Jag blir så besviken på MÄNNISKOR….faktiskt!
Varför? Jo…..
När människor ska SÄGA IFRÅN så är det som om vissa tar sats ifrån fotsulorna och LADDAR, för att sedan ”skjuta iväg världens salva” av ovett till den som dom irriterat sej på, eller som dom plötsligt måste säga ifrån till.
Varför kan man inte säga ifrån på ett vänligt sätt?
Exempel:
Jag är på väg hem från en skogspromenad med hundarna. Jag har just kopplat Milton, eftersom han jagar katter, om han får syn på någon, men Flisa får gå lös för hon traskar hemåt, utan att bry sej om varken andra hundar, katter eller människor. Hon tar lite turer hit och dit, men jag litar på henne, för hon springer ALDRIG bort och gör inte en fluga förnär.
Plötsligt har jag ett skrik, som låter helt GALET:
-””&/(/&/)/)=((?)=(=?åiojhioug/ )&)(j)=åä9!!!!”
Jag reagerar inte, utan fortsätter gå, för jag tror inte det är riktat till mej (jag tror faktiskt det är en utvecklingsstörd människa som har fått någon slags anfall som låter så…).
-”#()¤)#/?)”(¤)=”#?()=¤#?/)#(¤!!!!” låter det igen och jag känner på mej att den som låter kanske riktar sej mot mej…så jag vänder om och går tillbaka, tills jag ser en kvinna som står på andra sidan gatan med två stora svarta hundar.
Hon skriker något till mej. Något i stil med att min hund sprungit bort – till vändplanen (långt bort) – och att jag borde ha koll på min hund och att hon alltid går lös och så en harang av något obegripligt.
Det ÄR så galet och LÅTER så galet, att jag bara gapar. Jag kommer liksom helt av mej! Flisa har ALDRIG sprungit bort och hon skulle ALDRIG springa ”till vändplanen” själv, och jag litar på henne till 100% att hon kommer tillbaka till mej inom kort, var hon än är…
Jag forsätter GAPA, medan kvinnan med hundarna går förbi mej. Den ena hunden morrar mot mej/Milton och kvinnan säger:
-”Bra! Morra åt dom du!!”
Jag fortsätter GAPA och det tar en stund innan jag hämtar mej….Jag förstår inte varför hon blev så ARG!
Sen kommer Flisa traskande glatt, och jag kopplar henne ”utifall att”…..
…och så tänker jag: Jag måste flytta! Jag kan inte bo bland alla dom här idioterna som skäller på mej och mina hundar av och till och hela tiden….T o m hundägare skäller på mej!
Men VARFÖR måste folk SKÄLLA när dom säger ifrån?
Hon hade kunnat säga:
-”Ho ho! Du med svarta hunden!! Din ljusa hund sprang åt andra hållet! Såg du det??”
I somras, när mina hundar sprang över en liten gräsplätt, som jag trodde var ALLMÄN och inte ”tillhörde någon”, kom en gubbe utfarande som ett pistolskott och skrek ilsket: ”HÅLL REDA PÅ DINA JÄVLA HUNDAR! DOM SKA FAAN INTE GÅ PÅ MIN GRÄSMATTA OCH SKITA NER!!!”
Den gången blev jag också STUM, för vad svarar man på såna påhopp?
Han hade kunnat säga:
-”Du, jag gillar inte när hundar, eller katter kissar, eller går på min gräsfläck här….”
………………………………………………………………………..
Eller mannen som skrek:
-”SKA JAG GÅ PÅ DIN TOMT?!?! VA? VA? VA???!” när min ena hund sneddade över hans tomt….Den gången gick jag faktiskt fram till mannen och sa lugnt:
-”Ja, du får gärna gå på min tomt om det känns bättre så. Jag bor på Gräsgatan 5! Kom och gå på min tomt hur mycket du vill!” och så looooog jag.
erviluca #mammatillfyrakillar 