag tänkte att jag skulle vilja hitta Grundbulten…Den Inre Kärnan…Den grej som allt snurrar kring….”Pudelns kärna”….
Finna ett Lugn. En inre ro. En Tillfredsställelse med Livet.

Någon slags Nöjdhet.
Jag vill landa.

Rota mej.
Vara älskad. I grunden.
Duga.
Och hitta Grundbulten.

Och skruva fast den, ordentligt.
Vara NÖJD.
Tillfreds.
Alla dagar.
Till tidens ände.

Hallelujah!

Och Amen.