Jag har precis läst ut boken ”Gift med en beduin”, där en Nya Zeeländska berättar om hur hon som ung åkte runt i världen och ”back pack luffade” och hur hon hamnade i Jordanien. Där träffade hon Mohammed, som ville visa henne och hennes kompis sin grotta, och där blev hon kvar eftersom hon blev kär.
Hon följer helt enkelt sin känsla, utan en massa ”om” och ”hur” och ”varför” och en massa oro, känslor och tveksamheter. Hon bara ÄR och GÖR.
Hela boken är sån. Hon beskriver hur det är. Punkt. När man läser boken känns det som om hon är en människa som bara ÄR i nuet, och anpassar sej efter hand.
Att byta från att vara Nya Zeeländar-kvinna till att bli en beduin-kvinna…..
Att byta från att bo i hus till att bo i en grotta….
Att byta från att ha ”vanliga kläder” till att gå i långa sjok av klänningar, med huckle…..
Att byta från att kunna prata med alla….till att bara kunna prata med sin ”käresta”…..och därefter helt byta språk och kultur och allt!
F a s c i n e r a n d e ! !
Tre barn fick hon där i grottan…..
Otroligt!
Läs den!
erviluca #mammatillfyrakillar 