
Jag kan inte prata. Bara skriva. Jag är inge bra på att prata, om mej själv. Jag blir bara stum. Tyst. Hamnar i något slags Intet. I ett Tomrum.
Jag vill krypa under en kall sten, ner i ett hål…och bara ligga där, ihopkrupen – i fosterställning – och vänta på att tiden ska gå…väldigt långt.
För jag orkar inte Finnas. Med mej själv.
Och jag vill inte höra att jag är för mycket, för känslosam, för det ena och för det andra…
För vem är det som ska stå ut med mej i slutänden?
Jag.
Vet hur det känns…. Men det går över.
GillaGilla