-”Jag mår så bra när jag är med dej. Jag kan vara mej själv. Slappna av. Jag är JAG när jag är med dej och det är så skönt!”
….sa jag….och tänkte:
”Det kännns bra när man kan vara den man är med någon. Precis den man är.
Det känns bra när man blir sedd och uppskattad för den man är.
Det känns härligt att vara älskad.
Och älska.”
När jag funderar lite på oss kvinnor, så tänker jag att dom har nog rätt ändå, killarna:
Vi är nog inte helt enkla att förstå sej på.
Jag tänker på hur jag är, och på hur jag skulle vilja vara.
Det är så enkelt (för mej) att säga att man ska ”vara rak och tydlig”, för ibland vill jag faktiskt inte vara rak och tydlig – jag vill vara otydlig!
Och så vill jag bli ”tolkad” – eller snarare; jag vill att Han ska förstå ÄNDÅ!
Det borde nog finnas en Bruksanvisning för män (gällande kvinnor – eller så behöver varje kvinna sin egen bruksanvisning….), hur dom ska bete sej….och ändå tror jag det skulle bli fel många gånger, för tydlighet är ju EGENTLIGEN A och O.
Men ibland är det så härligt skönt med alla sprittande känslor…….
…… och dom lever man ju bara ut genom att vara Quinna (om man är kvinna).
Tror jag.
För när jag gick en promenad i skogen kom jag att tänka på att jag – när jag var lite upprörd över Stenis beteende – ville att han skulle ringa, så att jag fick ”inte-svara”.
Det kändes såååå skönt att ”inte-svara”, och den dag han INTE ringde, när jag tänkte att jag skulle ”inte-svara” kändes inte bra alls!
Sen pratade vi i telefonen (när ”inte-svara-känslan” gått över) och då sa han ”Vad bra att jag inte ringde när du ändå inte tänkte svara”, men så var det ju inte! Jag VILLE att han SKULLE ringa så att jag skulle få ”INTE-svara”. Hur förklarar man det, liksom?
Sen tänkte jag på dom gånger då jag tror jag skulle vilja skrika:
-”KOM INTE HIT!!”
….och då det bästa han skulle kunna göra är att KOMMA ÄNDÅ (…kanske med en lite blomma..?) och säga:
-”Jag längtade så mycket efter dej, och jag älskar dej så mycket, så jag kunde inte låta bli att komma!!!”
Typ.
Åååååååååååååååå, vad härligt!
…..eller då jag skulle vilja skrika:
-”JAG HATAR DEJ!! GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!”
….och att vad jag då egentligen skulle vilja att han gjorde var att:
1. Stanna kvar!
2. Säga att han älskar mej! Typ jättemycket!
Nu har jag aldrig betett mej som ovan, eftersom jag inte vågat….för min erfarenhet är att killar/män tror på det jag säger och utgår ifran att jag menar det….
*suckar uppgivet*
….men det vore så härligt att få leva ut……..
…..den Primitiva Sidan..
…..av min Kvinnlighet!
….eller vad det är….
………………………………………………………………….
PS. Jag tror aldrig jag känt mej så kvinnlig som sedan jag träffade Stenis….och det känns faktiskt Jäkligt bra! DS.
erviluca #mammatillfyrakillar 