Dagsarkiv: 29 augusti, 2010

Obstinat! /erviluca

 

Ibland känner jag för att:

– Röka inomhus – fast jag inte röker egentligen!

–  Kasta tomburkarna i soporna – fast man ska panta dom!

– Supa mej hyperfull på brännvin – fast jag nästan aldrig dricker sprit!

– Sjunga falskt till en låt – fast jag sjunger rent!

– Inte svara i telefonen när det ringer – och det gör jag ibland…. 😛

– Strunta i att gå ut med hundarna – fast dom är kissnödiga och står nästan med benen i kors

– Strunta i att städa – fast det är 2 veckor sedan, och dammråttorna börjar ta över…

– Strunta i att gå till jobbet – fast jag är frisk!

– Räcka ut tungan åt folk jag inte gillar – fast jag är vuxen!

– Göra fuck-you-tecken ”ba´fatt” ….jag känner för det!!!

 

 

Krumelurpiller/ erviluca

 

 

(”Fina lilla Krumelur – jag vill aldrig bliva stur”)

 

Pippi Långstrump tog ”Krumelurpiller” och skulle därmed aldrig ”bliva stur”. 

Det gjorde jag med. Det är kanske därför som kroppen blir äldre, och åren går…men jag blir liksom aldrig ”stur”….

Det funkade!!!

Han e knäpp! /erviluca

 

Kärleken är knäpp! Han är verkligen Knäpp! Och det är så himla bra, för jag är rätt knäpp själv. Så tillsammans blir vi ena riktiga Knaskorkar! Och det är så härligt att få släppa loss sin tokiga sida.

Han bjöd mej på en kryssning till Åland….(vart man åker spelar väl ingen roll egentligen för man går ju inte av båten…) och det är bara att konstatera: Han är knasig. Jag är knasig. Tillsammans blir vi helt enkelt Hel-Flänga!

Plötsligt pratade vi bara på rim. Det bara blev så, och det blev så tokigt så jag höll på att kissa på mej av skratt! Försök själv att kommunicera med någon genom verser med rim! HerreGud!

Sen läste Han på en finsk skylt och så bara blev det så att vi pratade ”hitte-på-finska”. Också helgalet, vilket gjorde att jag måste byta trosor igen….Pust!

Och vilka tokiga saker jag än säger, så hakar han på Direkt – och tvärtom! Vi har precis samma sjuka och helknäppa humor, så det blir helt vrickat när vi är tillsammans.

Man kan undra om ”hela båten” skakade på huvudet och undrade från vilken anstalt vi kom, men det  spelar egentligen ingen roll, för vi hade så himla roligt! Dessutom var nog alla lika galna som vi, fast på deras egna sätt…

Det är så befriande att verkligen SKRATTA!

Skratta så man kissar på sej och gråter – samtidigt.

Och det är så härligt att INTE vara Vuxen!