Bekymren över en väska /erviluca

(DEN köpte vi!)

 Vi åkte alla fyra: Grabbarna Grus och jag.

Mellan har faktiskt varit i Täby Centrum med sin bästa kompis vid några tillfällen, efter skolan…Han HAR faktiskt sagt att han ”titta på grejer” och ”kollat på saker” med Bästis….så jag trodde att han Kunde det nu…Kunde strosa runt och titta lite lojt och småintresserat sådär…

Ha ha ha ha ha!

Mellan ville följa med för att han skulle köpa en väska….Jag bah:

 ”VÅGEN!! Mellan vill följa med!! Jihaaaaa!”

Storing och Minsting gick till Game Store och skulle sälja spel och köpa spel.

 Jag och Mellan gick till Affär 1 och Affär 2 och tittade på väskor.

Näe, nu ljög jag! JAG tittade på väskor. HAN tittade i…taket…eller på väggarna möjligen…Men INTE på väskorna…Utan att titta på dom visste han:

-”Värsta lodisväskor!”     

*funderar*: Kanske han är lite synsk….

…och så satte han den stämpeln på ALLT just DÄR. Punkt liksom.

Vi gick till Värsta Supercoola Märkesaffären där Värsta Gayiga killen var affärsbiträde:

-”Heiiiiiiiiii! Kan jag hjälpa tiiiiiiilll?” sa han sådär ”gayigt” (så man undrar om dom tränat in att prata så…gayigt) men han var otroligt trevlig.

Mellan tittade i taket:  Tjusig stuckatur….sa han…NOT!

-”Ja, han ska ha en väska.” sa jag och pekade på Mellan (som stod blickstilla och höll andan, typ).

-”Till vaddå?”

-”Skolväska.”

Bögen visade oss flera väskor, men Mellan stirrade på mej eller på stuckaturen och skakade på huvudet och sa ”nej”.

Då föreslog bögen att vi skulle gå till ”Lundbergs väskaffär” och beskrev vägen dit. Gullig bög, det där!

Nåja.

Vi gick dit. Där fanns MASSOR av väskor!

Mellan slängde en snabb blick runt affären:

-”Näe, här finns inget!” konstaterade han. Och tänkte gå.

-”Kom nu!” sa jag och tog tag i ärmen på honom och drog in honom i affären, tills vi hamnade framför den lilla lilla avdelningen som hade Kill-skol-väskor.

Så började vi:

-”Vad tycker du om DEN?”

-”Ful.”

-”Den?”

-”Ful.”

-”Den?”

-”Ful.”

-”Den?”

-”Ful.”

-”Den?”

-”Vet inte.”

-”JIIIIHAAAAAAA! EN Vet-inte-väska!!! Jippi! VÅGEN!!”

Så fortsatte vi så, medan jag höll hårt i ”vet-inte-väskan”.

Mellan tyckte att jag pratade för högt, att jag var PINSAM, att jag såg konstig ut, att jag betedde mej konstigt…Han tittade sej runtomkring utan att röra huvudet, och kunde, precis som jag, konstatera att det bara var EN kund till i affären, men ändå var jag så piiiiiiiiiiiinsam!

TVÅ väskor fick betyget: ”Vet-inte”. Jag bad honom kolla hur väskorna såg ut PÅ honom, med väskan över axeln, i spegeln…och han bah:

-”VA?!? Eruinteklok?!?!?”

Jag kunde lika gärna ha sagt: -”Begå harikiri här och nu!” SÅ dumt var mitt förslag. Enligt hans reaktion.

När jag var supersvettig, och höll på att bli toooookig på att ingen väska blev ”JA”, utan bara två fortsatte vara ”vet-inte”, så sa jag till slut att vi ju kunde rådfråga Storing eller Minsting.

-”Öh!!” *host host host* och *sätta i halsen* : -”Minsting!?!? Eruinteklok?!?! HONOM kan man väl inte fråga!!!”

Detta tolkade jag som att man KAN fråga Storing.

Vi gick till Game Store och jag sa till Storing att vi behövde hans råd. Han såg ut som ett stort frågetecken, men följde med.

Mellan tyckte det var sååååååååååååååååååååååååå pinsamt att vi lämnade väsk-affären för att sedan GÅ TILLBAKA TILL DEN.

-”Sååååå kan man väl inte göra?!?!?” suckade han irriterat och såg ut som om han ville gå upp i rök.

-”Då går jag tillbaka SJÄLV med Storing, för jag tycker inte det är ett dugg pinsamt!” sa jag och traskade iväg utan att bry mej om Mellans himlande med ögonen och djupa suckar över den Omöjliga mamman han har.

Storing tyckte den ena väskan var ”Cool och snygg!” så då tog jag den under armen och gick till kassan och betalade den.

När vi sedan traskade mot bilen, och jag höll i påsen med väskan – för det är ju såååååå pinsamt att bära en påse ifrån Lundbergs Väskor ”fattaruväl?!?” –  (det är ju ”böööögigt!” juh! Men jag är gärna lite bögig) så tittade Mellan på mej, sådär lite under lugg och log och sa:

-”TACK för väskan, mamma!” och såg så nöjd ut så att varje sekund jag svettats bredvid honom i väskaffären var värd det.