Dagsarkiv: 28 februari, 2011

Fascinerande och spännande med människor! /erviluca

”Plötsligt så händer det!” …och så trillar poletten ner.

Eller nåt.

lycka recept.jpg

Jag fylls av stor Lycka och Tacksamhet! Tacksamhet över att jag KAN känna så härliga och starka känslor. Lycka över att vara jag!

Människor är så fascinerande!

Ofta ofta tittar jag mej omkring och bara njuter av att det finns så många fascinerande människor med olika tankar och sätt och utseenden!

jorden som hjärta.gif

Människor jag träffar i jobbet är så spännande! Jag har verkligen ett fantastiskt jobb!

Men människor jag träffar när jag är ute med hundarna, sönerna, sönernas vänner, släktingar, arbetskompisar – alla människor! – har Något! Något fasciinerande och något…vackert i sej.

Något har gjort att just du blivit du, och jag jag. Att just han blivit som han blev och att vi alla är både så olika och lika.

flickor.jpg

Det är så fascinerande och härligt och jag är så glad över att jag fått förmågan att känna det. Att jag fått förmågan att njuta av det. Att jag fått förmågan att njuta. Att jag har förmågan att känna lycka i det lilla, att njuta av stunden.

hålla handen.jpg

I mitt arbete, där jag träffar olika slags människor varje dag, tycker jag verkligen om dom jag arbetar med. Mycket. Ibland vill jag nästan ta dom i handen och gå ut i Världen, visa upp dom för ”alla andra” och säga:

-”Titta vilken underbar personlighet! Se här vilken härlig människa hon/han är! Lyssna på hennes fantastiska tankar, och älska henne som hon är! Det är hon värd.”

tröst.jpg

Nästan alla jag träffar i jobbet har ju haft kriser och svackor och farit mer eller mindre illa på något sätt, men har vi inte alla det? På något sätt.

Och som kloka Islin skrev i sin chatt häromdagen: ”Man ska inte jämföra smärta eller sorg”.

Är man ledsen, eller mår dåligt, hjälper det inte ett skit att ”grannen” råkat mer illa ut, eller att barn svälter i andra länder. Man mår skit ändå, utifrån sej själv.

Men detsamma gäller ju åt andra hållet! Trots allt, så är livet rätt okey ändå!

För att inte säga helt jävla fantastiskt!

Och jag är så lycklig över att jag är jag!

dance_love_sing_live.jpg

Me love me.


And you.

 

hjärta glaad.gif

Har inte alla indianer i kanoten…/erviluca

 

indian i kanot.jpg

 

Dom här uttrycken gillar jag:

– Han är inte den vassaste kniven i lådan.

– Han har inte alla sina hästar i stallet.

– Han har inte alla indianer i kanoten.

 

Kan du fler?

 

Att vara för mycket /erviluca

 

Jag bara undrar:

blått.jpg

 

Kan man inte bara få vara ”lite FÖR MYCKET” då och då…..


….om man är lite för LITE…


….där emellan….??

 

……………………………………..

Bubblor.jpg

Och när det bubblar över – vad ska man göra av dom då,

                              Känslorna?

 

……………………………………..

Surtant.png

Ska man ta råd av andra – mer återhållsamma och t o m negativa

pessimister, och ”lära sej” hålla igen….

 

…….eller ska man bara vara som man är?

 

Det vill säga:

 

Lite smågalen

 

och ibland lite för mycket…..?

tokig.jpg

Eller

 

helt enkelt rätt ….knäpp!?

 

……………………………………………

 

 

NÅ?!?

 


Oj oj oj! /erviluca

cirkus.jpg

 

Oj oj oj, vad det kör i magen! Det är värsta cirkusen där inne, med tigrar och lejon som skuttar runt tillsammans med clowner och cirkusdirektör samt en hel orkester!

Av och till blir det att rejsa in på toaletten…med tjut i kurvorna när jag springer som en tok och slänger mej ner på toan…. ”How interesting!” säger du då. Not.

Jag gjorde mej i ordning i morse, och när jag tog morgonprommisen med hundarna, kom det över mej ett illamående som sa: ”…….om du inte är på toaletten inom 10 sekunder så är risken att……….”

….Ja, ni förstår… Men jag hann!

Sen lugnade det ner sej där inne ett tag, men nu är det på G igen….

Huvva!

Att prata om döden /erviluca

Vi satt hemma hos mamma igår, mamma och jag.

Mamma är 77 år och jag har funderat på hur det KÄNNS att vara så gammal…Mamma sa någon gång att hon känner sej som 30 och så tittar hon i spegeln och rycker nästan till av förvåning: ”Jag är ju gammal!”

Jag frågade:

-”När man är i er ålder kan man ju dö precis när som helst….tänker man på det när man är i er ålder?”

-”Ja”, sa mamma. ”Jag tänker på det varje dag. Att det kan hända närsomhelst.”

-”Är du rädd för döden?” frågade jag.

-”Nej, inte direkt, men att bli liggande med smärtor eller som ett kolli på sjukhus…DET är jag rädd för!” sa mamma…

-”Vad tror du kommer att hända efter döden? Har du funderat på det?” frågade jag.

-”Jag tror att man bara dör och så är allt slut. Jag tror inte på någonting annat. Det blir bara svart och så är det slut. Och jag vill kremeras så….. kroppen är ju helt borta ju!”

-”Jamen, det är ju inte Kroppen man tror ska vandra vidare ändå…Det är ju Själen! JAG tror absolut på att själen vandrar vidare. Vart vet jag inte, men jag tror det är jättefint och bra…Kanske du träffar pappa igen då!” sa jag förhoppningsfullt.

-”Ha ha ha…Näe, jag tror inte på det….” sa mamma, och jag tänkte att det måste vara tråkigt att inte tro på något alls…

 

Vad skönt det var att ha det här samtalet med mamma. Att prata om det som kommer att ske så småningom…Kanske ”imorgon” – kanske om 10 år…Ingen vet.

Men EN sak vet vi med ALL säkerhet: Vi kommer ALLA att dö.

Tror du på Ett Liv Efter Detta?

Jag vägrar! /erviluca

Jag vägrar skriva utan verktygsfält! Och jag HAR laddat ner Google Chrome!

*sur*