Dagsarkiv: 7 oktober, 2010

Längtar till i morgon kväll /erviluca

 

Ikväll/natt är Stenis på en kryssning med sina arbetskompisar. I morgon kväll ska jag hämta honom och köra honom  hem till mej…Förmodligen en väldigt trött och sliten Stenis…troligen lite rund under fötterna….

-”Du kan väl laga maten i morgon?” sa han idag i telefonen…

-”Åååå, neeeeej!” sa jag så generöst….

Jag har verkligen ingen lust att laga mat EN ENDA KVÄLL till den här veckan! Jag har ju gjort det varje kväll den här veckan juh!

Så det blir väl grillad kyckling med strips och/eller sallad till, för då behöver ingen ”laga” maten…om den inte går sönder förstås…

Ha ha ha ha ha!

Jag längtar………….

Liebe31[1].gif

 

EN STOR GULDIG MEDALJ TILL ALLA ENSAMSTÅENDE MAMMOR I HELA VÄRLDEN!!!! /erviluca

 

EN STOR GULD-MEDALJ vill jag ge till ALLA ensamstående mammor, som kämpar och sliter med sina barn, med eller utan, avlösning.

Om man är mamma och ”blir ensam” får man nämligen ”skylla sej själv”. Är man pappa, och ”blir ensam” pappa, är man ”duktig” och tjejer alla åldrar erbjuder sej att ställa upp och hjälpa till närhelst det behövs. Och som ensamstående pappa Hyllas man, och Beundras.

Jag har träffat sååå många kvinnor som varit ensamma, och där papporna ”lyst med sin frånvaro”, släkten har bott långt bort och dom har inte haft någon som helst hjälp eller avlösning. Mammor i den situationen föräväntas klara av det. Inget snack om saken. Oavsett antal barn. ”Sätter man barn till världen får man också ta hand om dom”, tycker ”folk”. 

Men Ni är Hjältar!

Alla ni mammor, som sliter och släpar, stressar och gör ALLT själva, som tar hand om barnen och försöker, så gott ni kan, ge dom den kärlek och den omtanke och stimulans dom behöver, som knappt sover på nätterna, eftersom barnen ropar på dom, eller ligger bredvid och sparkar på dom, men ändå orkar upp och göra frukost på mornarna och sen stressa iväg till dagis och lämna barn, och vidare till sina jobb.

Ni är Hjältar!

Jag träffade en gång en mamma med FEM barn! F E M! Den yngsta var 8 månader och därefter var barnen i tur och ordning 2 år, 3 år, 5 år och 7 år. Två av barnen hade allergier och en hade astma. Pappan till barnen hade försvunnit mer och mer in i alkoholens värld, och med sitt dessutom ”dåliga ölsinne” blev han ARG när han drack, och till slut orkade inte mamman med detta längre och lämnade honom. Han blev deprimerad och tyckte synd om sej själv och gjorde så mycket han orkade för att ”sabba” för mamman till hans barn. Hon hade ju ”svikit” honom….

Men hon orkade ändå. Dag ut och dag in. Hon gav kärlek, mat och gjorde ALLT! När hon ansökte om hjälp på Socialkontoret (hon önskade en s k Kontaktfamilj, som avlösning) menade man att hon försatt sej själv i denna situation och också fick klara upp den själv. Det skulle hon ”växa” av, sa socialsekreteraren.

Jag undrar hur man hade bedömt en pappa i samma situation….?

Nåja.

EN STOR GULDIG MEDALJ TILL ALLA ENSAMSTÅENDE MAMMOR I HELA VÄRLDEN!!!!

Ni är beundransvärda!

Öronpropp /erviluca

 

Mellan har alltid haft stor utsöndring av vax i öronen. Tydligen har man olika mycket vax i sina öron. Det förstod jag inte innan jag fick fyra söner.

 Det var mycket jag inte förstod innan jag fick fyra söner….

Detta har gjort att han har haft X antal öronproppar genom åren. Vi måste hälla öron-vax-medel i öronen med jämna mellanrum, och spola rent. Om det går för länge emellan bildas det rejäla proppar.

Nu var det dags igen!

Jag hade sagt i några veckor, att jag tyckte det var dags, men han sa varje gång: ”Inte nu!” så jag avvaktade.

Igår kom ett ”NU!” och jag förstod att han kände att det började proppa igen där inne.

Sagt och gjort. Öronmedel (inhandlat i USA – det som finns i Sverige på ”Apoteket” är lite…”fjompigt”)  hälldes i örat, och sen väntade vi.

Sköljning 1. Inget resultat. Pust och stön och ”jävla-fitt-neger-bög!!!” + ”Det är DITT fel!!!!” (=mitt).

Nytt medel i örat. Ny väntan.

Sköljning 2. Inget resultat. Pust och stön och ”jävla-neger-bög-jävla-skit-fitt-kuk!!!” (fortfarande mitt fel…).

Nytt medel i örat. Ny väntan.

Sköljning 3:

-”Åh, Herre Guuuud! Titta Mellan! TITTA! VILKEN PROPP! KOLLA!! KÄNN PÅ DEN!! Den är alldeles hård! Och hjälp vad stor den är!!! KOLLA!!” tjöt jag överlycklig.

Mellan log som en ”lättad sol”, men sa:

-”Du är ju helt jävla Pervers!” och så vägrade han titta på Den Stora Hårda Proppen.

 ”Det är ju ÄCKLIGT!” la han till.

Synd att jag inte fotade den. Den var Fantastisk! 🙂