Om jag hade en egen snopp skulle jag pilla på den jättemycket! Jag skulle leka med den och smeka den och liksom känna på den lite nu och då….
Och så skulle jag nog aldrig kissa i toaletten, utan skvätta lite här och där…ute…när jag kände för det…ba´fatt jag kunde!
Jag tror jag lider av Svår Penisavund.
….men det kanske blir det när det finns så många snoppar i ens familj….
*fniss*
(Ett fotografi från Verkligheten på när jag VILAR i ensamhet – rätt skönt faktiskt!)
Jag har liksom lovat två olika saker åt två olika håll…Hm! Vet inte hur jag tänkte…Tänkte väl inte….Jo, det gjorde jag, men fel. Jag tänkte fel.
Så här:
Jag trodde inte jag skulle få träffa Kärleken nu på fredag, för vad jag förstod av hans osammanhängande utlägg om nästkommande helg, så var han upptagen fredag och sen på lördag på dagen och SEN skulle vi träffas. Så jag tänkte att jag skulle ha ett skönt dygn ENSAM och ifred….och då skulle jag viiiila! Härligt!
Så kom Minsting (som har en förmåga att linda mej kring sitt lillfinger…eller om det är pekfinger…nåja!) och frågade om han och hans två kompisar kunde få LANA (=spela dator nästan hela natten tillsammans) hemma hos mej i helgen. Jag sa först ”NEJ!” för jag är såååååå himla trött efter första skolveckan. Kvällarna har blivit för sena, och det har varit lite småjobbigt att få igång hela ”Vardags-tåget”, och jag är sååååååååå Trött!! Så jag sa ”NEJ!!!” jättebestämt. Superbestämt.
Världen föll ihop för Minsting. Det gör den ofta när jag säger ”nej”. Han gräääääääät och underläppen åkte ut och stora tårar rullade på hans kind, han skulle bli ”för evigt ensam” nästan, och ”ingen vill leka med mej” och ”jag lovade ju mina kompisar” och ”vi kan inte lana hos X och Y för dom har ingen….bla bla bla” och ”det är bara nu i helgen dom kan lana – inte nästa eller nästnästa helg för då är dom UPPTAGNA!” osv osv….
Och jag tänkte och tänkte, fick dåligt samvete (eller nåt sånt) och så smälte jag…eller vad jag gjorde….och så sa jag ”Okeyrå! Ni får lana från fredag till lördag hos mej!”. Punkt. Liksom. Minsting blev jätteglad!!!
Sen ringde Kärleken och sa att han ville bjuda mej på en båt-kryssning i helgen och plötsligt var han inte upptagen någon dag och undrade var ”vi” skulle vara på fredag: ”Hos mej eller hos dej?”…. Och jag bah: ”Jaaaa! Jag VILL! JAG VILL! JAG VILL!”
Och nu står jag här som en Jävla Idiot. Vad ska jag göra?
Ska jag säga
1) ”Nej, jag orkar faktiskt inte med laning i helgen (för jag gör inte det egentligen), fast jag sa det” och erbjuda en annan helg (vilket kommer att leda till att Minsting gråter jättesuperstora krokodiltårar och blir djupt besviiiiiken jättelänge!)?
ELLER
2) till Kärleken att vi kan träffas först på lördag, och låta barnen lana hos mej, som jag sa?
ELLER
3) till Kärleken att han får komma hit om han vill, och hålla mej sällskap när Minsting & comp lanar fredag till lördag?
VAD SKA JAG GÖRA?
Jag är EMOT läxor! Vill bara tala om det först, innan jag skriver resten av irritationsinlägget.
………………………………………………………………………………………………………………………………………
Jag tycker barn ska få vara FRIA efter skolan och att skolarbetet ska skötas i skolan! INGENTING visar att barn lär sig MER av läxor! Inget! Det finns läxfria skolor och dom barnen lär sig precis lika mycket (om inte mer!) som barn på skolor med mycket läxor! Forskare inom området säger också att ”läxor gör varken från eller till – kanske lite FRÅN eftersom läxorna gör att eleverna blir mer stressade och mer negativt inställda till skolan”.
……………………………………………………………………………………………………………………………………….
Nåja.
Nu börjar läx-helvetet igen!
Läx-helvetet = Jag måste fråga varje dag: -”Har du läxa?” Denna fråga gör att åtminstone ETT barn ”bryter ihop”:
-”Jag oooorkar inte!!! Jag haaatar skolan!!!”
Jag lyckas (oftast) till slut få alla tre att sätta sej med sina läxor. Ofta vill alla sitta vid köksbordet.
Storing KRÄVER tystnad! Mellan pluggar helt tyst och självständigt ibland, men ibland behöver han mycket stöd ifrån mej (men då sätter vi oss ofta i hans rum). Mellan ”glömmer” ofta ”väskan/boken/pennan/pappret i skolan” och ”kan inte göra läxan och då kommer jag att få IG….” och sen ett avgrundsVRÅÅÅÅL på det!
