
Om känslor finns på en skala där 0 är att vara Kylig och kall, eller Känna Inget, och 10 är att KÄNNA MASSOR, och MINUS 10 är att hata….
…så upplever jag att många människor lever vid 5:an. Liiite upp och liiiite ner….Lugnt och sansat….
-10_________________0_______________5____________+10
KYLA Nollställd ÄLSKA
Men så finns det såna som jag, som pendlar mellan MINUS 10 och PLUS 10! Hej och hå, liksom!
PLUS 10 kan ÖVERFALLA MEJ: ”SMOCK!” och då fylls hjärtat till bredden, rinner över och sprudlar runt i hela kroppen som Sockerdricka på Marknaden i Lönneberga! Och jag vill ställa mej på ett TAK och skrika det jag känner: ”TJOHOOOOOO! LYSSNA!!!………………”
….eller dansa till härlig hög musik! Och/eller sjunga HÖGT, så det ekar över Stad i Ljus i ett Land utan Namn.
Typ.
Men så kan jag också bli överfallen av sorg och ledsnad, och känslorna nästan sliter sönder mej inuti…. men då vet jag ändå med Förnuftet att ”det är bara mina starka känslor som håller på och spökar”….Men ändå! Jag vill springa en mil i frustration, krypa under en sten och gömma mej, skriva skriva skriva om sorg och elände, eller gråååååta till ”mina gråtlåtar” på Spotify.
MEN!
Jag är en ”Klok och Förståndig” mamma, som måste ”spela på mittenplan”, iallafall nu och iallafall i en vecka till….
Men fyfaan för känslor!
Och vad Underbart att kunna känna så mycket!


