Jag går omkring och känner mej SMAL och snygg som värsta fotomodellen. Vickar på rumpan lite sexigt sådär under vinterkappan, när jag går på hundpromenaden…*.vick vick vick*…
Trallar lite för mej själv: ”Na na na na naaaa naaaaa! Jag är värsta snygg snygg!”
Jag är sååå nöjd: Drygt 14 dagar med lök/kålsoppa + styrketräning varannan dag, har gjort susen! Jag har ingen våg hemma, eftersom vågar är ”dumma”, men kanske jag vågar väga mej på vågen på gymmet….Kanske…
Jag mäter mej och runt midjan är jag 10 cm smalare!
Jiiihaaaa! Give me five! Man kunde vara glad för mindre!
Typ.
Jag klär av mej på kvällen hemma och studerar min nakna kropp: ”Tjaaa….rätt snygg faktiskt! Ojdå! Där är ju MIDJAN också! Välkommen tillbaka!” liksom.

Men vad händer på gymmet??? I omklädningsrummet på gymmet. När jag ska njuta av min nya, smala och vackra spegelbild där, ser jag en koloss! En flodhäst! En Jättekvinna! Och det är jag!
Jag förstår ingenting. Jag var ju smal i går kväll! Vad hände under natten, liksom…..?
Suck!
Kål-och löksoppa hjälper inte mot feta gym-spegelbilder, tydligen.
Mycket underligt….



