Jag måste ta mitt förnuft till fånga. En dag. Men Vilken dag, undrar jag bara? Och hur? Med håv eller med stora släggan? Med värsta grävskopan eller med en vindpust?
Om man väntar på att Tiden ska tala om När, så gör den oftast inte det…Utan man får bestämma att ”NU är det dags. Nu är det dags att Fånga Förnuftet!”.
Eller ska jag bara låta känslorna flöda…och styra…och gömma förnuftet i en liten burk med ett hårt påskruvat lock?
Minsting vill följa med på hundpromenaderna. Han ska röra sej mer för han behöver gå ner lite i vikt.
-”Säg till när du ska gå ut med hundarna!” ropar han
-”Ska vi gå NU?!”
-”Näe, jag måste stoppa in tjockpannkakan i ugnen först….”
-”Ska vi gå NU?!?”
-”Näe, jag ska bara skriva färdigt en grej här….”
-”Ska vi gå NU?!?”
-”Snart….Jag säger till!”
-”Okey…..”
-”NU ska vi gå!”
-”Mamma! Om jag gör ett sånt HÄR trick på skateboarden och så blir det så HÄR – visst är det snyggt då?”
*SWISCH!*
-”Ja, skitsnyggt!”
-”Mamma! Cyklar är dom snabbaste fordonen, för att om man tar en cykel och drar efter en bil så kör cykeln till slut fortare och likadant är det med en raket, om man tar en cykel alltså!”
*SWISCH!*
-”Okey…Vem har sagt det?”
-”Jag har räknat ut det själv…och Mamma! Om jag snurrar med den här så HÄR och sen gör sååå, då blir det så HÄÄÄR! Och mamma: AKTA DEJ!”
*SWISCH!* – *tvärnit* ”
Jag får hjärtsnörp!
-”HerreGuuud!”
-”Jag bah skoja!!” *skrattar*
-”Men det var inte kul!”
-”Mamma! Kolla här!” *snurr* ”Var det coolt?!”
-”Ja, jättecoolt!”
-”Mamma! Kolla! Jag prejar hundarna!”
-”Gör inte det!”
-”Okey! Kolla, man kan bromsa SÅ HÄÄÄR också!!” *Uiiiiiiiiiiiiiiiii* ”Fast då kan man förstöra skorna för det börjar nästan brinna i dom när man gör så. Acke gör så”.
Pust!
Att gå en promenad med Minsting är träning för alla sinnen….
…och ryggen och axlarna…och jag mår illa, jag mår illa….Uäck!
Blodet rinner…forsar….
Hur kan man förlora så mycket blod…utan att döööööööö, typ?
Hur kan man ha så ONT, och överleva?
Men….
….I am a surviver!
A hero, typ!
(Jag, badandes i Barnbidraget!!!)
På Meddelande på Facebook i morse kunde jag läsa följande:
”Läs dina mail neger!!”
…och jag förstod direkt att det var från min älskade 14-åring som var irriterad på mej som tydligen inte svarat på ett Mycket Viktigt Mail.
Jag gick in på min hotmailsida och kollade. Mycket riktigt. Mail från sonen:
”Pappa kan väl inte köpa jacka åt mej, fattaruväl?!? Först blir han sur och sen köper han ju bara en FUL!”
Det blir spännande att se vad det blev. Om stackarn går omkring i en FUL jacka nu, för jag fick ju ett SMS från pappan igår att jacka var inhandlad, med tillägg om att jag inte borde spendera barnbidraget på att ”sanera min ekonomi”….
Har man en massa skulder, och Kronofogden hänger på låset, så tar man ju först barnbidraget och försöker ”sanera” med, eller HUUUR?!? Att det finns två barn till att handla vinterjackor, vantar, mössor och skor till mm finns inte. Nope. Klarade inte min ekonomi EN jacka denna gång, så måste det väl vara så att jag ”sanerar mina skulder” med miljonerna jag får i barnbidrag…..
Ibland skulle jag vilja ha ett jobb där allt har en Tydlig Början och ett Tydligt Slut, och där det SYNS vad man gjort och att det är färdigt. Ett jobb som inte innehöll känslor, utan mer ”bank bank bank! – färdigt!” liksom. Och om man inte hann med att spika på en bräda, eller lägga färdigt en sten på onsdagen, så väntade arbetet på torsdagen, och ingen bröt ihop för det….
Ett jobb där man kunde peka och säga: ”Det där har jag gjort!” och se att det man gjort gör nytta och är viktigt. Ett jobb där man slapp GISSA om man gör rätt eller fel, och där folk inte ljög för en till höger och vänster, för att ”komma undan” och ”slippa”.
Visserligen har jag tummen mitt i handen och tycker det är jobbigt att vara FÖR noga och petig, och gillar inte att läsa bruksanvisningar och planera för mycket, men det skulle jag kanske fixa om jag gått den utbildningen, och jobbat med det jobbet. Tror jag.
Jag skulle vilja säga ”KLAR” när jag går hem och känna att jag gjort något BRA och veta att det är till nytta!
erviluca #mammatillfyrakillar 