
Jag minns….
…hur härligt det var att vara kär i Omöjliga Killar, som jag DÅ trodde var Möjliga….
…för i Fantasin skulle Han älska mej så fort Han fick syn på mej, och Han skulle häpna över att jag var så Underbar…och jag skulle liksom ”slå ut” Alla Andra tjejer som skrek efter Honom….

…och jag skulle Aldrig skrika mej hes efter Honom, för JAG skulle förstå att han var Vanlig (mitt i allt det Ovanliga) och att han hade Känslor och Tankar som Alla Andra….

…och hos mej skulle han finna lugn och ro…och bli älskad för den han VAR och inte för Bilden av Honom…som Alla Andra Fåniga Tjejer gjorde….

(tredje killen från vänster….)
Ååååå…Östen Warnebring….(min första idolkärlek)….Donny Osmond…..Ted Gärdestad…..”Killen-som-såg-ut-som-en-apa-i-The Monkeys”…..!!!!
I loved them all!

”They tried to tell us we´re to young – to young to really be in love. They said that love´s a word, a word we only heard….” Uuuuoooooooo! *sjunger och minns*
