Minsting hittar på egna ord när han inte riktigt minns vad det heter, och ibland blir det riktigt roligt, som när ”fralla” blev ”porr-frilla”….
I morse gick vi tillsammans till skolan och då sa han att han skulle ”köpa såna där rekter som blir större och växer och blir mer värda” när han blir stor. Jag förstod inte vad han menade, och då sa han att ”men såna där som finns i olika företag och sånt, och om företaget säljer mycket grejer och tjänar mycket pengar så blir rekterna mer värda”….
-”Jahaaaa! Aktier!” sa jag då.
-”Ja, jag sa ju det. Nästan iallafall.” sa han
erviluca #mammatillfyrakillar 
Min mors ord, när hon ska förklara något och inte hittar orden, kan låta så här: ”Men ni vet, en sån där SPLÄKAN…” Och alla bara – Jaha, menar du en spläkan!!Det underliga är att oftast så fattar man vad hon menar ändå!! Underligt….// a.
GillaGilla
Har hon afasi? Det har inte min son….eller? Det tar lång tid för honom att lära sej namn och nya ord….men han är dyslexiutredd och har inte det iallafall…Men han har alltid löst sina ordproblem med att hitta på nya egna ord.
GillaGilla
Härligt med barn! Klok liten pojke:-)Kram
GillaGilla
Ja, han är rätt härlig!Kram tebax!
GillaGilla
Barn är ju härliga, för de har inte de där spärrarna som vuxna har. De uppfinner ord för att uttrycka sig, och det funkar. Oftast.. *L*Min minste uppfann ”spikare”, det är ju den man använder när man spikar… dvs hammare. Helt logiskt eller hur?Likaså sa han inte klättra, utan träckla. Och en träcklare är ju en sån som man träcklar på, dvs en stege… 🙂
GillaGilla
Storing sa ”gLÄSögon” om glasögon rätt länge. Mycket klokt ord, tyckte jag.
GillaGilla