Dagsarkiv: 26 oktober, 2010

En till dikt, eller sång, som jag skrev för ”hundra år sen”:

Det blåser en vind över heden

löven har vissnat och dött

Fåglarna lämnar sina reden

Björnen har somnat så trött

Från himlen faller vita stjärnor

i dem haren lämnar små spår

Från havet hörs skrikande tärnor

Nu är det långt ifrån vår

Sjön har blivit helt frusen

Vassen har nu frusit fast

Ljusen, de glittrar från husen

Svarta natten står som kontrast

Ensamhet kan vara härligt

att krypa själv in i sitt bo

men också väldigt besvärligt

– som att inte komma till ro.

Det ligger en man på en parkbänk

Han sover av ruset så tung

I håret har han silverstänk

Han drömmer om när han var ung

När han var barn var allt soligt

Människor som brydde sig om

Allt var så varmt och så roligt

Hans vän är nu en flaska Rom

En liten kärlekssång som jag skrev ”för hundra år sen”:

Det är du

Varm, som sommarnattens mildaste vind

God, som handen som smeker tår från kind

Lugn, som båten som glider in mot strand

Fin, som blomman jag håller i min hand

Det är du

Det är du

Öm, som mamman som smeker bort ett sår

Het, som solen som torkar upp en vår

Mjuk, som sammet som smeker mot min hud

Klok, som mannen som gav oss tio bud

Det är du

Det är du

Jorden slutar snurra

Solen släcks ner

om du säger till mej

Jag vill inte mer

Glad, för att du finns här helt nära mej

Het, och jag vill gärna bli ett med dej

Rädd, för att du ska sluta älska mej

Kär och jag vill bara vara nära dej

Det är jag

Det är jag

Jorden slutar snurra

Hjärtat slutar slå

om du säger till mej

att du måste gå

Här på bloggen finns så många HÄRLIGA och funderande människor, så nu vill jag veta:

Vad anser ni vara  MENINGEN MED LIVET?