Månadsarkiv: oktober 2010

En till dikt, eller sång, som jag skrev för ”hundra år sen”:

Det blåser en vind över heden

löven har vissnat och dött

Fåglarna lämnar sina reden

Björnen har somnat så trött

Från himlen faller vita stjärnor

i dem haren lämnar små spår

Från havet hörs skrikande tärnor

Nu är det långt ifrån vår

Sjön har blivit helt frusen

Vassen har nu frusit fast

Ljusen, de glittrar från husen

Svarta natten står som kontrast

Ensamhet kan vara härligt

att krypa själv in i sitt bo

men också väldigt besvärligt

– som att inte komma till ro.

Det ligger en man på en parkbänk

Han sover av ruset så tung

I håret har han silverstänk

Han drömmer om när han var ung

När han var barn var allt soligt

Människor som brydde sig om

Allt var så varmt och så roligt

Hans vän är nu en flaska Rom

En liten kärlekssång som jag skrev ”för hundra år sen”:

Det är du

Varm, som sommarnattens mildaste vind

God, som handen som smeker tår från kind

Lugn, som båten som glider in mot strand

Fin, som blomman jag håller i min hand

Det är du

Det är du

Öm, som mamman som smeker bort ett sår

Het, som solen som torkar upp en vår

Mjuk, som sammet som smeker mot min hud

Klok, som mannen som gav oss tio bud

Det är du

Det är du

Jorden slutar snurra

Solen släcks ner

om du säger till mej

Jag vill inte mer

Glad, för att du finns här helt nära mej

Het, och jag vill gärna bli ett med dej

Rädd, för att du ska sluta älska mej

Kär och jag vill bara vara nära dej

Det är jag

Det är jag

Jorden slutar snurra

Hjärtat slutar slå

om du säger till mej

att du måste gå

Här på bloggen finns så många HÄRLIGA och funderande människor, så nu vill jag veta:

Vad anser ni vara  MENINGEN MED LIVET?

                                PUSS!

Man är verkligen bara ung en gång….(i år och ålder räknat)…

…men någonstans gör det liksom inget, för man är likadan ändå….inuti, och om ingen jäkel (ursäkta uttrycket!) kommer och tycker att man måste vara ”si eller så”, ba´fatt man inte är så himla ung längre, så kan man liksom forsätta…att vara UNG!

Jippi!

Och det finns ”grejer” i mej som jag Hoppades skulle finnas där inne…och som FINNS!

Jippi!

Det kanske bara var så att jag behövde finna Rätt Person att släppa ut dom med!

Och nu vill jag bara…VARA MER…”sån”…och MER jag!

För det Jaget är rätt…Toppen!

Me like me!

Det stod en tom flaska rödvin på diskbänken…Den har stått där i några dagar och jag har funderat på om jag ska slänga den eller vara duktig och ”återvinna” den…så gick jag lite närmare….och närmare…

*tittar noga* : ”Meh! Det är ju vin kvar! Jippi, liksom!”

Skål!

På Riktigt!

(igen)

Skåla med mej och hurra för mej!!!

Jag firar att besöksräknaren nu gått över 100 000!

Jag startade den i december 2009 och nu har det snart gått 1 år…Men jag jag har haft bloggen mycket längre, men skrev inte så mycket i början (2-3 inlägg/år!)….

NU är jag ”blogg-beroende” och jag älskar alla mina läsare!

J love you all!

Så skåla med mej nu!

Jag är Hemma borta. Jag är borta, men Hemma.

Det känns Gott ända in i hjärteroten. Ända ner i Avgrunden och tillbaka. Jag mår bra. Enkelt och självklart Bra.

Jag är Hemma, men borta.

Så Självklart.

-”Mamma! Jag ska göra en rätt med ost och ägg i…”

-”Jaha….Gör det då!”

-”Eeee, för hemkunskapen alltså, och jag skulle ha gjort det förra veckan!” *stressad*

-”Jaha…Varför har du inte gjort det då? Det är ju bara att göra en omelett!”

-”För att…jag har inget papper!”

…som vanligt….

-”Men, gör en omelett, så skriver jag på ett vitt papper att du gjort det och att det gått bra, och så häftar du ihop det pappret med Det Riktiga Pappret när du hittar det i skolan…Klart!”

-”Meh! SÅ kan man inte göra! Förresten vet jag inte vad det pappret är heller…”

-”Be om ett nytt då!”

-”Meh!? ALLA ANDRA har redan gjort det! Jag får IG!”

-”Okey?!? Och lösningen är….??? Att du gör omeletten, och jag skriver på fel papper, eller att du bara klagar?”

-”Åååååååååååååååååå!!!!”

Det bästa Flisa vet är SNÖ…Nej! Inte bara snön i sej, utan SNÖBOLLAR!

Förra året kände hon på sej när det snöade för första gången, för hon vaknade på morgonen och skuttade till dörren och ville UUUUUT (och hon brukar ta sovmorgon på mornarna….)…så det var som om hon LUKTADE sej till snön!

Men i år…Hon snarkade som värsta tonåringen…(*funderar:* ”kanske det smittar”)

Så, i värsta morgonstressen i morse, sa jag till Flisa:

-”Det är SNÖ ute!”

Hon gick igång i 180:

-”SNÖ?!?! Är det SNÖ?!?!” voffade hon.

Och så sprang hon fram till kökssoffan och hoppade upp och tittade ut:

– ”SNÖ?!??! JIIIHAAAAAA!” och sen rusade hon till ytterdörren och skällde:

-”Snö! Snö! Snö! Snö! Skynda dej! Skynda dej! Skynda dej!” (Jag förstod att hon sa det, men i verkligheten lät det: VOFF VOFF VOFF VOFF VOFF!!!)

När jag öppnade dörren kastade hon sej ut och tjööööt: ”SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!”

(För dom som inte kan hundspråket så lät det: ”VOOFF VOOOF VOFF VOFF VOFF!!!”)

Och det var bara att böja sej ner och boffa till denna vinters första snöboll – och KASTA!

-”JIIIIIHAAAAAA!” sa Flisa och FLÖG iväg….

Lycka är SNÖBOLLAR!

Enligt Flisa.

Vi pratar på:

-”Bla bla bla bla bla bla bla  och ditten och datten och hej och hå och allt och lite till och allmänt och si och så…” etc

…och så bara kommer det:

-”Jag LÄNGTAR efter dej!!”

-”Och jag längtar efter DEJ!”

…och så fylls hjärtat med små små bubbliga kolsyriga hoppande bubblor av lycka!