
Bara Minsting hemma i nästan en vecka. Han njuuuuuter i fulla drag! Jag får höra ALLA hans tankar och åsikter utan att det finns storebröder som avbryter och tycker att han är ”barnslig” eller ”dum-i-huvet”…..
Minsting äääälskar att prata, fundera högt, fråga, berätta. Minsting är supersocial! Han älskar människor och att umgås.
Vi åker till Täby Centrum, för vi ska handla presenter till Mellan, som fyller 15 år i morgon.
Minsting pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar pratar…………..
Här är några av Minstings funderingar:

-”Mamma, det är mycket roligare att prata med dej än med pappa, för du LYSSNAR verkligen! Du ställer frågor och säger vad du tycker och tänker och det är så kul. Pappa säger bara ”mmmmmmm” och sen ser man att han inte lyssnar….och då säger jag ”pappa! pappa! pappa!” och då blir han sur för att jag tjatar!”
-”Det är ju synd….Han kommer nog att ångra att han inte lyssnade när ni blir äldre….tror jag”, säger jag.
…………………………………………………………………………………………….
-”Mamma, vad tänker du på när du hör den här musiken: *nynnar*?”

-”Eeee, jag tänker faktiskt på filmen ””Trollkarlens lärling där Musse Pigg är lärlingen”….Varför undrar du?”
-”På SO:n idag fick vi lyssna på den och så frågade läraren vad vi tänkte på och då sa jag att jag tänkte på ”Percy Jackson”.

-”Percy Jackson? Vem är det?”
-”Du vet den där filmen där…….” Han babblar på…..
……………………………………………………………….

-”Mamma, du är världens bästa mamma! Jag älskar dej!”
-”Vad härligt att du tycker det! Jag älskar dej också. Jättemycket!”
……………………………………………………………….
-”Mamma, pappa säger att du var smal när ni träffades – var du det?”
-”Ja, det var jag. Är jag tjock nu då, eller?”

-”Näe….men inte smal heller direkt….Du är….gosig (!) nu…..”
………………………………………………………………..

-”Du vet den där hunden….Milko! eller vad han hette….den där med choklad……?”
-”En hund med choklad?….menar du Pucko?”
-”Nej, inte han….den där bruna, gamla….du vet….godis…choklad….MARABOU!”
-”Jahaaaaa….Marabou! Han! Ja?”
-”Han var så fin….fast gammal….och så vinglade han när han gick…..”
-”Ja, för han hade så ont i höfterna och var så gammal….”
-”Dog han?”
-”Ja, han dog…..han var 16 år gammal….Det är gammalt för en labrador….”
-”Vad synd….att han dog….för han var så fin….”
-”Ja, det var synd….”
…………………………………………………………………………

-”Tror du att Mellan skulle gilla den här tröjan?” frågar jag.
Minsting tittar noga…..
-”Nej, han skulle nog säga att den är…bögig….för dom där rutiga sakerna…..”
-”Du menar ränderna?”
-”Ja. Han skulle säga att dom var bögiga.”
Jag förstår precis vad han menar, och ser Mellan framför mej konstatera: ”Bögigt!” Jag hänger tillbaka tröjan.
……………………………………………………………………………………..

-”Mamma, Sebbes hund fick cancer…..”
-”Jaha?”
-”Sen dog den….”
-”Vad sorgligt….”
-”Fast sen skaffade dom ingen ny hund, utan nu har dom en katt!”
-”Ja, dom kanske tyckte det var för mycket jobb med en hund…dom kanske inte har tid….”
-”Meh! Dom klappar ju aldrig katten!”
-”Hur vet du det?”
-”För jag har aldrig sett Sebbe klappa den….”
-”Jamen, brukar du klappa Flisa när Sebbe är hos dej?”
*Minsting tänker*
-”Näe…..”
-”Då kanske han tror att du aldrig klappar Flisa…..”
-”Fast det gör jag ju!”
-”Jamen, inte när Sebbe är här, och han klappar inte sin katt när du är hos honom….Det betyder ju inte att han aldrig klappar katten…”
-”Näe, det förstås………Fast jag tror inte Sebbe klappar katten då heller….”
-”Varför tror du inte det?”
-”För han är så…..oklappig!”
-”Katten?”
-”Näe, Sebbe.”
………………………………………………………………………….





