
Det bästa Flisa vet är SNÖ…Nej! Inte bara snön i sej, utan SNÖBOLLAR!
Förra året kände hon på sej när det snöade för första gången, för hon vaknade på morgonen och skuttade till dörren och ville UUUUUT (och hon brukar ta sovmorgon på mornarna….)…så det var som om hon LUKTADE sej till snön!
Men i år…Hon snarkade som värsta tonåringen…(*funderar:* ”kanske det smittar”)
Så, i värsta morgonstressen i morse, sa jag till Flisa:
-”Det är SNÖ ute!”
Hon gick igång i 180:
-”SNÖ?!?! Är det SNÖ?!?!” voffade hon.
Och så sprang hon fram till kökssoffan och hoppade upp och tittade ut:
– ”SNÖ?!??! JIIIHAAAAAA!” och sen rusade hon till ytterdörren och skällde:
-”Snö! Snö! Snö! Snö! Skynda dej! Skynda dej! Skynda dej!” (Jag förstod att hon sa det, men i verkligheten lät det: VOFF VOFF VOFF VOFF VOFF!!!)
När jag öppnade dörren kastade hon sej ut och tjööööt: ”SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!”
(För dom som inte kan hundspråket så lät det: ”VOOFF VOOOF VOFF VOFF VOFF!!!”)
Och det var bara att böja sej ner och boffa till denna vinters första snöboll – och KASTA!
-”JIIIIIHAAAAAA!” sa Flisa och FLÖG iväg….

Lycka är SNÖBOLLAR!
Enligt Flisa.
