Dagsarkiv: 21 februari, 2011

Varannan helg är MIN! Eller är det vår? Vår tillsammans? 

Så känns det. Att det borde vara, alltså.

Det känns som om Stenis borde vika varannan helg till MEJ!

 Resten av dagarna i månaden är ägnade åt arbete, barn och Annat! För oss båda – var och en på sitt  håll.

Varannan helg borde vara Helig! Den är MIN!

För varannan helg kan han göra VAD-HAN-VILL! Då är jag med Grabbarna Grus.

Kvällens telefonsamtal började bra. Han sa ”Mitt hjärta!” till mej, och det kändes helt underbart!

Men sen frågade jag om kommande helg – VÅR helg…och då är han Upptagen.

****************************************************************************

I min värld får inte det förekomma. I min värld gäller:

§ 1 Varannan helg är vår/min/är vi tillsammans

§ 2 Resten av dagarna i månaden ägnar jag åt mitt arbete och mina barn, och han åt sitt arbete och åt vad han vill

§ 3 VARANNAN HELG ÄR HELIG

§ 4 Varannan helg får inte prioriteras bort

§ 5 Straff utdelas till den som bryter mot § 4

*************************************************************************

Han sa:

-”Min son fyller år/ det är handbollsmatch/ jag ska jobba”.

Men varför just DEN helgen? Varför inte NÄSTA eller NÄSTA, eller vilken ledig helg som helst?

Näe, man kan inte bestämma över matcher och barn som fyller år osv…men när ska jag bli självklar?

 När ska han säga: ”Nej, det går inte för det är ju VÅR (ervilucas) helg!” och sen prioritera bort och flytta på ANDRA aktiviteter, för MIN skull (eller helst; för VÅR skull)?

…….ELLER ta med mej på aktiviteterna…..

Efter 1 år tillsammans kan man väl nästan säga att man har ett förhållande….*harkel*

Varför prioriterar jag aldrig bort honom? Varför är det självklart för mej och inte för honom?

Är han viktigare för mej, än jag för honom?

Först blir jag ledsen, och vill gråta. Fast det gör jag inte. För det är Löjligt!

Sen blir jag ARG och tänker: ”FAAN HELLER! Jag vill räknas med! Jag vill prioriteras! Jag vill FINNAS och vara VIKTIG!”

Sen blir jag sur och hämndlysten och tänker:  ”Nu går jag ut i Världen och letar efter någon som sätter mej i Första Rummet – någon som jag är VIKTIG för!”

Och så känner jag FUCK YOU!

Sen vill jag bara GÅ! BORT! LÅNGT! Och bli Oanträffbar! Länge!

Barnsligt? Jepp!

 ………………………………………………………………………………………………………

Stackars Mellan!

Han insjuknade i natt, hos Äldsta Brodern.

 Mellan SMS:ade mej hela halva natten:

”Jag mår dåligt”

”Det känns som om jag ska spy”

”Jag känner mej sjuk”

”Jag kan inte sova”

Stackarn! ÄNTLIGEN skulle han få bo, och prao:a hos Sin Storebror, och då blev han sjuk.

Själv vaknade jag med migrän och illamående. Hade ingen migränmedicin hemma, så jag fick – med kisande ögon och dunkande huvud och kräkfärdig mage – ge mej iväg till Apoteket och inhandla medicin. Direkt utanför Apoteket sprutade jag in migränsprayen i näsan: ”Aaaaaaaaaaaa!” Sen var det bara att vänta och se…

Sen passade jag på att tycka JÄVLIGT SYND OM mej själv, som måste åka till Apoteket SJÄLV, med migrän, och som kämpat och slitit ett helt halvt liv ENSAM med barn och hundar och migrän och sjukdomar och elände och ”OJ, VAD DET ÄR SYND OM MEJ!!!”

Offerkoftan passade riktigt bra idag!

Jag vilade i soffan en liten stund, för att se om migränmedicinen hjälpte. Det gjorde den: ”Puh!” och så åkte jag iväg till Farsta och hämtade en febersjuk och illamående Mellan-pojke, som inte sovit en blund på natten och som blivit biten i foten av Storebrors katt. Blodspår på golvet vittnade om detta….

Nu ligger Mellan i soffan och ser febrig ut. Jag sitter tillfälligt vid datorn, men mår för jävligt illa egentligen….

Minsting sitter och spelar WoW och låter pigg och glad, trots att han varit hemma från skolan idag, pga igen-svullen hals…..

Storing har flytt hem till sin pappa….

Nu ska jag lägga mej i soffan och må illa färdigt….Hoppas det går över snart…Det är sååå jobbigt att vara illamående…kräkfärdig…Blä!

Offerkoftan behåller jag på. Den värmer bra.