Om jag hade en egen snopp skulle jag pilla på den jättemycket! Jag skulle leka med den och smeka den och liksom känna på den lite nu och då….
Och så skulle jag nog aldrig kissa i toaletten, utan skvätta lite här och där…ute…när jag kände för det…ba´fatt jag kunde!
Jag tror jag lider av Svår Penisavund.
….men det kanske blir det när det finns så många snoppar i ens familj….
*fniss*
(Ett fotografi från Verkligheten på när jag VILAR i ensamhet – rätt skönt faktiskt!)
Jag har liksom lovat två olika saker åt två olika håll…Hm! Vet inte hur jag tänkte…Tänkte väl inte….Jo, det gjorde jag, men fel. Jag tänkte fel.
Så här:
Jag trodde inte jag skulle få träffa Kärleken nu på fredag, för vad jag förstod av hans osammanhängande utlägg om nästkommande helg, så var han upptagen fredag och sen på lördag på dagen och SEN skulle vi träffas. Så jag tänkte att jag skulle ha ett skönt dygn ENSAM och ifred….och då skulle jag viiiila! Härligt!
Så kom Minsting (som har en förmåga att linda mej kring sitt lillfinger…eller om det är pekfinger…nåja!) och frågade om han och hans två kompisar kunde få LANA (=spela dator nästan hela natten tillsammans) hemma hos mej i helgen. Jag sa först ”NEJ!” för jag är såååååå himla trött efter första skolveckan. Kvällarna har blivit för sena, och det har varit lite småjobbigt att få igång hela ”Vardags-tåget”, och jag är sååååååååå Trött!! Så jag sa ”NEJ!!!” jättebestämt. Superbestämt.
Världen föll ihop för Minsting. Det gör den ofta när jag säger ”nej”. Han gräääääääät och underläppen åkte ut och stora tårar rullade på hans kind, han skulle bli ”för evigt ensam” nästan, och ”ingen vill leka med mej” och ”jag lovade ju mina kompisar” och ”vi kan inte lana hos X och Y för dom har ingen….bla bla bla” och ”det är bara nu i helgen dom kan lana – inte nästa eller nästnästa helg för då är dom UPPTAGNA!” osv osv….
Och jag tänkte och tänkte, fick dåligt samvete (eller nåt sånt) och så smälte jag…eller vad jag gjorde….och så sa jag ”Okeyrå! Ni får lana från fredag till lördag hos mej!”. Punkt. Liksom. Minsting blev jätteglad!!!
Sen ringde Kärleken och sa att han ville bjuda mej på en båt-kryssning i helgen och plötsligt var han inte upptagen någon dag och undrade var ”vi” skulle vara på fredag: ”Hos mej eller hos dej?”…. Och jag bah: ”Jaaaa! Jag VILL! JAG VILL! JAG VILL!”
Och nu står jag här som en Jävla Idiot. Vad ska jag göra?
Ska jag säga
1) ”Nej, jag orkar faktiskt inte med laning i helgen (för jag gör inte det egentligen), fast jag sa det” och erbjuda en annan helg (vilket kommer att leda till att Minsting gråter jättesuperstora krokodiltårar och blir djupt besviiiiiken jättelänge!)?
ELLER
2) till Kärleken att vi kan träffas först på lördag, och låta barnen lana hos mej, som jag sa?
ELLER
3) till Kärleken att han får komma hit om han vill, och hålla mej sällskap när Minsting & comp lanar fredag till lördag?
VAD SKA JAG GÖRA?
Jag är EMOT läxor! Vill bara tala om det först, innan jag skriver resten av irritationsinlägget.
………………………………………………………………………………………………………………………………………
Jag tycker barn ska få vara FRIA efter skolan och att skolarbetet ska skötas i skolan! INGENTING visar att barn lär sig MER av läxor! Inget! Det finns läxfria skolor och dom barnen lär sig precis lika mycket (om inte mer!) som barn på skolor med mycket läxor! Forskare inom området säger också att ”läxor gör varken från eller till – kanske lite FRÅN eftersom läxorna gör att eleverna blir mer stressade och mer negativt inställda till skolan”.
……………………………………………………………………………………………………………………………………….
Nåja.
Nu börjar läx-helvetet igen!
Läx-helvetet = Jag måste fråga varje dag: -”Har du läxa?” Denna fråga gör att åtminstone ETT barn ”bryter ihop”:
-”Jag oooorkar inte!!! Jag haaatar skolan!!!”
Jag lyckas (oftast) till slut få alla tre att sätta sej med sina läxor. Ofta vill alla sitta vid köksbordet.
Storing KRÄVER tystnad! Mellan pluggar helt tyst och självständigt ibland, men ibland behöver han mycket stöd ifrån mej (men då sätter vi oss ofta i hans rum). Mellan ”glömmer” ofta ”väskan/boken/pennan/pappret i skolan” och ”kan inte göra läxan och då kommer jag att få IG….” och sen ett avgrundsVRÅÅÅÅL på det!
Pust!
Minsting har det jobbigast. Han sliter och kämpar med sina läxor. Han har det svårt. Han genomgick en dyslexi-utredning förra året, men det visade sej att han INTE hade dyslexi. Trots detta är det supersvårt för honom att läsa, och därmed blir ALLA läxor skitsvåra och jobbiga! Och jag MÅSTE sitta med och assistera/uppmuntra. Och jag är ingen pedagog – jag är bara en trött mamma….
Kvällarna blir då ett enda STÖK av läxläsning och tårar och utbrott och barn som ropar på mej för att jag ska hjälpa, eller Storing som skriker: ”Håll tyst!” när småbröderna pratar/behöver hjälp!
Titta på TV, kan man GLÖMMA. Lugn och ro likaså. ”Vila”? Ha! Umgås? Näru, inte på ett trevligt sätt iallafall… VA? Hinner dina barn spela fotboll/handboll/ishockey/dansa/rida också??? NÄR DÅ???
Och den där Tiden som är så viktig där man bara ÄR, eller leker med kompisar, eller umgås med sina vänner…Den finns inte!
För LÄXORNA äter upp hela jävla fritiden!
Mitt i allt ska jag hinna gå ut med hundarna också, och laga mat, tvätta och såna saker…
Jag HATAR läxor!
erviluca #mammatillfyrakillar 