Pust!
Minsting har det jobbigast. Han sliter och kämpar med sina läxor. Han har det svårt. Han genomgick en dyslexi-utredning förra året, men det visade sej att han INTE hade dyslexi. Trots detta är det supersvårt för honom att läsa, och därmed blir ALLA läxor skitsvåra och jobbiga! Och jag MÅSTE sitta med och assistera/uppmuntra. Och jag är ingen pedagog – jag är bara en trött mamma….
Kvällarna blir då ett enda STÖK av läxläsning och tårar och utbrott och barn som ropar på mej för att jag ska hjälpa, eller Storing som skriker: ”Håll tyst!” när småbröderna pratar/behöver hjälp!
Titta på TV, kan man GLÖMMA. Lugn och ro likaså. ”Vila”? Ha! Umgås? Näru, inte på ett trevligt sätt iallafall… VA? Hinner dina barn spela fotboll/handboll/ishockey/dansa/rida också??? NÄR DÅ???
Och den där Tiden som är så viktig där man bara ÄR, eller leker med kompisar, eller umgås med sina vänner…Den finns inte!
För LÄXORNA äter upp hela jävla fritiden!
Mitt i allt ska jag hinna gå ut med hundarna också, och laga mat, tvätta och såna saker…
Jag HATAR läxor!
Fångarna på Fortet = fredagsmys med grillad kyckling, läsk, chips och godis och TILLSAMMANS.
INTE måndag-tisdag-onsdag-torsdag kl 20.00 Som Vanligt!
Det blir fel fel fel!
Jag vill sitta med mina barn TILLSAMMANS och mysa och skrika ”AKTA DEJ!!!” och ”NEEEEJ!!” och ”Åååååå!” och däremellan äta lite chips och dricka ett glas läsk.
Fattar inte TV4 det???
Nu ”sabbar” dom Fångarna på fortet juh! För mina barn är för unga för att ha sett det här förut, så för dom blir det nu ”vardagsmat” när det sänds varje kväll och UTAN mys!
Dumma TV4.
(det är INTE han på bilden, men han är ungefär lika trött och slö som killen på bilden ser ut…)
Jag har en ”charmig tonåring” här hemma, som är Kroniskt Sur som Ättika: om man slickar på honom så smakar det UÄCK…. av ättikan! Tror jag. För man får knappt nudda honom! Så fort jag försöker krama, eller pussa honom (”god natt!”) så fräser han: -”Peddo!!”.
Han växer så att man seeeer det. Han blir läääängre och lääääängre. Snart förväxlar man honom med en flaggstång….och hänger en flagga i toppen på honom! Han är så smaaaaal, och eftersom han bara vistas i solen ”under vapenhot”, så är han blek som en Albyl = passar som flaggstång.
I söndags skulle vi åka in till ”stan” och hjälpa stora storebror med lite ditten och datten.
-”MÅÅÅSTE man följa med?!?” fräste han irriterat, och fortsatte sen: ”Du bara bestämmer en massa saker som vi ska göra fast man kanske inte ens VILL! Tråååkiga saker som vi MÅSTE följa med på!”
Jag tror han sa tusen ord till, för harangen han fräste var väldigt lååååång…Lite som ett ”Försvarstal”.
Jag tittade lugnt på honom och sa:
-”Näe, du behöver inte alls följa med. Du kan vara hemma om du vill!”
Han kom helt av sej! Han hade ju laddat för Protest! Först protest och sen bli medtvingad, och fräsa och svära över det också. Jag såg hela försvarsregementet förvånat tappade sina vapen och bara gaaapade.
Han gick in i sitt rum och satte sej vid datorn. Efter en stund gick jag in i hans rum, pussade honom på pannan (”Peddo!!”) och sa ”Hejdå! Nu sticker vi!”.
Då vecklade han ut sin lååånga flaggstångskropp, tittade ner på mej och log och sa:
-”Jag följer med!”
Var och När ska jag landa?
Just NU kryper det i kroppen och själen av att jag vill att det ska HÄNDA NÅGOT! Jag vill ”bort/hem/dit/hit”…..Jag vill KÄNNA att jag LANDAR – hittar HEM, liksom….
Eller bor det en liten zigenare i mej, som tittar ut lite då och då, och sätter fart på mej?
Ibland när jag känt så här så har jag möblerat om, så blir det lugnt ett tag igen…Kanske är det DET jag ska göra nu…Det är lite knepigt för lght är så liten, men det går – givetvis GÅR DET!
Ska jag bo HÄR eller DÄR, eller VAR? Ska jag bo så HÄR, eller HUR? Ska jag bo ensam, eller med alla barn på heltid, eller halvtid som nu, eller hur? Ska jag bo ensam hela livet, eller ska jag dela det med Någon Någonsin?
Ska jag flytta igen eller ska jag bo kvar?
Ska jag byta jobb igen, eller ska jag jobba kvar där jag är?
Ska jag bli författare på riktigt, eller kommer det fortsätta vara en dröm/önskan/ett mål bara?
