Dagsarkiv: 11 februari, 2011

Storing gör ett arbete i skolan där han ska ha bilder på sej själv som liten. Vi letar i lådorna….

Jag bläddrar bland gamla foton –  *blädder blädder*

-”Meh! Varför har du sparat så många suddiga kort, och dåliga kort, och fula kort?!” frågar Storing. ”Varför tog du inte bort dom direkt?”

-”????????”

-”Jamen, varför sparade du dom dåliga?” frågar han, och låter som om jag är dum i huvet…

Och DÅ kommer jag på: Han är uppvuxen i en tid då man tar ett kort – med sin TELEFON (mobil) – och blir det inte bra, så trycker man bara bort det och gör om! OM man gör pappersbilder av sina bilder, så är det bara av dom SUPERFINA bilderna! Inte ”skiten”.

JAG är uppvuxen under en tid då man stoppade en film i en KAMERA, och tog kort och så fanns dom där, på en gång, ”forever”, och gick inte att ta bort. Och man skulle inte ”slösa” på film (för den var dyr). OCH man visste INTE hur kortet blev! Men man kunde Fantisera om hur fiiint det blev….

Sedan skickade man in filmen till något framkallningsföretag, och så fick man bilderna på posten en vecka senare. Hälften av bilderna var ofta ”bara skit”, men det var ofta Minnet som var viktigt, så man sparade dom iallafall.

Och OJ vad ofta jag blev besviiiiken! Bilden, som jag sett framför mej i Fantasin, som var så fiiiiin, blev såååå misslyckad!

Så i våra lådor av sparade bilder, ligger det 80% dåliga bilder, 10% SKITDÅLIGA bilder och 10% riktigt bra bilder.

Storing bara skakar på huvudet och ser ut att tänka: ”Åh, herregud vad hon är GAMMAL! Född på 1800-talet, typ!”

 Alla bilder är tagna från Google bilder.

(Googlad bild: Brigitte Bardot….men det kunde varit jag! 😛  )

När jag var ung, var jag smal! Hela uppväxten var jag supersmal! Jag minns inte hur det var att kunna äta ALLT, men säkert njöt jag inte som jag borde ha gjort.

 Grejen var ju också att jag då inte gillade fett speciellt, och inte var tokig i chips och sånt, utan att det räckte med ”bara lite” för att jag skulle vara nöjd.

Nåja.

(Googlad bild: Vet ej vem det är, men kunde varit jag! 😛 )

Det tokiga var DÅ att min kropp var såååå snygg, men att jag inte hade vett att njuta av det själv, utan klämde lite irriterat hääääär och petade missnöjt lite dääääär, och hittade fel och skavanker på den nästintill perfekta kroppen!

(Goooglad bild: Inte jag, men kunde ha varit…)

 Jag tränade ju dans 4 timmar OM DAGEN, så jag KAN ju inte ha varit annat än Supervältränad! Men jag njöt inte, och kände mej inte vacker!

Slöseri med en snygg kropp, kan jag tycka nu!

Men NU! Jag är ”överviktig”, enligt BMI (”Jävla BMI!”), och bör alltså gå ner några kilo i vikt. Och det är såååå jobbigt och tråkigt, men nu har jag tagit tag i det iallafall…och har väl förlorat ett par kilo…typ.

(Googlad bild. Inte jag. Inte ens speciellt likt, men men….Sexig är hon iallafall…)

Och plötsligt känner jag mej SMAL och SNYGG! Jag vill liksom gå omkring och ”outa” mej själv! Visa upp mej och vicka på rumpan och gå omkring naken! För jag KÄNNER mej så SNYGG och smal!

Sen att den JÄVLA spegeln säger något annat…..Den säger: ”Haaaa haaaaa! Du har inte förlorat ett hekto!!! Na na na na naaaaa naaaaaa!”

(Googlad bild. No comments)

Fuck spegeln! Jag känner mej SNYGG och SEXIG!

Fast jag väger säkert mer än 20 kg mer än jag gjorde när jag var SMAAAAAL och UNG och de facto VACKER!

Så DET är det braiga med att vara tjock: Att man kan njuta när man gått ner i vikt, för man känner den Härliga Skillnaden! Och man känner sej SNYGG!

Typ.