
Det blir ju liksom lite jobbigt i längden att gå omkring med kolsyra inuti kroppen hela tiden…Pirrigt och bubbligt och rörigt….
Jag önskar jag hade en OFF-knapp, som jag kunde trycka på när det passar mej. Men istället känns det som om jag behöver droga mej, eller möjligen Något Annat Olagligt….för att det ska gå över…eller bli tillfredsställt…
Det är helt underbart härligt läskigt jobbigt hemskt!
Och lite lite lite…..skönt.
Vad det kallas?
Typ……
Kärlek.