Jag VET att du inte kan svara på dessa frågor! Och jag kanske inte ens vill ha ett svar….
…..Men jag vill VETA!
NU!
Fy f-n vad jag tycker det är jobbigt med allt som jag kanske BORDE förstå och sätta mej in i och fatta, men jag gör inte det! Jag orkar inte, vill inte, förstår inte, kan inte! Blääää!
”Det var bättre förr”….(uttrycket som jag hatar, men som just nu är bra!) för FÖRR fanns det ETT TV-bolag, ETT vatten-bolag, ETT el-bolag, ETT av allt, och man behövde inte VETA allt om ALLT, utan man kunde lita på att DOM visste, och så bara bokade man den Enda som fanns. Klart. Det var på den tiden då folk inte lurades – på den Bättre Tiden.
Men nu ska jag veta ALLT! Om ALLT! Och kan jag inte det, så blir det pannkaka av alltihop! MED sylt! Eller om det var utan….
Jag köpte en EU-moppe till sonen när han fyllde 15 år. Suck! Det borde jag aldrig ha gjort…Inte förstod jag att det var så Komplicerat. Med allt! Det är utbildning, körkortsskrivning, försäkring för moppen och så anmäla till transportstyrelsen och betala där också…och nu vill sonen veta var batteriet sitter för han ska ladda det, för det verkar vara slut…och då ska jag veta var batteriet sitter och hur man laddar, och med vad man laddar det….
….och så ska jag veta hur hela fläktsystemet i lägenheten funkar och vilka filter som ska bytas var och när…och så ska jag veta vilka små rinnande oljor och grejer som man ska hälla i bilen och NÄR….och så ska jag veta hur kylskåpet ska frostas av, och helst också hur man ”städar” i datorn och ser till att inget Monster (eller var det Bakterier?) anfaller den…och den ska också rensas…och grejas med….och det är Megahertz hit och Bigami dit…Suck!
Dessutom ska jag jobba (och använda hjärnan där också…pust!), städa (och givetvis har dammsugaren gått sönder…Var sjutton lagar man en sån? Lagar man över huvud taget dammsugare? Eller slänger man dom när dom inte vill starta?) Sen är det punka på cykeln. Givetvis på bakdäcket där alla växlar sitter…Vad gör jag åt det? Jag kan ju knappast cykla till någon cykelverkstad…för det är för långt…Så cykeln får stå där punkad och eländig…
Sen ska man ha en ” #&%¤&/” förstås till sin pensionsförsäkring. Annars kommer jag att svälta ihjäl när jag blir gammal…och så måste jag ju ha en ”=?(¤&/%/&%”….förstås! HerreGud, huuur klarar man sej utan en SÅN?!?
Ibland känner jag mej som ett litet barn som står och lyssnar på när alla vuxna pratar sånt där svårt vuxenspråk…… för jag fattar inte.
JAG FÖRSTÅR INTE!
Och jag vet inte ens om det får plats i hjärnan! För det känns så himla FULLT! Och så är det Oordning. Det är ingen som rensat där på ett tag.
Det är typ, Överfullt!
Fan, att det ska vara så Komplicerat. Livet. Ibland.
Plötsligt blev jag lite nyfiken var alla människor bor! Jag antar att ni bor runtom i Sverige….men VAR?
Själv bor jag i Åkersberga.
(INTE jag! Bilden tagen från Google bilder)
Varför sitter jag här och bloggar när jag egentligen ska sätta fart för att åka iväg till Äldsta Sonen???
Det här är som ett GIFT! Det smyger sej på en försiiiiktigt, bakifrån och sätter klorna i ryggen på en….och kryper in kroppen, upp i hjärnan, som blir Styrd av Bloggen:
En dataröst inuti hjärnan säger: ”D u m å s t e t i t t a o m nå g o n s k r i v i t i d i n bl o g g i d a g !”
….och sen är jag FAST! När jag väl sitter framför bloggen/bloggarna och läser och kollar, så är jag fast…..”Jag ska bara kolla på DEN rubriken – undrar vad DEN skriver….. Jag ska bara se om DEN uppdaterat sin blogg….Jag ska bara skriva EN grej till….”
….och så har det gått 2 timmar!!!
Bah!
Nä NU måste jag gå härifrån!
Jag är B e r o e n d e ! ! !
Shit!
Älska mej när jag är liten och svag
älska mej när jag är ledsen och glad
älska mej nu och älska mej sen
älska mej hela vägen hem
Älska mej när jag är smutsig och ful
älska mej när jag är galen och kul
älska mej när jag är osäker och feg
älska min mage som är som en deg
Älska min kropp med alla små prickar
älska mitt hjärta som bankar och tickar
älska min själ från djupet av ditt hjärta
älska mej även när du känner smärta
Älska min kropp och min själ och mitt allt
älska mej även när det blåser kallt
Älska mej både natt åsså dag
men älska mej mest för att jag är jag
erviluca #mammatillfyrakillar 
