Dagsarkiv: 20 augusti, 2010

Är det en maktkamp som pågår i Kärlek? Måste man ”ligga lågt” för att ”avvakta nästa drag”, liksom? Måste man vänta med att säga ”jag älskar dej” tills den andra säger det, eller kan man bara göra och säga och vara?

 Och OM man ÄR och SÄGER och bara ÄR – finns då risken att man skrämmer iväg, eller hamnar i underläge? ÄR kärleken ett spel, som det gäller att ”Vinna”? Och Vinna är då lika med att Vara Älskad Mest….eller att Vara i Överläge, dvs VETA att man är älskad, och helst lite dyrkad….men ändå inte…

Pust!

Många tycks ha det så/vara så/tänka så….

Men kan man inte Bara Älska! Och VARA! Och Känna! Bara rätt ut liksom.

Det är liksom likhetstecken mellan Att Älska och Rädsla att Förlora.

Men NÄR försvinner det? Och försvinner det? ÄR man någonsin jämlik i Kärlek?

NÄR är det okey att säga ”jag älskar dej” 40 ggr om dagen, om man vill, utan att vara rädd att Kärleken försvinner?

NÄR?

Jag brukar ha massor av ORD på lager, liksom, när Grabbarna Grus drar igång, MEN jag låser mej när dom säger:

-”Varför ska JAAAAG???!?!???”

För så säger dom ALLTID när jag ber en utav dom att:

– gå ut med hundarna

 – duka

– plocka undan något

– stänga en dörr

– stänga av TV:n

– släcka

– hämta något

– vad som helst!

Jorå! Jag SKA göra listor för ”tur och ordning” och jag HAR gjort listor för ”tur och ordning” men ibland behöver man hjälp UTAN ”tur och ordning” och det är såååå jobbigt att alltid först ta kampen: ”VARFÖRSKAJAAAAAG???”

Så hjälp mej! Speciellt människor UTAN barn brukar ha massor av tips och ideer som FUNKAR (tror dom…hehehe)…

PS. Jag har provat ”Varför INTE?” och ”För att JAG säger det!!!” *argt* DS.

På middag hos Gunilla 80 år och särbon Bertil 90 år, så börjar jag fundera över Den Fantastiska Kärleken.

Gunilla gifte sej med Kjell för ”hundra år sedan” och de fick en dotter. När dottern var drygt 1 år, dog Kjell. Så var Gunilla ensamstående mamma – änka – vid ca 30 års ålder. I 40 år var hon ensamstående! Hon sa flera gånger att hon inte ville ha någon man, ”för män i min ålder vill bli upp-passade och det vill inte jag!”.

 Sen kom Bertil. Då var Gunilla 70 år och Bertil 80 år. Bertil var en självständig och jämställd ”ung” man. Gunilla blev kär. Bertil med. Nu är dom särbo-sambo sedan 10 år och jag blir varm ända in i hjärteroten när jag träffar dom, vilket jag gjort idag. Dom är så kära! Och jämlika. Gunilla och Bertil bjöd på mat, och dom ”sprang” lika mycket ut i köket och fixade: Gunilla 80 år och Bertil 90 år! Bertil berättade lite roliga historier, och sjöng en ”tokig snapsvisa” och log med sina pliriga ögon. Helt underbart!

 Min utdragna 40-årskris blåste bort som ett löv i stormvind på hösten!

På middagen var också min farbror Sten 66 år. Hans sista år har varit ett Rent Helvete. Han har drabbats av Det Mesta i sjukdomsväg. Jag vet inte exakt allt, men det är X antal hjärtinfarkter, cancer och blodsjukdomar och depression. Innan allt detta hände skilde han sig. Men mitt i depressioner, hjärtinfarkter, cancer osv träffar han Marie-Louise. Jag tror det var via någon dejting-site. Sten hade till slut så svåra skador på sitt hjärta att man gjorde en operation så att han nu går med ett STORT batteri hängade i en väska på axeln, som driver hans (konstgjorda?) hjärta. Han är lite av ett Mirakel: att han fortfarande lever, går och står!

Marie-Louise är en Strålande Vacker och Fantastiskt Underbar och empatisk människa! Hon är kärleksfull och varm, och ser ut att älska Sten av hela sitt (friska) hjärta! Givetvis älskar Sten också Marie-Louise, men på något sätt är det som om man tycker att det inte alls är konstigt om Någon älskar Marie-Louise (vacker, klok, snäll, snygg, vänlig, söt, intelligent bla bla bla), men Sten! Han är så sjuklig och ”nästintill döende”, fast ändå inte, plus att han inte är speciellt snygg heller. Men varm, jättesnäll och klok.

Visst är väl Kärleken fantastisk ibland!?

Jag tror att dessa människor lever på Övertid OCH är så underbart Unga pga Kärleken.

Jag rebloggar ett inlägg som jag tycker är viktigt!