Dagsarkiv: 6 oktober, 2010

MINA söner ”leker” med sina röster (som förändrats från ljusa till mörka). Dom ”låter” av och till och hela tiden….

Igår satt jag och funderade på hur det skulle KÄNNAS att få en ”ny röst” och hur jag skulle reagera/agera på det…och så kom jag fram till att jag troligen också skulle ”leka med rösten” jättemycket, för att testa den, och för att det bara vore KUL!

Det LÅTER verkligen om dom:

-”Uiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!” skriker plötsligt Mellan…..

-”OÄ! OÄ! OÄ! OÄ! OÄ! OÄ! OÄ!” kommer det ett svar från Storing….

-”Nnnnngggggggooooooouuuuuuuuiiiiiiiiiiäääääääääää!!!” tjuter Mellan….

-”VRRRRROOOOOOOOiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!” kommer det från Storing….

-”YEYEYEYEYEYEYEYEYEYEYEYEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!” skriker Minsting med sin ljusa röst, för han vill väl inte höras minst…antar jag….

Då skriker jag:

-”SLUTA SKRIKA! Jag blir TOKIG på alla ljud!!!”

-”Oiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!” skriker Mellan, för han bara MÅSTE ha ”sista ordet”….

Puh!

Kan du bli liksom Anfallen av en Enorm Känsla av Lycka plötsligt – bara sådär?

Det kan jag. Och I love it!

Idag, när jag kom hem från jobbet, och välkomnades hem av Super-duperglada hundar (som nästan alltid skriker av glädje när jag kommer) och fann att Storing gick omkring och försökte få sina småbröder att ”Ta Ansvar” (tex gå ut med hundarna), kände jag att jag blev så GLAD! Glad över att han Försöker!

Jag såg Mellan sitta vid datorn och ”inte höra”, och Minsting ligga utslagen i soffan, efter en Friluftsdag med Frisk Höstluft…och ha ”ont i fötterna”, och där stod Storing och såg uppgiven ut och suckade: ”Jaaag gick ju ut med dom sist!”

Jag kramade om, och tackade Storing, för att han ”iallafall Försöker”, och sen sa jag att ”Jag går ut med dom!”.

Jag gick ut, bakom huset, där det är skog, och lät hundarna springa lösa. Dom skuttade och rusade runt, runt av ren och skär lycka, och där och då överfölls jag av en Stark Lyckokänsla och plötsligt kände jag mej så TACKSAM över ALLT och över Livet!

Jag lutade mej mot ett träd och blundade och bara FANNS i LYCKOKÄNSLAN en stund…och sa ”TACK! TACK! TACK!” inom mej själv….

Känner du någonsin så?

(Bilden tagen från Google bilder…Föreställer min bild av en schizofren pedofil – iallafall idag!)

Han fixar håret. Med vax. Varje hårstrå ska ligga EXAKT på RÄTT PLATS. Jag förundras över att han inte får kramp i armarna med tanke på hur länge han står och petar på varje hårstrå…

Han står i hallen, framför spegeln. Fixar fixar…

Jag går förbi:

-”Jag undrar om jag hade något möte på morgonen idag?….Bäst jag tittar efter i almanackan…Hm hm hm…tralalalalaaa….” *tar upp almanackan och kollar*…”näe, det hade jag inte! Vad skönt! Det är så stressigt att ha möten tidigt på morgonen…Då kan jag ta det lugnt….”, säger jag.

-”Vem pratar du med?” frågar Mellan (tonåringen).

-”Mej själv!” säger jag.

-”Du e ju helt jävla schizofren!” säger Mellan och fortsätter lägga hårstråna rätt.

När jag går förbi honom, ställer jag mej snabbt på tå och ger honom en snabb puss på kinden, innan han hinner reagera och putta undan mej…

-”Hi hiii!” säger jag retfullt.

-”Jävla peddo!” säger han och ler i mjugg…

Jag är alltså en schizofren pedofil.