Dagsarkiv: 6 februari, 2011

Jag ska inte bry mej

Jag ska inte bry mej

Jag ska inte bry mej

Jag ska inte bry mej

    men

JAG BRYR MEJ!

FAAAN!

Vaddå?!

 Att jag inte fått några kommentarer på dom två senaste inläggen….att jag har färre kommentarer än ”många andra”….

Jag funderar på saker och ting…Kanske finns det inga svar – kanske finns det….

Men när jag får kontakt med en tjej/kvinna från min barndom via FB och får veta att hon fick sitt första barn när hon var 19 år, och därefter har hon fått fem till. Hon och hennes man, som hon träffade när hon var 16 år, har alltså sex barn tillsammans.

Så frågar jag var dom bor, och då visar det sej att dom flyttade först 3 mil från vår hemstad, och 27 år senare flyttade dom 3 mil till – fast åt andra hållet.

Vad har hon arbetat med alla dessa årt? Tja….Tagit hand om sina barn förstås, och jobbat, med lite av varje….Lite här och lite där….Jobbat och jobbat….

Och jag blir så FASCINERAD!

Vad är det som gjort att jag alltid velat vidare, velat utvecklas, flyttat, pluggat vidare och vidare, bytt jobb, flyttat igen, velat vidare, vidare…lära mej mer, velat veta mer, inte varit tillräckligt nöjd, flyttat vidare….osv.

Jag är både nöjd och inte nöjd med hur det var och hur det blev….och jag kunde inte göra på annat sätt, för lusten och viljan att ”vandra vidare” var så stark så jag hade inte kunnat göra på annat sätt och ingen hade kunnat stoppa mej.

 Men hur fungerar/funderar man när man Stannar kvar? Är man är NÖJD från början då? Eller är det så att man inte orkar ta tag i saker? Eller handlar det om Mod? Att våga ändra på sitt liv?

  Många säger att dom inte kunde pugga, byta jobb, flytta pga ekonomin, men den har aldrig stoppat mej – inte för att jag haft pengar, utan för att jag alltid tänkt: ”Det löser sej!”…..och så har det gjort det….

Hur är det med NYFIKENHETEN? Om man bor i Bollnäs tex, är man då inte nyfiken på hur det är att bo i Sundsvall eller Gävle? Eller varför inte i Stockholm eller Malmö?

Och om man träffade Pelle/Anna vid 16 års ålder….Är man då inte nyfiken på hur det hade varit att vara med Någon Annan?

Och om man sitter i kassan på ICA i Bollnäs i några år – blir man då inte nyfiken på hur det är att göra Något Annat Någon Annanstans?

Eller?

Vad är det som gör att VISSA bara MÅSTE vidare, och andra stannar kvar?

Vad är du för typ, och varför blev det som det blev/är?

 Hur tänker/tänkte du?

(Googlad bild. Jag hittade ingen med en människa som mös i soffan…)

Jag ser Någon krypa upp i soffhörnet med en kopp the. Det ser såååå mysigt ut! Jag kan riktigt KÄNNA känslan, och vill göra likadant….Sitta i soffhörnet en hel dag/kväll och bara myyysa…

Så är jag där, med en kopp the, i soffhörnet, och det känns inte lika mysigt som det såg ut…och hur jag än försöker ”mysa till det” och få fram känslan, så blir aldrig känslan som den såg ut – utifrån.

Jag blir kissnödig och måste resa mej och gå på toaletten, the:et blir kallt och måste värmas, filten trasslar ihop sej med fötterna, jag blir så trött att ögonen faller samman….och jag somnar till en stund…Vaknar och allt känns FEL (som det alltid gör när jag råkar somna på dagen) och jag kan inte hitta tillbaka till Vakenheten igen…

Näe, det blir aldrig lika mysigt i Verkliga Livet som det ser ut att vara på TV, eller hos andra i Deras verkliga liv….

Lilla chihuahuan Pelle är här igen och hälsar på. Han är i hund-puberteten. Han var här för två veckor sedan och då hade jag hoppats att han skulle ”sätta på” Flisa, för hon löpte då, och det hade blivit sååå söta valpar….Men icke sa Nicke! Eller Pelle.

Alla satte på alla här hemma, bland hundarna alltså, men det blev ingenting rätt liksom….

Nu är Pelle här och hälsar på igen. Och det är som om dofterna är kvar här….eller så har ”libidon” i honom vaknat – som en ”nyvaken” pubertetskille kanske…eller nåt!

Nåja.

Plötsligt blir Pelle störtkåt på vår gråludna hjärtkudde. Han sliter i den och lyckas göra ett litet hål. Ur hålet drar han ut nästan all stoppning….Sen sätter han på kudden! Oj oj oj, vad han juckar! Hej och hå! Han kan ju! Och så…..DALAAAAAA!….kommer Snoppos Enormos fram!

Nedan är en KORT filmsnutt på en chihuahua med snoppen ute – det är dock inte Pelle. Varning!

http://www.youtube.com/watch?v=J5y9ds5WU_k

(Googlad bild. Tro´t eller ej men Pelles snopp var faktiskt något längre och större.)

En röd Gigante Snoppo Enormo!

HerreGud!

Hur är chihuahuaor skapta egentligen? Består hela innehållet på kill-chihuahuaor av en Enorm Snopp, liksom?

När Lillen är färdig med kudden, sätter han sej flämtande och ”pustar ut”. Han nästan sitter på sin Snoppos Enormo! Tydligen är den öm, för när han råkar nudda den, rycker han till. Han kan inte gå! Han sitter där han sitter: Snoppen är i vägen!

Storing kommer in i vardagsrummet där Pelle sitter ”på” sin snopp:

-”Åååå, vad faan! Vad är det där?!? Åååå, fyyyyy vad äckligt!” utropar han förskräckt.

-”Ta bort honom! Jag kommer att få mardrömmar!” ropar Minsting när han råkar se härligheten…

……………………………………………………………..

Tänk om män (-niskor) var skapta likadant….Oj oj oj!

En liten skinnbit som ser ut att innehålla Ingenting…..Hokus pokus! och ut kom en Gigante Enormo alá elefantsnabelstorlek!

Ha ha ha!