(Staty med namnet: ”Avsvimmad erviluca” anno 1812…..)
Jag är hungrig men har absolut INGEN lust att äta! Fy sjutton! Men jag måste väl, för annars svimmar jag….
Blä!
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
erviluca #mammatillfyrakillar 
När jag tappar matlusten så köper jag en låda med Nutrilett-påsar. På så vis slipper jag äta men får ändå i mig enegi så att jag inte säckar ihop.
GillaGilla
Bra tips! Ska kanske göra det! Åt en tallrik havregrynsgröt med lingsylt… Magen blev nöjd. Jag med.
GillaGilla
åh, vad jag avundas dig, jag är alltid hungrig och dessvärre har jag lust att äta då, snart skall jag dricka en caffe latte med äppelpaj. Åh, varför är inte modet mer åt Rubens kvinnor istället för det pinnsmala….suckar och begrundar.Hoppas din första jobbdag var kul, och ta något smaskigt att äta så blir du lite gladare!
GillaGilla
Min första jobbdag var….lite förvirrande….Lite snurrig…Jag fick många tankar, som snurrar…och vet nu inte vad jag ska göra…Samt att jag har huvudvärk sedan flera dagar….Därav den tappade matlusten….
GillaGilla
oj, det låter snurrigt och vad trist med huvudvärken.Vet, jag brukar säga till folk att ta det lite lugnt, jag har säkert sagt det i en kommentar till dig förut, men jag säger det igen med risk för at du tycker att jag är en tråkmaja.Ta det lugnt, du snurrar runt så mycket så du behöver nog bara ta det lugnt och försöka att tömma hjärnan på tankar istället för att låta den rusa runt hit och dit och kors och tvärs.Om du inte trivs på ditt jobb kan du ha som mål att sluta, men det behöver inte ske här och nu, du kan ju söka jobbet några trappor upp, och får du det kan du ta ställning då.Och arbetskamrater som krymper en finns det gott om, precis som det finns sådana människor överallt i livet, det handlar väldigt mycket om hur man tar det.En situation eller personer förändras inte bara för att man bränner sin egen energi, man kan fundera över saker utan att hela tiden blanda i känslor.
GillaGilla
Ja. Men en man som kör med Översittarspel, intrigerar, manipulerar och kör alla tricks som finns i boken….är svår att hantera i längden, och jag tror inte jag orkar…Har stått ut i ca 3 år nu (sedan han kom…) och kämpat…först genom att stå upp för mej själv och vara tydlig och säga emot vid behov, men den senaste tiden har jag bara ”bitit ihop” och ”suttit på händerna”. Orkar inte. Men jag hatar när det drabbar andra, oskyldiga. Det står jag inte ut med och jag vill inte vara ”delaktig”. Jag vill inte stå för det han gör, vilket jag måste när jag är en del i gruppen, som han ”håller i”….Så jag kanske måste sluta, för att inte gå under, mentalt… Tack för dina tankar och din kommentar!!! Härligt med folk som Bryr Sej!!!
GillaGilla
Vad bra att du tar det så och inte blir irriterad på andras synpunkter, dvs mina *S*.Jag förstår vad du menar, och jag känner igen typen, vad jag menade var att oavsett vad du känner så ändrar inte han sitt beteende, precis som folk generellt sett inte gör det, men det vet du väl redan.Jag tyckte du skrev för ett tag sedan att du fått en ny bra chef, en kvinna var det inte så?
GillaGilla
Oj, vilket minne! Ja, jag har fått en ny bra chef, och jag VET att denna man inte kan ändras, så det enda som kan hända är att jag lära mej stå ut, ELLER att han får byta jobb….Det är fler som retar sej på honom….och som tycker att han är lite ”läskig” när han försöker intrigera och manipulera…
GillaGilla