Jag försökte reblogga Epazote, men av någon underlig anledning lyckas jag aldrig göra det.
Vad är egentligen värst:
Att få något som är så himla FEL………Eller att inte få något alls?
Det är ju liksom ”mottagaren” som ”bestämmer” om det är fel eller inte…….
……… men ibland kan man VERKLIGEN fundera över hur ”sändaren/givaren” tänkte!
Exempel 1:
Jag var gift med Cyklisten och vi hade två söner ihop. Dom var 1 år och 2 år och jag hade varit mamma-ledig rätt länge (var rätt slut/sliten). Min äldsta son var då 13 år.
Jag fyllde år. Inget firande på morgonen, eftersom ”vi hann inte”….(enligt Cyklisten)…På kvällen, till middagen, fick jag två paket: Det ena innehöll en Schampo-flaska (den vanliga som vi brukade köpa) och den andra innehöll en Balsam (den vanliga som vi brukade köpa).
Cyklisten sa att han ”inte haft tid” att köpa något, och att vi ”ändå inte hade råd”, och jag, min idiot, bet ihop om Besvikelsen och tårarna som trängdes i ögonen, och jag kände mej FULLKOMLIGT OVIKTIG och värdelös! Cyklisten hade kunnat köpa något Speciellt på sin lunchtid, före och efter jobbet och alla andra timmar som han INTE var med familjen! Punkt!
Exempel 2
Jag var ihop med Fotbollsspelaren och var superförälskad/kär! Han frågade vad jag önskade mej och jag sa ”Något litet och hårt….” och trodde han skulle FÖRSTÅ…
Men icke sa nicke! Jag fick ett SKITFULT bajsbrunrandigt påslakan (UTAN örngott)! Och jag blev sååååååå besviken! Sa jag det? Nope.
Jag loooog, och låtsades att jag begrep hans tankar:
Jag = Idiot!
Exempel 3
Jag hade arbetat på en förskola som förskolelärare i 3 år och skulle nu sluta. Personalen hade samlat ihop till en ROSA the-mugg! Liten. Ful.
Jag blev sååå förvånad! Och besviken! Jag är ingen ”rosa-tjej” och har aldrig gillat rosa. Kommer aldrig att gilla rosa och kommer aldrig att ”bli en rosa-tjej”. HUUUUUR kunde dom inte ha uppfattat det om mej efter 3 år??? Obegripligt.
Men, väluppfostrad som jag är, tackade jag så mycket och looooog.
Exempel 4
Kär i Stenis.
Funderar: Undrar vad jag får i födelsedagspresent?
Får svaret på födelsedagen: Inget. Nada. Inte ens ett grattis…förrän jag BER om det! Då får jag ett ”Javisstja! Grattis!”
Reaktion: ARG och besviken. Uttrycker det.
*lättad* (över mitt EGET beteende)
Funderar: ”Undrar vad jag får i julklapp? Han borde väl ha lärt sej?”
Svar: Inget.
Utvärdering: Han har inte lärt sej något. Alternativt: Bryr sej inte.
Reaktion: Besvikelse.
Uttryck: Inget.
Utvärdering: Obegripligt beteende av Stenis. Obegripligt varför jag inte uttrycker min besvikelse.
………………………………………………………………….
Själv äääääääääääälskar jag att GE SAKER! Att köpa saker till människor jag tycker om! Jag älskar att göra andra glada och att överraska!
Min mamma sa till mej för några år sedan (då ekonomin var dålig, som den alltid är!): ”Du MÅSTE sluta köpa en massa presenter åt folk!”
Så det gjorde jag.
Men det ÄÄÄÄR kul! Och hade jag pengar skulle jag verkligen få utlopp för mina ”behov”:
* Att se en liten porslins-ko, och tänka på Pling och köpa den för att göra henne glad, för hon älskar kor.
* Att se en liten rolig gris och tänka på Stenis, och köpa den för att göra honom glad, för han älskar grisar.
* Att köpa en bukett gula tulpaner till mamma för att hon gillar gula tulpaner….
……………etc osv mm
….men jag har slutat med det, för att jag har inte råd och för att mottagarna inte blir lika glada som givaren…eller nåt….
….och för att jag blir så TOM av att bara ge och ge och ge……
Du då? Hur är det med dina presenter?
erviluca #mammatillfyrakillar 