Jag gillar inte att prata i telefonen. Gör det helst inte alls, men måste givetvis, för man klarar sej inte utan att prata i telefonen då och då. Jag säger ibland att jag har ”telefon-fobi” men så illa är det INTE…men av någon outgrundlig anledning så blir jag stressad av telefonen…Känner ”KRAV” av den. Därför avstår jag helst.
En del människor har nästan telefonen klistrad vi örat JÄMT, och kan inte leva utan den…men jag ”glömmer” gärna mobilen hemma, och ”glömmer” ladda den osv…
Nåja.
Det jag undrar är:
– Hur ofta ringer du till dina föräldrar (din mamma och/eller pappa)?
– Hur ofta ringer dom dej?
– Om du har vuxna barn som flyttat hemifrån: Hur ofta ringer du dom/honom/henne?
– Hur ofta Träffar du dina föräldrar respektive dina vuxna barn?
Jag kan säga direkt att jag ringer till min mamma För Sällan*! Och jag ringer till min äldsta son För Sällan!
*För Sällan = MAX en gång i veckan, ibland går det två veckor emellan! Sonen ringer nästan aldrig mej (men det gör inget – han är väl som jag!), och mamma ringer ca en gång i veckan, och varje gång konstaterar hon att jag inte har ringt, och att jag inte tycker om att prata i telefonen.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Det går i perioder, ibland pratar jag massor med vän och släkt, andra perioder blir det väldigt sällan.Nu är jag inne i en sällan period. dvs max en gång per vecka.//Herr S
GillaGilla
En gång i veckan ska väl duga gott? Eller?
GillaGilla
Ja, jag pratar med mamma 2-3 ggr kanske i veckan. Vi ses någon gång/månad. Det har blivit så pga en massa orsaker..kramiz
GillaGilla
Men det räcker väl gott och väl?
GillaGilla
Som sagt det är max en gång i veckan nu. Men visst räcker det. Av någon konstig anledning så brukar det bli Fru S och min mor som pratar i telefon, sist så var jag inte ens inblandad när min mor ringde.//Herr S
GillaGilla
Då är det väl för det mesta. Kvinnan tar över det ”släkt-sociala”…
GillaGilla
Jag ringer pappa då och då. Ibland går det några veckor emellan. Nu träffas vi oftare då vi trots allt ”bara” har 20 mil emellan, men inte blir det ofta i ordets rätta bemärkelse. Var tredje månad och då överdriver jag en aning för så blir det inte på vintern.
GillaGilla
Ja, min mamma bor ”bara” 14 mil bort och ändå händer det att det går 6 månader emellan träffarna (!). Hon ber aldrig om det, utan det är jag som ska styra det, och jag tycker för det mesta att det är jobbigt att träffa henne…Tyvärr…
GillaGilla
jag pratar med mamma varje dag nästan, och vi träftas någon gång i veckan, ibland flera gånger och ibland går det några veckor emellan.Jag tycker väldigt mycket om min mamma, och mina barn likaså, vi skrattAR ofta när vi träffas och så gör hon och barnen saker ihop. Fast jag blir jätteirriterad på henNE emellanåt och det blir hon säkert på mig med :-), men that´s life!
GillaGilla
Vad underbart! Så skulle jag vilja ha det! Min mamma tycks inte bry sej så mycket om mina barn (eftersom dom har ”fel kön”) och försöker nog mest ”rätta till dom” vilket gör att dom inte gillar henne heller…så det blir mest ”krockar” när vi träffas allihop, och därför försöker jag att träffa henne Utan barnen, när jag träffar henne, och då kan det ibland vara jättetrevligt, men ibland är det för ”många taggar” från hennes sida…för mycket kritik som sägs med ett leende och då mår jag så dåligt….så då orkar jag inte…
GillaGilla
Absolut, vi hade för tät kontakt förut!. Så kontakten har t om blivit bättre när vi inte hörs lika ofta=).
GillaGilla
Va bra! 🙂
GillaGilla
Jag har kontakt med mor min mellan två och fem ggr per dag. Det är nästan alltid hon som ringer. Pappa dog i midsomras och mamma klarar sig inte ensam, fast hon har mycket hemtjänst. Hon blir förvirrad och vill ha hjälp genast. Vi har sökt omvårdnadsboende för henne, men det ordnas inte i en handvändning. Korttidsboende får vi skarva på med och det måste hon få snart, för jag orkar snart inte. Mina tre barn mejlar jag, när jag vill något och om det finns något som vi behöver diskutera mer, ringer vi. Jag är totalt allergisk mot allt vad telefoner heter, har fått ringa så oändligt mycket under de här åren jag haft ansvar för mina föräldrar. Telefonfritt är semester för mig, om det ringer så är det säkert någon som kräver något av mig.
GillaGilla
Det är ju lite där jag hamnat också…Telefonen = krav = stress! Då är vi två då, vi som inte gillar att prata i telefonen (och så Josefin Craaford, hon är också ”sån”).
GillaGilla