Det slår mej, när jag står framför spegeln i badrummet, att jag har behov av/tycker om att vara Oanträffbar…Att jag njuter av att veta att mobilen är urladdad och att hemtelefonen är trasig. Att jag tycker om att ingen kan nå mej, om dom inte kommer hit, förstås (vilket folk inte gör nuförtiden, om dom inte VET att man är hemma och beredd)…
Det är SKÖNT att vara oanträffbar; att slippa säga ”ja” eller ”nej” till någon, att slippa ”förklara sej”, att slippa ”kompromissa”, att slippa ”GÖRA något!”, att slippa Ta Ansvar, att slippa ALLT!
Det är skönt att vara ensam ibland, och få vara Helt Egoistisk och bara tänka på Mej Själv (och hundarna).
Det är Verkligen skönt!
Ibland.