”Plötsligt så händer det!” …och så trillar poletten ner.
Eller nåt.
Jag fylls av stor Lycka och Tacksamhet! Tacksamhet över att jag KAN känna så härliga och starka känslor. Lycka över att vara jag!
Människor är så fascinerande!
Ofta ofta tittar jag mej omkring och bara njuter av att det finns så många fascinerande människor med olika tankar och sätt och utseenden!
Människor jag träffar i jobbet är så spännande! Jag har verkligen ett fantastiskt jobb!
Men människor jag träffar när jag är ute med hundarna, sönerna, sönernas vänner, släktingar, arbetskompisar – alla människor! – har Något! Något fasciinerande och något…vackert i sej.
Något har gjort att just du blivit du, och jag jag. Att just han blivit som han blev och att vi alla är både så olika och lika.
Det är så fascinerande och härligt och jag är så glad över att jag fått förmågan att känna det. Att jag fått förmågan att njuta av det. Att jag fått förmågan att njuta. Att jag har förmågan att känna lycka i det lilla, att njuta av stunden.
I mitt arbete, där jag träffar olika slags människor varje dag, tycker jag verkligen om dom jag arbetar med. Mycket. Ibland vill jag nästan ta dom i handen och gå ut i Världen, visa upp dom för ”alla andra” och säga:
-”Titta vilken underbar personlighet! Se här vilken härlig människa hon/han är! Lyssna på hennes fantastiska tankar, och älska henne som hon är! Det är hon värd.”
Nästan alla jag träffar i jobbet har ju haft kriser och svackor och farit mer eller mindre illa på något sätt, men har vi inte alla det? På något sätt.
Och som kloka Islin skrev i sin chatt häromdagen: ”Man ska inte jämföra smärta eller sorg”.
Är man ledsen, eller mår dåligt, hjälper det inte ett skit att ”grannen” råkat mer illa ut, eller att barn svälter i andra länder. Man mår skit ändå, utifrån sej själv.
Men detsamma gäller ju åt andra hållet! Trots allt, så är livet rätt okey ändå!
För att inte säga helt jävla fantastiskt!
Och jag är så lycklig över att jag är jag!
Me love me.
And you.
erviluca #mammatillfyrakillar 